Frankensteins fästning

Ok gott folk; jag är tillbaka i ny tappning och håller återigen huvudet högt! Mina kläder är ordentligt rena, jag har rakat mig och känner mig som att en smärre toppform kommer att drabba mig inom kort. Jag har påbörjat funderingar på förändringar och beslut som kommer att genomföras och fattas, men de tänker jag spara till ett senare kapitel av denna min krönika.

Jag och min utomordentlige onkel Mats, tillika expert på något så underligt som en partikelaccelerator, har idag genomfört min resas första sightseeing. Det har varit en intressant dag, och här hade jag tänkt redogöra för den i extrem korthet.

Vi åkte med bil in till tarmstadens centrala delar och tittade på ett hus som jag tyckte såg ut vara hämtat från Fred Flintstone’s hemby. Huset hette Hundertwasserhaus och arkitekten var inspirerad av Gaudí som tydligen är/var någon höjdare i denna sorts värv.

image

Total asymmetri! Jag ska dock inte uppehålla mig mer vid denna byggnad utan går vidare, precis som vi gjorde, till Darmstadts centrum. Mats berättade väldigt kunnigt om hur egentligen hela innerstaden bombades sönder av engelsmännen i slutet av andra världskriget, vilket gjorde att det inte var särskilt mysigt där. Inte så mycket var återuppbyggt så staden var inte direkt vacker. Enligt min ciceron blev staden bombad i övningssyfte. Engelsmännen ville testa något extra effektivt sätt att åstadkomma ond, bråd död med både brand- och sprängbomber och lyckades väl. 8000 dog och staden förstördes i denna övning. Senare användes samma teknik tydligen mot Dresden där cirka 100 000 civila strök med. Efter denna mörka historielektion promenerade vi bort till ett gammalt konstnärskollektiv eller dylikt. Där rymdes konst, byggnader i Jugendstil och en rysk minikyrka på samma ställe.

image

Världens största och starkaste primat gorillan är vegan, och inspirerade av detta åt vi veganlunch á la Japan med pinnar. Så här ser Mats ut när han gör det.

image

På menyn fanns också en dryck som marknadsfördes som ungdomens källa och den ville jag förstås dricka ur. Servitören tyckte det var ett fint val och Mats tyckte att han skulle beställt in samma med tanke på hans lite högre ålder. Men den var slut! Källan har sinat! Förhoppningsvis hade den ändå smakat illa.
Vi promenerade en bit till i stan och åkte senare ut till ett slott i bergen some hette Burg Franktenstein. Det var en väldig fin utsikt och det måste varit otroligt jobbigt att släpa upp all sten dit. Med tanke på att man fick nackspärr bara av att titta på fästningen från utsidan måste det även varit slitsamt att försöka storma den. Från insidan av ett av tornen såg det ut typ såhär. Längst borta i horisonten kan man skymta Frankfurts skyskrapor.

image

Det har som sagt varit intressant och lärorikt att turista med en väldigt påläst guide, och till viss del tar jag tillbaka min tidigare kommentar om hur jag finner byggnader och sånt ointressanta. Mats läser på innan och kan berätta mycket runtomkring vilket förhöjer upplevelsen avsevärt. Jag ska kanske göra lika själv innan jag hamnar på olika platser och se om det blir mer spännande.

Min att-göra-lista har jag inte hunnit avverka till fullo än men jag stannar nog här till söndag vilket ger mig gott om tid.

Ciao,

Isak