Lunchen igar blev valdigt lyckad. Och sen. Jag tror den till sist serverades vid klockan fyra. De gula artorna visade sig vara kikartor och det blev lite skumt, men vi mosade och trixade och Aurora hallde i lite makaroner sa maten fick en liten twist jamfort med det klassiska svenska receptet antar jag. Men alla var nojda aven om ena pojken naturligtvis borjade grata nar han inte fick borja med pannkakorna for foraldrarna. Pannkakorna var for ovrigt helt fantastiska. Basta jag nansin gjort. Lisandre hostade glatt av de for stora bitarna pannkaka han trugade in i den glupska kaften och drog sig sjalv i orat som for att visa sin uppskattning. Jag ar ombedd att gora en ny lagg for lordagsfrukosten.

Det var en valdigt fin kvall i torsdags. Barnen holl sig i skinnet och delade ut pussar, aven till mig. Aurora blev sentimental och borjade prata om sin familjesituation, och allting rundades av med att vi tittade pa Sasom i himmelen pa svenska. Aurora tyckte landskapet var sa vackert att hon slog pa filmen for att visa, och sen fastnade vi framfor skarmen.

I dag har det inte hant nagonting speciellt. Jag vill minnas att Daniel hade intensiva tugglektioner med Lisandre som ar fullkomligt bedrovlig pa att ata. Eller, han ater mycket, men han har dalig teknik. In med och allt pa en gang och svalj sa fort som mojligt. Allt som oftast blir det kaos och han far uppmaningar av de vuxna kring bordet att ta det lite lugnt. Det besvarar han bara med att om mojligt skicka in en annu storre laddning och dra nagon i orat.

Nar det till sist blev kvall spelade vi ett spel som hette Dixit (tror jag). Det var roligt och jag vann nastan.

I morgon ska jag saga tack och adjo for den har gangen och ge mig ivag pa cykeln till Altea och Kajsa och Jenny. Sen Alicante och forhoppningsvis lite varme. Nu maste jag sluta for internetuppkopplingen forsvinner om nagra minuter.

Med nytvattade byxor (!!!),

Isak

I dag är det torsdag och då äter jag ärtsoppa och pannkakor. Det är svensk fest på berget och jag är ansvarig för maten. Väldigt festligt med ärtsoppa tänker jag. Kanske fyrverkerier på toaletten som avslutning. Tryckkokaren gör jobbet medan jag skriver och förbereder pannkakssmeten om vartannat.

Jag har inte så mycket nytt att förtälja. Jag har varit klädd i den blå målaroverall de senaste dagarna och sett om som jag antar att Vanheden gjort om han klätt sig som snickare. Ärmarna lämnar inte mycket åt fantasin så att säga. Vi har fortsatt med byggandet av nya huset, pallat mer sten, hämtat ved och målat rören inne i huset. Wie gewönlisch.

Igår var vi dock och besökte den tjeckiska tjejen Katcha (??) som bor en bit bort, nere på berget. Hon och hennes kille Acho (??) håller på att förvandla två baracker till någon form av ambulerande villa för permanent boende med hjälp av en Pablo som visade sig vara en ruggig arbetshäst. Precis som Pablo som var här. Medan vi var inne i värmen och drack te hann han ungefär brädslå en hel kortsida av baracken och när vi skulle åka slog han på pannlampan och fortsatte med närmsta långsida.

Katcha var fantastiskt fantastisk. Otroligt glad och pratsam och rolig osv. Jag träffade henne även på födelsedagskalaset förra söndagen och då livade hon verkligen upp tillställningen med spännande resonemang på engelska. I går pratades det dock spanska och till sist ledsnade jag på att inte förstå någonting och gick ut och tittade på stjärnorna.

Just ja, jag duschade igår. Det hör inte till vanligheterna. Tredje duschen på jag vet inte hur länge. Jag stinker antagligen.

Nu ska jag smälta smör till smeten. Hoppas det blir lika bra eller bättre än de franska raggmunkarna!

Kramar från berget,

Tillbaka vid den spanska laptopen och med avsikt att tampas med meningar utan vitala prepositioner. Here goes.

I morse klev jag i min hantverkarkostym, som tidigare endast legat hopvikt bredvid en garderob. En overall, med marin nyans och vita prickar efter vilda duster med diverse penslar, handlar det om. Dess korthet, eller min magnifika altitud, framkallade tidigt vissa problem. Den kan liknas vid ett lindrigt tortyrredskap som hindrar mig fr`n att stracka ut. Vilket ofantligt extrajobb det blir att skriva runt A A O, jag skiter i det.

