Själva resandet under en resa är inte alltid det angenämaste. Att resa är som bäst när man inte alls reser utan bara står vid en fransk gasspis och steker svenska pannkakor, eller sitter med några glada bollsparkare i Tyskland och dricker öl blandat med bananjuice. Eller vad man nu gör. Men de här långa transportsträckorna kan bli lite knäckande. Med det i åtanke känns det väldigt skönt att ha lagt returen från Lissabon, flyget till Skavsta och bussresorna till huvudstaden och Norrland bakom mig.
Nu är jag hemma igen i Kramfors, med allt vad det innebär. Snålblåst och snö var det första som välkomnade mig, och jag i min tur välkomnade vintern in i mitt liv. Det är väl vädret som förändrat sig. Från början av September till slutet av December händer det helt klart grejer. Men i övrigt är saker antagligen som innan. Här hemma är allt sig likt undantaget att Simon, min lillebror, drabbats av pingisfeber. För mig har en lång tid passerat med oräkneliga upplevelser, medan folk här förvånas över att jag varit borta över tre månader. ”Oj, var det så länge? Tiden har gått så fort!” Det är värt att tänka på! Det går att få väldigt mycket gjort på kort tid, medan det också är fullt möjligt och tyvärr vanligt att få lite uträttat på lång tid.
Hur som haver. Det är skönt att vara hemma igen, även om jag nu finner mig själv lite villrådig och helt sysslolös. Men det ska jag åtgärda i stort sett omgående. Jag ska även göra ett inlägg för att typ sammanfatta denna pilgrimsfärd, arkivera alltihop och ändra inriktning på den här bloggen. Jag noterar att sidan fortfarande är trafikerad trots mina usla inlägg på slutet, så kanske finns det visst intresse att följa småstadslivet i Kramfors också. Mer om det senare!
Trevlig helg då allesammans. Vet ni om något jag kan sätta tänderna i så hör av er. Kram!
/ Isak