Jag brukar familjens laptop med svenskt tangentbord och ska skriva helt utan de otroligt svenska vokalerna a, a och o. Det blir en utmaning!

Det var sammanfattningsvis super med svenskorna i Altea! Efter att jag skrivit och uppdaterat bloggen gick vi och dinerade. Grillad aubergin och hummus vettu. Skjutsen tillbaka till berget blev lite dramatisk, eftersom det var knepigt att hitta upp hit i den dunkla aftonen. Men vi tog oss fram under en klar himmel fylld av lysande himlakroppar och jag tycker det var en fin upplevelse. Vi pratade en del om telepati och kontakt genom energizoner typ, riktigt flummigt.

Fredagsmyset som varade hela dagen inleddes med ved. Daniel var fortsatt imponerad av mitt stora kunnande och pratade om att inte ens elda upp veden. Stapeln var den finaste han sett och borde inte stryka med till vintern. Vi kapade och bar, yxade och staplade. Hela tiden var det nya platser med nya stockar som skulle behandlas till virke. Till sist fick det vara nog och vi tog bilen ner till ett tomt hus med en fin plantering av tomater och frukter. Vi samlade ihop ett par korgar godsaker och begav oss tillbaka.

Efter en sen middag slog vi oss ner i soffan till en spansk romantisk komedi som handlade om skillnaderna mellan Andalusien i syd och Baskien i norr. Ganska rolig, men riktigt pajig. Det var i alla fall mysigt att sitta under en filt och bara slappa.

I dag ska vi skapa tval. Det ordet kan jag inte riktigt komma runt tror jag. TVAL. Det har regnat och vi stannar inomhus.

I lördags anslöt jag till min värdfamilj på en eko-marknad i Xalo. På marknaden träffade jag några svenskor, Jenny och Kajsa, som bor i en lägenhet i Altea. Där sitter jag nu och skriver med utsikt över Medelhavet medan Kajsa utför massage och Jenny umgås med sin nyss influgne son Marcus.

Jag tog ledigt från gården idag och stack iväg med cykeln mot en turkos sjö där jag skulle möta Kajsa för en promenad. Vägen var bedrövligt brant och stenig och livslängden på cykeln har nog vibrerat ner markant. Men utsikten var som vanligt fantastiskt, och när vägen övergick till asfalt susade jag fram och kände mig riktigt glad.

Väl framme vid sjön, försenad enligt vanligt förfarande, var det bara att stuva in cykeln i en bil och på Peter Siepens vis beväpna sig med två stavar. För det här var en hälsopromenad av rang. Med stavarna smattrande mot asfalten knatade vi iväg runt den vackra sjön. Kajsa var fantastiskt fint sällskap. Mycket bra snack om energier och vattenkristaller, segling och framtidsvisioner. Hon hade seglat över Atlanten och hade många härliga och skrämmande historier att förtälja. Efter promenaden strålade vi samman med Jenny och Marcus, jag blev välkomnad att spendera kvällen med dem och tackade förstås ja. Farmen klarar sig bra utan mig. Idag hade familjen på berget besök av en baskisk kille, Pablo eller Paulo, som tydligen var fruktansvärd på att jobba. En maskin. Så alla är nöjda och glada.

Och nu sitter jag här. Vi ska snart äta middag.

Jag ska inte skriva så mycket mer nu, men igår var vi i alla fall ute och plockade örter. Daniel använde en skära och när jag började prata om Mirakulix skrattade han hjärtligt och insåg likheterna med sig själv. Tyvärr kan jag inte ladda upp bilder här, även om internet här är snabbare än på gården. Trodde det skulle fungera.

Med nya insikter,

Isak

Igår var en riktigt bra dag! Jag förfinade mitt lerhackande ytterligare och kan nu stolt påstå att att jag är en riktigt proffesionell hackare. Jag hackar sönder leran med finess så att säga.
Eftersom det regnade igår förmiddag var det jobb inomhus som gällde till att börja med, och då i huset som är under konstruktion. Jag hackade faktiskt en del lera för att värma upp, men blev raskt befordrad till cement- och betongblandare samt bärare av bråte. Daniels pappa, José Maria, min profesore i spanska och antropologi var där och jag lärde mig en hel del. Vi pratade om antik byggnadskonst, och denna diskussion gick sedan vidare till hur människan slutat tänka och låter maskinerna ta över. Han pratade om att maskinerna snart har en egen intelligens och jag började ivrigt prisa terminator-filmerna med en slående imitation av Arnold själv som höjdpunkt. Tyvärr hade inte min ciceron sett trilogin (är det ens en trilogi?), så det hela rann ut i att han föreslog att jag hackade lite mer lera. För det dög jag ju ändå till.

Efter en storslagen lunch sprack det upp och solen tittade fram. José Maria med sin fru försvann med ett glatt ”Hasta manana!” och jag och Daniel tog oss an vedhögarna som låg och skräpade huller om buller. De skulle staplas nere vid huset. Ordning och reda! Han gav några korta instruktioner och försvann sedan med motorsågen för att producera mer ved att stapla. Jag lämnades åt mina ljusa tankar och klabbarna. Jag kärrade ner veden till platsen för stapeln med pondus. Sedan staplade jag med ännu mer pondus, tro det eller ej. Det var rätt roligt, som Tetris i 3D fast med ojämnare byggklossar. Jag har jobbat en del med ved under ungdomens år i Sprängsviken och takterna satt fortfarande i. Resultatet blev strålande, och jag fick mer beröm än för mitt lerhackande! Reaktionen från åskådarna kan liknas med den hos tjurexperterna på julafton som ser när Ferdinand sätter sig på humlan och gör ett jordgubbsland av halva Katalonien. Hade Daniel rökt hade han antagligen svalt cigaretten med röken vällande ut genom öronen. Han sa något i stil med ”Det märks att du är från Norden, för stapeln är så strukturerad. Fantastiskt!” Aurora gick förbi med yngsta sonen Lisandre – som jag tycker är lite lik Tyrion från Game of thrones – och började prata om att hon borde hämta kameran för att föreviga detta mästerverk av trä som snarare passade på en utställning än deras bakgård bland byrackor och pickande hönor.

