Pingpong

Du är inbokad på en vänskapsmatch. Du har just gått igenom inbollningen, eller uppvärmningen som vissa benämner den. Lite grundslag från glaset, några volleys och några försök att hitta träffen i overhead-spelet. Känner du dig varm? Nej? Ingen annan heller. Skitsamma, nu är det dags att börja spela! Men vem ska börja serva?

På de allra flesta ställen i världen kommer serven att avgöras genom att man spelar om bollen, eller kanske att man klunsar (sten, sax, påse). En annan variant är att snurra racket och gissa vilken sida som kommer att landa uppåt. Det sistnämnda tillvägagångssättet påminner mycket om krona eller klave.

Skulle du råka befinna dig i Jämtland finns det dock en möjlighet, eller snarare en risk, att servens öde avgörs genom ett moment som kallas pingpong. Det går till på samma sätt som pingpong inom bordtennis, det vill säga att man servar genom att slå bollen på egen sida nät, och att den sedan ska studsa hos motståndaren. Motståndaren ska sedan slå ner bollen på egen sida nät och över nätet, precis som servaren gjorde. Till sist tappar någon tålamodet och slår bort bollen. Efter det kan matchen börja. I pingisens värld är denna metod rätt rolig, eftersom tempot är rätt högt. På en padelplan blir spelet mycket enahanda.

Padelparlörens redaktör har den senaste tiden ägnat sig åt en omfattande kvalitativ studie av pingpongens geografiska spridning i Padelsverige och kan efter en grundläggande analys med stor säkerhet säga att detta fenomen är i stort sett helt isolerat till Östersundstrakten. Rykten gör dock gällande att pingpongen också begagnas i nordvästra Skåne, främst i Förslöv. Ett förstahandsvittne har på medelgrov skånska meddelat att serven avgörs med pingpong ”innanför serverutorna”. Vem som först började med detta i denna del av landet lämnar vi för tillfället osagt.

Att hitta källan till Östersunds pingpongplåga har inte varit lätt, men efter ett heroiskt detektivarbete har redaktionen snokat fram en person som tagit på sig skulden. Spelarens (och pingpongens) anhängare lade ut mängder av villospår, och stundom kändes jakten hopplös. ”Vi är eljest! Låt saken bero!” var kommentarer som ständigt försvårade jakten efter sanningen. ”Jag tror det var Pettersson, fråga honom” sa någon som ville beskylla den från Göteborg inflyttade handbollslegendaren. Redaktionen lät inte nöja sig med lögner och förtal, och är nu redo att i allmänhetens tjänst offentliggöra att det var Markus Brügge som introducerade pingpongen som nu alltså delar republiken Jämtland i två sidor. Entreprenören och 48-åringen har hittills valt att inte samtala med parlörens utsände, men skriver i sociala medier att ”det snart kommer en ny hall i Torvalla. Jag hoppas på mycket pingpong där”.

Padelparlören ska med alla till buds stående medel försöka få till en intervju med bollplanket Brügge och denna artikel kan således uppdateras inom kort.

