Home sweet home

Själva resandet under en resa är inte alltid det angenämaste. Att resa är som bäst när man inte alls reser utan bara står vid en fransk gasspis och steker svenska pannkakor, eller sitter med några glada bollsparkare i Tyskland och dricker öl blandat med bananjuice. Eller vad man nu gör. Men de här långa transportsträckorna kan bli lite knäckande. Med det i åtanke känns det väldigt skönt att ha lagt returen från Lissabon, flyget till Skavsta och bussresorna till huvudstaden och Norrland bakom mig.

Nu är jag hemma igen i Kramfors, med allt vad det innebär. Snålblåst och snö var det första som välkomnade mig, och jag i min tur välkomnade vintern in i mitt liv. Det är väl vädret som förändrat sig. Från början av September till slutet av December händer det helt klart grejer. Men i övrigt är saker antagligen som innan. Här hemma är allt sig likt undantaget att Simon, min lillebror, drabbats av pingisfeber. För mig har en lång tid passerat med oräkneliga upplevelser, medan folk här förvånas över att jag varit borta över tre månader. “Oj, var det så länge? Tiden har gått så fort!” Det är värt att tänka på! Det går att få väldigt mycket gjort på kort tid, medan det också är fullt möjligt och tyvärr vanligt att få lite uträttat på lång tid.

Hur som haver. Det är skönt att vara hemma igen, även om jag nu finner mig själv lite villrådig och helt sysslolös. Men det ska jag åtgärda i stort sett omgående. Jag ska även göra ett inlägg för att typ sammanfatta denna pilgrimsfärd, arkivera alltihop och ändra inriktning på den här bloggen. Jag noterar att sidan fortfarande är trafikerad trots mina usla inlägg på slutet, så kanske finns det visst intresse att följa småstadslivet i Kramfors också. Mer om det senare!

Trevlig helg då allesammans. Vet ni om något jag kan sätta tänderna i så hör av er. Kram!

/ Isak

Sverige

Jag är ensam på flygbussen mellan Skavsta och Stockholm, och lika glad är jag för det. En otroligt surrig finne som luktade gammal vodka började nämligen ansätta mig redan i Malaga och ville ha sällskap hela vägen till centralen. Han hade tydligen spelat ishockey i finska landslaget, varit bästa soldat bland de finska fallskärmsjägarna och framgångsrik affärsman längs spanska guldkusten. Det var säkert sant alltihop, så det var ju bra gjort av honom att få det ointressant måste jag säga.

Innan denna finska mirakelman presenterade sig genom att säga “Going home for X-mas?” var de svenska vibbarna påtagliga. Blonda luggar lite varstans, vilt dividerande om hur pengarna bäst spenderades i taxfree-shoppen och spekulationer om att det antagligen inte var 22 grader varmt och sol i Stockholm.

Nu är jag i alla fall här. Grymt skönt! Och en ny finländsk mångsysslare har adderats till min digra lista över kontakter.

Ses snart!

Isak

Hostel i Lissabon

Jag och Toby hittade inga värdar via couchsurfing och har bott på Lookout Lisbon! i tre nätter. Det har varit över förväntan. Väldigt trevlig personal, väldigt trevligt folk och allmänt gemytligt bara. Igår efter en tripp till Ikea kunde jag bjuda på glögg och pepparkakor till allas förtjusning. Det bräckte förstås en fransk tjej inom trekvart genom att baka en fluffig kaka, men det är ju ingen tävling va?!

I två dagar har vi cyklat omkring i stan tillsammans med en kille från Australien som heter Jonathan. I vanliga fall brukar jag säga att städer är likadana, men Lissabon känns roligare än många andra ställen. Färgglatt, öppet och en väldans massa upp och ner om man räknar höjdmeter.

Jag har inte så mycket spännande att förtälja, och skriver man dåligt är det såklart bättre att hålla det kort än att dra ut på eländet.

Men!

Jag mår bra igen och imorgon flyger jag hem. Livet är bra härligt! Jag hoppas ni känner likadant!

En smula tankspridd,

Isak