Okategoriserat

Hej!
Efter att ha bott med min kamrat Emil ett tag har jag tydligen kommit in i höghastighetsliv som jag gör mitt yttersta att upprätthålla även i paradiset Lanzarote. Det finns inget sug att ta en deckare och lägga mig vid poolen och låta dagen passera och huden rodna på ett sådär ohälsosamt sätt. Bränt mig har jag dock lyckats med ändå, men inte så mycket.

Jag anlände i fredags förmiddag och tog mig på fastande mage till båten medelst buss. Det fanns mycket ris och kikärtor på Sofia och allt jag hittills ätit i båten är ris och kikärtor. Mycket spartanskt och enkelt. Vi såg en film på filmfestivalen här i stan och där åt två kvinnor typ kokat isbjörnsskinn så jag är tacksam för den lyxiga standard jag ändå har på segelskutan.

Hursomhelst, jag tänkte ta veckan som ett träningsläger och min Brompton har verkligen fått sträcka på ekrarna hittills. Varje dag har jag cyklat några mil. I fredags till turistinfernot Puerto del Carmen som är Lanzarotes Sodom och Gomorra.
Igår cyklade jag till en marknad i Teguise som ligger kanske 15 km bort. 15 km av motvind och uppförsbacke. Det har blåst kopiöst mycket sedan jag kom och cyklingen har alltid varit hemsk en av vägarna. Till Teguise tog det säkert 90 minuter av vilt trampande, svett och god mental monolog. Det som lockade i byn var söndagsmarknaden. Det fanns kaktusburgare, aloe vera, samma britter som i PDC från kvällen innan och vargtröjor förstås. Efter att ha fikat fick jag höra att Lanzarotes fotbollslag hade hemmamatch som börjat för tio minuter sen i Arrecife. Jag slängde mig direkt upp på hojen och tänkte att jag nog kunde hinna till andra halvlek i alla fall. Väl ute på vägen i stort sett flög jag fram driven av nedförs, medvind och ett fotbollsspektakel att se fram emot. Jag uppskattar att vägen ner gick ca 900% snabbare än vägen upp och jag hann innan visslan gått för första halvlek.
Efter matchen drog jag till stranden och hittade ett gäng som gjorde slacklining. Jag gjorde några bedrövliga försök innan jag fokuserade på att sparka min illa tärda volleyboll. De tipsade i alla fall om hur jag kunde kontakta Cathrine, en svensk tjej i Arrecife som jag träffade förra gången. Det lyckades jag med och vi sågs en sväng framåt kvällen.

Idag ska jag nog cykla till Costa Teguise. Jen som jag hängde med en del sist kanske jag också ska träffa.

Hejdå!

Sthlm. Så skriver jag tydligen Stockholm. Vilket fräscht grepp.

Jag kom igår och blev hjärtligt mottagen av Jacke. Han var faktiskt så vänlig att han i stort sett fixade ett jobb åt mig. Förhoppningsvis ska jag hjälpa honom med lite arbete i några veckor när jag kommit hem från Lanzarote. Utöver husrum, eventuellt arbete och strålande sällskap har han även bidragit med en tweedbasker som kommer passa min outfit strålande. Sammanfattningsvis kan man väl säga att allt överträffar mina vildaste drömmar.

I morgon flyger jag tidigt som attan till Lanzarote och min inte så efterlängtade segelskuta Sofia. Cykeln ser jag fram emot och att träffa lite gamla bekanta. Även att genom solens strålar revitalisera mig med D-vitamin känns bra.

Angående cykelprojektet har jag tyvärr inget mer att redovisa, mer än baskern då som jag redan skrivit om. Men med cykeln bärgad och tillbaka i Östersund ska jag bli aktivare. Då ska alla, jag inkluderad, slås med häpnad av projektets framfart.

So long!

Hej alla! Jag hoppas påsken varit fryntlig och glad!

Jag har varit frånkopplad några dagar, men nu är jag tillbaka i etern med en förhoppningsvis storslagen uppdatering från Jämtlands hufvud- och residensstad.
Det är så att jag varit med familjen i Gräftåvallen och firat påsk. Bilen var överfull av prylar redan innan jag blev hämtad, men Tetrisgudarna stod oss alla bi och med god hjälp utifrån lyckades hela familjen med packning ta oss till fjällstugan. Väl där öppnades dörrarna och människor, pjäxor och matpåsar rasade ut ur fordonet.
Det har varit mysigt. Jag har läst två böcker som bibliotikarie pappa hade med sig, frossat i mat och åkt tillräckligt många kilometer längdskidor för att vara nöjd.

Här i Östersund är det Xbox-lan. Emil och Anders sitter och spelar Call of duty och verkar stressade och glada och väntar på någon tredje filur som försovit sig. Själv fokuserar jag på den omedelbara framtiden och bokar biljett till Stockholm och sånt.

God morgon!

Äntligen måndag va?! Tvättid, nya möjligheter, ledighet och en eventuellt betungande ensamhet i och med att min gode vän Emil är borta med sin skola på friluftsdagar ända till onsdag. Helgen har i alla fall varit väldigt fin med några öl, earth hour och levande ljus, pingis och pizzabak.

Idag tänkte jag skriva ett genialiskt mail för att ragga pengar till min insamling. På ett sätt är jag peppad och på ett sätt är jag inte alls särskilt sugen, för jag känner mig inte till fullo bekväm i den här situationen. Men jag tänker inte låta mig styras av rädsla eller motsvarande, så det är bara att sätta igång.

Jag har förresten sett Sockerfilmen som finns på SVT play. Den var rätt bra. Inte som Cowspiracy, men sevärd. Snart kan man inte äta någonting annat än bladspenat, broccoli och kikärter.