Avsked

Hejsan allesammans!
Jag ser att det var ett tag sedan jag uppdaterade hemsidan. Livet har varit rätt aktivt och intensivt den senaste veckan. Idag tog det dock slut. Pang bom. Nu ska jag bara packa ihop båten på två dagar och flyga hem.

Jag har den senaste tiden varit mycket med Ilija på hans båt tillsammans med hans från Nordamerika influgna vänner Anton, Sam och Pachlov samt de tjeckiska tjejerna som bott på Sofia eftersom Smetana (Ilijas båt (betyder typ gräddfil på ryska)) blev fullbokad. Vi har arbetat en del på våra båtar, ätit festliga middagar och haft det alltigenom toppen. Tjejerna/tjeckerna har mest skrattat åt mitt snack om att jobba hårt och sedan åkt till stranden och glassat för att återkomma solbrända och glada framåt kvällningen.

Men som sagt, allt detta finns nu i det förflutna. Igår avskedsseglade hela gänget på typ åtta man med Ilija till en fin strand och ankrade. Det döks och plaskades runt båten och sedan åt vi ohyggligt mycket indisk mat som någon av de välbetalda mjukvaruingenjörerna från USA köpt i marinan innan avfärd. Efter maten var det samkväm och det bedrevs med blandad framgång svärmeri mellan alla nyfunna vänner. Helylle mysigt skulle man kunna säga.

I morse var det dock tack och adjö. Jag och tjejerna hoppade av båten, Ilija seglade iväg och en av tjejerna bröt ut i en för stunden perfekt gråt på bryggan. Efter att vi tagit oss tillbaka till marinan packade tjejerna ihop sina saker och begav sig mot flygplatsen för att ta sig hem till Brno. Samma tjej som tidigare bröt ut i en likadan gråt och det visade sig att hon helt enkelt var väldigt blödig. Såg hon en söt hundvalp kunde hon enligt utsago börja gråta, så man skulle inte läsa in för mycket i detta dramatiska skådespel.

Med alla vänner borta kände jag mig melankolisk och det är i detta tillstånd jag skriver. Jag är glad över alla fina människor jag träffat på slutet, och för all del hela resan, men det är för stunden tråkigt att alla försvann i ett trollslag. Det passar ju i och för sig förträffligt eftersom jag också ska åka härifrån inom kort. Det var väl en värdig final och avslutning på hela detta kapitel i mitt liv.

För att återknyta till starten av denna text; nu ska jag konservera båten för ett tag i ensamhet, säga hejdå till de få bekantskaper som finns kvar häromkring och komma hem igen. Det är på tiden.

Ryska på grannbåten

Efter vild korrespondens med människor på hemmaplan får jag upplevelsen av att det är riktigt kallt i Kramfors och övriga Sverige. Det skrämmer mig aningen eftersom jag är väldigt lättfrusen. Fast jag måste ändå tillstå att min hemlängtan är påtaglig trots den förväntade omysiga temperaturskillnaden. Här är det varmt hela tiden och om det regnar verkar det inte hålla i sig mer än cirka fem minuter eller dylikt.

Det var fest på Ilijas båt igår och det talades mer ryska och östeuropeiska än ni kan tänka er. Det har kommit fem fyssar till Arrecife nämligen. Fyra har tagit sig från Malta i en annan Monsun 31 på ett tryggt sätt och den femte har tagit sig hit från Göteborg i en Maxi 77 för 10.000 kronor utan motor på ett mindre tryggt sätt. Förutom denna grupp av mer eller mindre galna seglare var en tjej från receptionen i marinan där tillsammans med sin mamma och de var också ryssar. Ilija var också värd för tre tjejen från couchsurfing som var från tjeckien och deras språk lät i alla fall för mig som ryska och ingenting annat. Så ingenting förstod man när de satte igång och tjattra, men det gjorde inte så mycket. Tyvärr förstod jag i alla fall att ryskan och hennes mamma tyckte jag var otroligt knapsu när jag hade problem med att öppna en vinflaska. De gav mig flaskan och sa “Du som är man ska öppna flaskan”. Jag fällde någon putslustighet rörande könsroller och hur omoderna de var, men möttes av hån snarare än skratt. När jag bad om hjälp med flaskan blev de helt ofattbart otrevliga. Alltså på riktigt. De började håna mig, kränka mig och betedde sig som idioter. Jag fick så illa lov att öppna de nästa tre flaskorna för att återvinna deras gunst, men då var redan min gunst för dem sedan länge förlorad.

Trots denna lilla kulturkrock blev festen väldigt lyckad måste jag säga. Det var så trångt i sittbrunnen att man slapp frysa på grund av friktionsvärmen och alla hade roligt. Ryssen med Maxin verkade trivas särskilt utmärkt eftersom det fanns lite mat att fylla krävan med, för det gjorde han med god aptit. Han ser rätt rolig ut faktiskt. En framtand är borta och det ger honom en rätt parodisk pirat-look som bara förstärks av faktumet att han seglar en liten Maxi på de stora haven utan självstyrning eller någonting.

De andra har stuckit iväg på utflykt idag, men jag ville inte vara med någon alls och stannade på båten. Jag hoppas Håkan och Elisabeth på Don Quijote kommer tillbaka från sin lilla semester snart, för jag saknar att prata svenska.

Ha det bra då allesammans!
Oke

Uppåtgående form

image

Hej!
Sedan julafton har jag varit drabbad av sjukdom i form av halsont, förkylning och en så kallad “springande näsa”. Jag har känt mig hängig och trött och inte riktigt tagit mig för särskilt mycket alls, förutom seglingen med Ilija då. Som ni ser på bilden var ju den alldeles toppen, med nakenbad och spinnakerupplevelser.

Hur som haver, min sjukdom har varit mig ett gissel och igår kände jag att det var dags att ta till det tunga artilleriet för att få bukt med snoret, så jag ringde min husläkare som rekommenderade en nässpray. Efter ett dygn av tung medicinering (4 puffar nässpray) känner jag mig redan bättre och jag har viss lusta att leva livet igen. Det kan bli äventyr i morgon i form av vulkanvandring. Jag hoppas det.

En sak till! Jag har bokat flygresa hem. Om två veckor är jag i Sverige igen, mer eller mindre. Kul va?

La dolce vida

Hejsan!
Jag fick just ett telefonsamtal från en trevlig man och god vän som började oroa sig för mig, eftersom jag inte ger några levnadstecken från mig. Jag hoppas ni andra inte är oroliga i alla fall, för jag har det bra. Jag har fått ganska mycket svar på min annons på blocket, men nu har jag ändå tagit bort annonsen. Jag var ute och seglade med en ny kompis här i hamnen igår, på hans båt, och fick lite nya perspektiv. Jag kan skriva mer om det sen när jag fått bilder skickade.