Okategoriserat

Jag var inne här på hemsidan och bloggen igår för att kolla en sak, och vips fick lust att publicera något. Jag har köpt en bostadsrätt i Östersund som jag vårdar med oerfarna men ganska ömma händer. Fast ärligt talat är händerna inte så ömma, för de river mest och sliter. Som bilden visar slet jag nyligen loss ett större stycke tapet än jag räknat med och innan dess slog jag sönder allt puts på tegelväggen. Men någonting i mig är ändå ömt gentemot denna min nya bostad. Jag har en säng i köket och stopp i avloppet och lever rätt spartanskt antar jag. Fast med tanke på att jag sover i en egen säng för första gången på typ tre år så lever jag i lyx. Det är väl helt enkelt en fråga om perspektiv.

Båten Sofia är kvar på Lanzarote och hyrs just nu ut via Airbnb. Det täcker kostnaderna för båthyran och lite extra. Kanske åker jag ner dit till hösten. Eller så gör jag det inte. Min tanke är fortfarande att få henne såld, men just nu är jag inte särskilt stressad över den grejen eftersom allt fungerar bra (än så länge).

Förhoppningsvis återkommer jag hit med lite jämnare mellanrum. Förhoppningsvis hittar jag en riktning för mina skrifter här så att det inte blir alltför spretigt. Men det får vi se ifall jag överhuvudtaget återvänder. Jag hoppas det, vilket jag alldeles nyss skrev. Tack!

Jag sitter med kusin Marcus laptop i kusin Marcus lägenhet i Uppsala. Det är semester och lite äventyr på gång och då också ett och annat blogginlägg är tanken.

I fredags lämnade jag Östersund på obestämd tid till förmån för Kramfors och mys med familjen. I söndags åkte jag vidare till Härnösand och hängde med syskonen där och igår morse (måndag morgon) så åkte jag till Sundsvall. Det har helt enkelt varit full rulle med mycket catching up och samkväm.

Igår var jag och Marcus ute på vad han kallar en ”riktigt sjuk runda”. Vi var på myrorna och köpte en Beatles-tavla, på systemet och köpte en Bib och på Ica och inhandlade en kyckling och lyxkaffe som vi sedan avnjöt. Studentlivet som Marcus och hans roomie Marcus (Kochen) lever är lockande. De chillar mest verkar det som.

Förresten. Jag har min 28-liters ryggsäck och reser lätt. Det är det nya.

De som följde min blogg tidigare vet kanske att jag och Emil en dag cyklade med Igor från Polen. Igor är här nu också och igår cyklade vi tillsammans. Den rätt benstarke polacken föreslog en tur till San Bartolome vilket skulle innebära några branta uppförsbackar. Han var nämligen intresserad att se hur bra min Brompton var. Jag ställde naturligtvis upp som försökskanin. Det blev en rätt jobbig upplevelse i gassande sol. Vi klättrade och klättrade och Igor växlade ner men inte jag för jag cyklade redan på lägsta växeln. Sen tog vi en paus och Igor föreslog att vi skulle förlänga turen med en mil, för vi ville väl inte hem än? Tydligen inte, så vi fortsatte uppåt ett tag till. Sen var det nerför och då var vi naturligtvis tillbaka i marinan på nolltid.

Efter utflykten var jag helt slut och det enda jag orkade var att kolla på champions league och sen sova. En bra dag helt enkelt.

Idag vet jag inte vad som händer.

När jag 2014 var ute och cyklade själv tyckte jag att jag träffade folk mest hela tiden. I och för sig hade jag ofta kontakt med nya människor på nya platser genom couchsurfing. Nu när jag är ensam en vecka på Lanzarote är det just ensamheten jag försöker motverka hela tiden, men det är svårare eftersom jag inte kontaktat någon via nätet. Jag cyklar mest runt och väntar på slumpartade möten – som oftast inte visar sig. Jag tog mig till Costa Teguise på förmiddagen igår och tog semesterns andra foto (det första finns på instagram).

Det hände inget speciellt där. Fast jag träffade faktiskt Cathrine på en busstation i fem minuter av en slump och cyklade sen tillbaka.
Lite senare cyklade jag till Playa Honda som ligger några kilometer bort för att sparka boll på stranden. Det står nämligen några mål där, och det gör det ingen annanstans. När jag kom dit var det tre Lanzarotianer som spelade, skrattade och skrek obegripligheter sinsemellan vid ett mål, så jag hälsade och höll till vid det andra målet. De måste ha imponerats oerhört av min yxiga teknik för snart var jag tillfrågad om jag ville vara med att skrika obegripligheter och vissla efter tjejer som promenerade förbi, och att spela fotboll förstås. I sanning kan jag inte vissla, men det andra ställde jag gärna upp på.
Vi lirade någon timme och sen var det hej och godnatt. Kanske ny match på onsdag. Jag hoppas det.

Två positiva notiser i all korthet:
Jag har blivit erbjuden jobb 19-29 april på skolan i Östersund.
Jag ska vara med i Uppsalas studentradio på fredag morgon.

So long!