Quing of the court

Det är dags att titta till en av padelns avarter,som redan inledningsvis blir strulig att beskriva. Vad ska vi kalla den? King of the court? Queen of the court? Er tillgivne redaktör skulle helst se att spelformen upphörde att existera, men det kommer antagligen inte att ske så det vore bra att i alla fall döpa om evenemanget. Ett genusneutralt namn vore bäst och ett av de starkaste förslagen har varit ”quing of the court”. Vissa icke progressiva spelare finner dock detta namn löjligt, vilket försvårar resan mot full konsensus. Ett annat förslag är ”vinnarspel”, vilket har noll subtil intelligens eller elegans, men som slår huvudet på spiken.
För att uppleva denna tragedi till spel krävs det att någon anordnar den. Antagligen kommer ett padelcenter nära dig i framtiden att erbjuda spelformen. Det kan se ut på följande sätt: ”Nästa lördag kör vi en king of the court på fyra banor mellan klockan 10 och 12! Tävla om ära och berömmelse! Anmälan sker individuellt. Pris: 250 kronor.” Notera att problemet med namnet kommer att skrämma bort rätt många spelare. Blir det en queen of the court kommer det att skrämma bort ännu fler spelare. Hur som helst, du står nu inför valet om du vill anmäla dig. För den här textens skull så väljer du att göra det – du har ju faktiskt hört att det är SÅÅÅÅÅ roligt!
På lördagen kliver du upp tidigt, äter din gröt och ger dig iväg. Du kommer i god tid, vilket du är ensam om. Övriga spelare släntrar in några minuter i förväg tillsammans med arrangören från hallen. ”Erm, okej… då ska vi se” säger denna person och kliar sig i huvudet. ”Vi lär väl köra matcher om åtta minuter… Kim, minns du hur vi avgjorde vem som började på vilken plan?” Efter mycket om och men reder Kim och arrangören ut hur det ska gå till, och du blir utplacerad på en plan tillsammans med en partner som du sett förut, men inte spelat med, mot två motståndare som är ungefär lika förvirrade som alla andra.
Har du tur saknas ingen av de 16 anmälda, för då blir det riktigt stökigt, med spelare som får stå över inledande matcher och stressiga försök att hitta rätt telefonnummer på internet. ”Varför måste hen heta Eriksson?! Vet ni om hen bor på hantverkargatan eller vid teatern?!” När de väl får tag i Eriksson visar det sig att hen anmälde sig i formuläret, men sedan faktiskt skickat ett mail i torsdags och avtackat sig platsen.
Säg för enkelhetens skull att alla är på plats och att ni kan köra igång bara lite senare än tänkt. Då är det tänkt att du och din nya partner på åtta minuter (eller vad som nu blev bestämt) ska slå motståndarna på andra sidan. Vem som börjar serva kan avgöras genom sten, sax och påse, och denna match i matchen är antagligen matchens mest avgörande moment. Du väljer sax och förlorar. De servar. Kul! Nu startar vi! Du och din nya partner spelar vanligtvis bägge till höger, så du måste spela till vänster. Första gemet förlorar ni eftersom du är ovan att returnera med backhand från glaset. Både du och din medspelare är osäkra på hur mycket tid som passerat. Aja, om ni lyckas vinna det här gemet snabbt så borde det inte vara några problem. Att vinna poäng snabbt i padel går dock emot själva spelidén, så ni får problem. Ni blir stressade och tar dåliga beslut, medan motståndarna å andra sidan blir mer avslappnade och har all tid i världen. Förlorar ni gemet är matchen i stort sett över, men vi tar en titt på vad som händer om ni ändå lyckas ta er samman och kvittera till 1-1.
Vid 1-1 är det motståndarnas tur att serva igen. Detta är ett kritiskt skede, men eftersom man har fördel av att serva har de fördel. 30-15. Serven går mot glaset och eftersom du returnerar dåligt går de upp till 40-15. Även om ni lyckas vinna en boll till så kommer tiden vara slut, och era motståndare kommer att flyttas upp till nästa bana, medan ni får kliva ner ett steg. ”Men det stod ju 1-1?” kan du tänka eller säga. ”Ja, men vi ledde ju med 40-30” får du höra. Trots det rimliga i resonemanget känns det inte riktigt bra. De fick ju serva först?! Du och din partner delas upp och ska spela mot varandra tillsammans med vinnarna från en annan bana. Du känner igen en av de spelarna. Hen är riktigt duktig! HOPPAS att du får spela med hen. Det får du inte, och din förra medspelare har plötsligt spelat upp sig. Förlust igen. Du degraderas till förlorarbanan och börjar bli modfälld. Det är dock många matcher kvar. Antagligen kommer du ha en streak och avancera uppåt, för att sedan dippa igen. Klockan tolv är det äntligen över. Någon som du mötte två gånger men inte spelade med själv utses som dagens vinnare.
Är du en skicklig spelare kan du naturligtvis vara din egen lyckas smed, men i dessa turneringar är det lätt att känna sig utlämnad åt slumpen.
Som plåster på såren kan arrangören efteråt ha fixat fika, eller till och med bubbel, men sådana tillställningar har redaktionen bara hört talas om, aldrig sett med egna ögon.

Hockeyspelare

Denna text handlar främst om aktiva hockeyspelare. Ingen skugga ska falla över Peter ”Foppa” Forsberg.

När du spelar padel i Sverige kommer du antagligen göra det med människor som kommer från någon annan idrott. Finner du dig öga mot öga med en hockeyspelare på padelplanen finns det några saker som är viktiga att veta.

  1. Stå på dig! Hockeyspelaren har ett mycket välutvecklat korn och kan på kort tid identifiera losers, vilka den inte har mycket till övers för. Du testas ideligen. Hen (i minst 99% av fallen en man) kommer att påstå att alla dina tveksamma slag är ute, medan alla hans tveksamma slag är inne. Här får du inte vika ner dig en tum! Det är av yttersta vikt att du tjafsar och bråkar tillbaka.
  2. Det kommer inte att bli särskilt roligt! Som du redan förstår av punkt 1 så kommer det krävas att du går utanför din komfortzon men också förbereder dig på en utdragen tillställning där lite fokus ligger på spelet och mer på en underlig tuppfäktning som ingen utom hockeyspelaren själv förstår sig på.
  3. Det kommer att smälla! Hockeypadel borde bli ett kapitel för sig, men nu får du nöja dig med en snabb introduktion. Den här sortens spel passar inte den svaghjärtade eller tålmodiga spelaren. Bollen ska vinnas fort, helst genom att smasha den för kung och fosterland. Du fattar grejen. Be adviced!