Med samma hallning som ringaren i Notre Dam akte jag, tillsammans med Daniel och Jose Maria bort i pickupen till en nara belagen getstig for att palla rullgrus. Det gjorde vi till flaket var fyllt till bredden och fjadringen nastan gick i botten. Jose Maria pratade idag om nagot halvt obegripligt pa ett pedagogiskt satt, precis som vanligt, men jag minns inte nu vad det var.

Tillbaka vid huset skulle vi lagga puts pa innervaggarna, eller hur man nu sager. Sa pass hantverkarmassig ar jag inte att jag har vokabularet. JM blandade i alla fall cement och jag och Daniel slafsade ut det pa vaggarna likt ilskna mattanter serverar potatismos i skolmatsaler jorden runt. Jag var tamligen bedrovlig i borjan men fick ideliga komplimanger for mitt stora kunnande och uppmuntrades att fortsatta, trots att cementen mest rann fran spateln och beflackade min redan smutsiga overall annu mer. Mot slutet gick det battre och blandningen hamnade mestadels pa vaggen dar den horde hemma.

Efter att ha gjort en langsida av huset, vilket inte sager nagonting eftersom jag inte kan uppskatta dimensionerna pa det, var det dags att skyffla den nystulna stenen fran flaket ner pa marken. Gjort i en handvandning.

Lunch, typ vid 1530. Man blir ganska slut pa energi av att knega 6 timmar med bara cornflakes i magen. Det svenska systemet med lunch vid lunchtid tycker jag absolut ar att foredra.

Sen blev det lite paus och overallen akte av och allt var frid och frojd. Jag satt och planerade lite infor livet i Sverige och gjorde en liten checklista nar jag plotsligt fick order om att ta pa mig tvangstrojan igen. Det var dags att mala vattenledningarna inne i huset. Det var ganska trevligt jobb. Elden varmde fran oppna spisen, Michael Jackson och Britney Spears levererade dangor genom stereon och bada barnen var tro det eller ej pa bra humor! Storebror holl sig i skinnet hela kvallen och det gjorde mig sa paff att jag borjade prata med honom vid kvallsvarden. Da blev han a andra sidan sa nervos att han spillde ut sitt vattenglas och borjade grina och ordningen var aterstalld som i ett trollslag.

For att sammanfatta dagen da. Jag har lart mig att arbeta med cement och blivit en battre malare. Och ryggen varker av overallen som jag nog inte kommer anvanda mer under min vistelse har. Pa lordag ska jag nog dra vidare tanker jag.

Ha det fargglatt allesammans,

Isak

En förfärlig bilfärd har tagit oss till utkanten av Alicante för en ekologisk marknad, precis som förra helgen. Under ungefär hälften av bilresan agerade ett av barnen ljudlig siren. På varje utandning kom ett gällt, rytmiskt skrik i ren och skär förtvivlan. Jag tror det berodde på att det inte fanns någon musik i bilen. Den pojken skrämmer mig lite med sina intensiva utbrott. Jag satt där i mitten med den nästan besatta storebrodern på vänster sida, skrikandes, och lillebror Tyrion på höger sida, jollrande om nån fisk. En nors antagligen. Han är soft. Suger på ena handens tumme medan den andra handen allt som oftast greppar närmsta örsnibb, vanligtvis hans egen. Men om någon av föräldrarna bär honom kopplar han ett stadigt tag om dennes öra och släpper inte.

Jag smet ganska kvickt iväg när vi kom fram, i jakt på bankomat, toalett och föda med lite härliga e-ämnen och konserveringsmedel i. Gifter och kemikalier kanske kan stabilisera min kropp som verkar lite chockad över ett överskott av naturliga och hemgjorda mandelpatéer, örtsoppor samt diverse svampar och soppar med välgörande egenskaper. Min organism undrar nog vad som hände med pulversoppor, färdigskivad ost och mjölkchokladen som tidigare drivit mig framåt mil efter mil likt raketbränsle.

Här är förresten en bild på mig från hälsopromenaden i torsdags.

Jag ska nog ge mig tillbaka till tvålen och se om jag kan göra någon nytta, det duger inte att sitta och suga den vämjeliga märgen ur en majonnäsförpackning hela förmiddagen. Daniel ska visa hur man destillerar örter och utvinner essentiella oljor ur timjan och rosmarin på torget. Kanske kan det skapa en köphets av eko-tvål liknandes den som jag själv förväntar mig få uppleva när jag landat på hemmaplan. Hemska tanke.

Till alla följare som finner större nöje i min ansiktsbehåring än mina eskapader på kontinenten kan jag säga att det inte händer så mycket på överläppen. Mustacharlie är fortfarande i någon sorts fosterstadie men kommer säkerligen utvecklas till något fantastiskt. Tålamod mina vänner.

Från ett vintrigt kustlandskap,

Isak