Kvällen rundades sedan av med världens slöaste uppkoppling på telefonen och tillräckligt många plusgrader för att vara komfortabelt. Riktigt gemytligt. Jag känner att spanskan gjorde ett litet skutt igår också.

Såja, nu frukost, sedan tror jag vi ska ut i skog och mark för att jaga örter.

Från ett ljusnande berg,

Isak

Jag skrev detta morgonen tisdag, publicerad genom supersegt wifi på kvällen. Bilder får vänta!

Det är rätt kallt här uppe på gården. Den ligger på tusen meters höjd och molnen passerar ovanför, under och rakt igenom. Efter att ha varit ute och jobbat med mössan på är det skönt att komma in i den otillräckliga värmen. Det finns en kamin som är väldigt mysig, men den är inte i köket där jag spenderar i stort sett all tid inomhus. När jag ska sova stoppar jag om mig med både täcke och sovsäck, vilket leder till att jag försmäktar av värmen mitt i natten. Härliga kontraster.

I morse vaknade jag till ljudet av regn som smattrade överallt. Det förlösande och efterlängtade regnet. De säger att det här har varit det torraste året på 130-150 år, och som brukare av terra firma är situationen förstås inte optimal. Så familjen gläds. Tyvärr innebär det en dag inomhus och inte exkursion med insamlande av aromatiska örter. Jag hade sett fram emot det. Gå omkring kutryggig som Mirakulix i Asterix med min skärare i högsta hugg, mumlandes latin och läkande egenskaper.

Angående vattnet. Aurora, husmor, har visat en bok om vattnets energi som verkar riktigt mumbo-jumbo. Jag tycker jag är öppen för såna här saker men jag tvivlar på innehållet i denna bok och måste bedriva egna experiment för att utröna sanningshalten i den. Det är alltså en bok som visar hur vattnet svarar på kärlek och hat typ. Vatten från samma källa har samlats upp i olika flaskor och fått olika etiketter. På insidan av etiketterna har man skrivit texter till vattnet, typ ”Tack för att du finns. Du är älskad!” och ”Du är äckligt vatten, du är ett trolls urin!” Vissa flaskor har man istället spelat musik för. När processen av att ge vattnet energi är över fryser man det och tittar på kristallerna i mikroskop. Foton i denna bok visar då att vattnet som blivit uppskattat bildar fantastiska kristaller och det ledsna vattnet bara blir fult. Det fanns även en bild på vatten som blivit utsatt för heavy metal, men jag minns inte om de kristallerna var vackra eller bedrövliga. I alla fall, på den nivån är livet här, på sätt och vis. Det är mycket snack om energier, frekvenser och sånt. De har tydligen wifi men gillar inte strålningen, så det är avslaget. Men jag får använda det ibland och kan alltså kontakta omvärlden via telefonen då och då.

Igår arbetade jag första dagen också. De håller på att bygga ett till hus på gården. Innertaket är gjort av typ bamburör eller liknande, och lera/cement. På insidan har smeten runnit ner mellan rören och skapat som istappar som ska jämnas med marken, eller taket i detta fall. Mitt jobb var alltså att agera uppochnervänd bulldozer. Lerhackare kallade jag mig själv under de timmar detta pågick. Rätt enahanda jobb vill jag påstå. Hacka bort överflödig, torr lera. Tre år på universitetet, och detta är vad jag håller på med. Oavlönat. Jag tänkte medan jag höll på att det inte heller var särskilt lärorikt. Jag blev egentligen bara bättre på att hacka lera, och det är en kunskap jag inte ser mig behöva använda i framtiden.
Senare övergick arbetet till att jobba med murbruk och sånt. Det var roligare.

Denna första tisdag i november har jag också rakat mig för odlandet av min kommande vän Mustacharlie. Jag har inte läst regelboken för denna anticancerakt, men antar att jag startat för sent. Vidare ska väl pengar överföras och så. Det blir nog bra.

Just ja, en sak till. Daniels pappa är här och jobbar. Han var är igår också och jag träffade honom i söndags såklart under lunchen. Han är väldigt pedagogisk i sin spanska och jag lär mig av honom, men han pratar om så svåra saker. Vanligtvis gillar jag att hoppa över kallpratet och plattityderna, men när jag inte behärskar språket är det vettigt att prata väder och vind. Men farfar började redan i söndags att diskutera växthuseffekt, journalistikens problem, och när vi ätit klart toppade han allting med att ta fram en bok om antropologi. Sånt kan jag inte diskutera ens på svenska. Den handlade om mannens, eller kanske människans, två sinnen. Jag förstod inte om det var två nya sinnen, lixom extrasinnen, eller om den avhandlade de sinnen vi redan är medvetna om. Ja, sjukt svårt hursomhelst. Han är härligt pedagogisk och opedagogisk på samma gång helt enkelt.

Så. Vi hörs snart igen sötnötter! Ni som skriver kommentarer; tack! Jag blir så glad av att läsa dem. Ni som inte gör det; tack ni med! Ha det bra!

Klädd i långkalsonger för första gången,

Isak