Jag och Jessica tog en utflykt till en bergstopp med fin utsikt igår morse. På vägen hem stannade vi till vid en mataffär, för jag skulle laga svenskt till lunch. Min paradrätt koldolmar, som jag gjort en gång, hade vi inte tid med eftersom jag skulle vidare samma dygn. De där små paketen tar otaliga timmar att tillreda. Så vi pratade lite om pannkakor och crepes och till sist bestämdes raggmunkar.
Medan Jessica pratade bäbisspråk i vardagsrummet med antingen katten eller nyss hemkomne pojkvännen, eller båda, ställde jag mig tappert vid gasspisen med rapsoljan i ena handen och stekspaden i andra.
Medveten om att raggmunkar aldrig blir färdiga skred jag till verket och lät ugnen jobba på de skapelser jag ansåg vara färdigstekta. Telefonen började vibrera och jag trodde det var någon fransk gästgivare som ringde för att välkomna mig till Lyon, men icke. Det var min raggmunksängel Madeleine från P4 i Gävle. ”Gör de snusktunna”, det är din enda chans, meddelade hon via en klar linje från ett blött Gävle. Jag gjorde självfallet de resterande munkarna snusktunna, och i slutändan blev allt bra! Inte alltför degigt eller rått. Jessica dukade fram och tog en paus i sitt ganska gulliga daltande med Julian och katten, och vi åt raggmunkarna med baguetter och ost och sånt där.
Jag åkte vidare till Lyon med en korpulent man som luktade sjukhus. Jessica hade fixat skjuts via en samåkningssida och det var billigt och smidigt. Mannen var mäklare och pratade bra engelska. Jag hade lite svårt att gilla honom på grund av lukten, vilket visar på min barnslighet. Objektivt sett var han trevlig.
I Lyon har de en väldigt stor park med ett gratis zoo, så dit åkte jag när jag kom fram. Jag såg några giraffer på avstånd men orkade inte engagera mig. Jag gillar tanken på gratis zoo men inte tanken på zoo. Ståtliga giraffer som lunkar omkring i ett hus med panoramafönster. Tacka vet jag safari.
Senare cyklade jag till Hicham som inte orkade gå på couchsurfingmötet så det slutade med att vi pratade om att resa i Marocco där han hade sitt ursprung. Han bjöd på en förfärlig mjukost också. Med tanke på smaken lär den i alla fall räcka länge.
För att nu återknyta till samtalet med Madde; hon ville prata om mer än husmanskost. Vi bestämde att de skulle ringa upp mig 0650 i morse och det gjorde de också. Jag törs inte lyssna själv i efterhand, men det kändes bra den där uppdateringen om min pilgrimsfärd. Jag kavlar ut länken både här och där när det är möjligt.
Hicham ska till jobbet men har låtit mig stanna, så jag ska duscha och planera och läsa min spännande bok ett tag! Det är ännu rätt tidigt och jag ska bara cykla 80 km idag.
Med känningar i halsen,
Isak