Listan kan göras längre, men har du förstått de tre inledande punkterna kommer du att vara tillräckligt förberedd på egentligen allt som hockeyspelaren kan trolla fram.

Lyckligtvis är det mycket lätt att identifiera hockeyspelare, både på och utanför planen. De är ofta muskulösa och rör sig med en häpnadsväckande självsäkerhet, även om de aldrig testat padel innan. Det lättaste sättet att se om någon är hockeyspelare är dock att titta på deras klädsel. Om du börjar studien från topp till tå ska du titta efter följande saker:

  • Bak- och framvänd keps som på ett utstuderat sätt är nedskjuten över pannan.
  • Nån sorts sweatshirt. Om den redan åkt av brukar därunder finnas en gammal t-shirt som det står matchens lirare på.
  • Chillade, stora shorts utan fickor som sedemera är dåliga för padel.
  • Joggingskor om personen är på banan, och badtofflor om den inte är det.

Står det någonstans på kläderna typ CCM, Bauer eller Easton så är det en no-brainer.

Rackethatare

Rackethataren är en mycket exotisk, spännande och tyvärr marginaliserad varelse som är svår att hitta i Sverige. Det är oerhört svårt att urskilja en rackethatare från en vanlig spelare, men om lär känna sin omgivning är det möjligt att hitta en eller annan, trots att populationen för tillfället är otroligt liten. Icke publicerade studier hävdar att arten skulle kunna försvinna helt och hållet i Skandinavien om de kommersiella krafterna ej bromsas.

Om man vill se en racketskådare bör man vara uppmärksam på är vad för racket spelarna i ens närhet använder. Ett tips kan vara att föra anteckningar antingen digitalt eller analogt. Det går naturligtvis också att prata med spelarna, men okulär observeration är ett erkänt säkrare och tillförlitligare sätt, eftersom vissa spelare kan känna sig hotade av utfrågningen och gå in i försvarsposition eller fly. Personer som studerar racketvanor på ett strukturerat sätt kallas från och med nu vardagligt för racketskådare. En mer högtravande variant kan vara raquetolog. De är om möjligt ännu mer ovanliga än själva rackethatarna.

Termen rackethatare myntades först av skidskyttekommentatorn Tobias ”Totte” Jonsson som påstod sig att hittat en tvättäkta rackethatare i Jämtlands län under hösten 2020. Termen kan vara lite missvisande, eftersom rackethataren egentligen inte hatar padelracketar. Den har faktiskt alltid ett racket nära till hands, och rår om det lika väl som alla andra spelare, vilket naturligtvis också försvårar identifieringen. Det som är unikt och fascinerande med rackethataren är att den inte tror att förmågan att spela padel sitter i själva materialet. Istället för att grubbla över vilket racket som skulle förbättra exempelvis stoppbollen mest så funderar istället rackethataren över vad den behöver ändra i sin teknik för att förbättra stoppbollen. ”Ska jag testa i andra situationer? Ska jag hålla i racket lösare?” är tankar som en rackethatare kan tänka. Det är fascinerande, eller hur?! Detta häpnadsväckande sätt att tänka, som av racketskådaren Isak Engström beskrivits som en filosofisk mutation, leder i förlängningen till att rackethataren sällan byter racket. Det händer dock att den tvingas till det. En anledning kan vara att dess racket försvinner genom stöld eller för att rackethatarens sambo (av vissa kallad bättre hälft eller regering) ”fått nog” och stoppar detta förkroppsligande av ondska och slöseri i kakelugnen. Händer något sådant måste naturligtvis rackethataren införskaffa sig ett nytt racket och i värsta fall också en ny livskamrat. Eftersom den inte bryr sig alltför mycket om materialets egenskaper kan man efter dessa extremt olyckliga händelser finna rackethataren letandes efter ett nytt villebråd på begagnatmarknaden.

De få tillförlitliga observationer som gjorts av rackethatare gör gällande att arten har samma inställning till övrigt material som till racket. En fingervisning kan vara att en spelare har samma luggslitna träningskläder hela tiden. Träningskläder är dock något som den kan få i födelsedagspresent av nära och kära. Dessa gåvor bemöts ofta med kommentarer som ”tack, vad fint! Just vad jag behövde” trots att jubilaren tänker ”ett presentkort på Matchi vore bättre… undra om kvittot finns kvar”.

Spelare som efter förluster påbörjar en flisning, dvs att med full kraft försöka förinta racket, är ej rackethatare. De kallas i vår parlör för dåliga förlorare. Deras beteende gör dem till rackethatarens diametrala motsatser, eftersom de på en säsong konsumerar många racketar. Det är tur för dem att racketarna är tåliga och vanligtvis inte flisas på direkten. Ibland hinner dessa spelare lugna ner sig innan alltför stor skada är skedd.