Shamanism och hästboll

Här ligger jag i en renbäddad säng i staden Macon. Skönt. Men färgerna i den här lägenheten är udda. Rosa väggar och limegröna karmar och skåpluckor. Även i duschrummet. Där var även lampkronan rosa vilket gav en inte så gosig känsla. Detaljer bara. Spelar ingen roll.

Jag har kommit av mig med skrivandet lite. Men jag ska återuppta mitt gamla tempo tror jag, för igår fick jag några fina kommentarer och det gör mig väldigt glad och får mig att vilja fortsätta. Tack så mycket!

Eftersom jag inte skrivit på en dag vill jag kommentera de senaste två dygnen, för de är värda att minnas.

I förrgår cyklade och tågade jag från Remi och hans Tarzankalsonger (verkar väldigt populärt med Y-front på kontinenten) tidigt på morgonen. Cyklingen var tung och inte alls lik det jag presterat kvällen innan, vilket i och för sig hade varit en bragd och orimligt. Jag cyklade i vägrenen och bilarna tutade ibland. Jag tänkte att de gjorde det för att heja på mig.

Efter många timmar kom jag till Chalon och möttes upp av Nico som var kvällens värd. Han hade jobbat som privatlärare i Kambodja i åtta månader och var just hemkommen. Det var en otroligt inspirerande och spännande berättelse! Han var intresserad av matlagning och ville gärna visa hur man lagade asiatiskt. Mortla sönder allt tills det blir en smet, stek det i olja och tillsätt kokosmjölk. Koka sedan lite lis och låt dig väl smaka! Väldig gott och lärorikt.

Nico var klädd i batiktröjor, lyssnade på reggae, hade tygstycken med elefanter på väggarna och var spirituell. Han frågade om jag ville röka med honom men nej tack. Han rullade ihop något med ”dreamherbs” vilket inte gav någon effekt förrän man sov. Då kunde man enligt Nico styra sina drömmar och lära sig saker i dem osv. Man behövde inte slänga bort alla dessa timmar varje dygn resonerade han. Rätt intressant tyckte jag. Den natten slängde jag väl bort typ tio timmar eftersom jag sov så bra, medan Nico tydligen hade uträttat något ärende i sömnen och var utvilad ändå. Han hade massor av olika örter och rökelser och te som han beställt på nätet. Inget olagligt, bara shaman-grejer. På det hela taget en väldigt bra erfarenhet!

Efter att ha lämnat Nico och hans mysiga lya cyklade jag mot Macon via ”gröna vägen”. Det var väldigt bra! En väg utan bilar, med mycket rastplatser och fin natur. Det regnade på förmiddagen men sprack upp senare och solen började skina.
image
Längs vägen cyklade jag förbi det här spektaklet. Det var en match i hästboll, eller horseball som jag läste någonstans. En kombination av handboll och basket på hästrygg. Såg allmänt livsfarligt ut, i synnerhet när tjejen med bollen satte av i full fart, kontrollerande hästen med bara benen och båda händerna på bollen. Det var fascinerande, men jag stannade inte länge. Jag hann fråga en fransos i publiken som pratade lite engelska ”if its a big sport in France”, men han sa att han inte visste. Jag tror inte han förstod min fråga trots dess simpelhet. Man kan säga att kommunikationen är svår här.

Jag tog mig fram i sakta mak och det slutade med att jag blev försenad. När jag kom fram hälsade Jessica på mig med en sån där dubbelkindad grej som är inne i Frankrike. Vi åt en väldigt fransk rätt, potatisgratäng, och kollade på Batman. Odubbad med fransk undertext. Värsta hemmakvällen. Jessicas kille såsade omkring i en onepiece och pratade ingen engelska.

Om vädret tillåter ska vi klättra upp till en fin utsiktspunkt. Sedan ska vi laga svensk mat till lunch och efter det avyttrar jag mig till förmån för Lyon. Jag återkommer om dessa umbäranden.

Från rosa och grönt,

Isak

2 thoughts on “Shamanism och hästboll

  1. Vågar man ens tänka att lunchen innebar the return of kåldolken? Känslan är väl dock att tidsåtgången som krävs för tillredningen omöjliggjorde det hela…

  2. Hej Isak, hittade till din blogg först nu! Välskriven och med stort underhållningsvärde, sammanfattar den Isak jag känner ganska bra appropå ett tidigare inlägg. Nu är jag ju även bekant med ölhävaren Isak också sen ett lyckligt sammanträffande en tidigare resa. Du verkar ha en toppenresa och jag kommer titta till din blogg så fortsätt i samma stil, jag vet inte vart den slutar men Petri bor i Malaga nuförtiden. Synd att jag missade dig på vägen ner.

Comments are closed.