Okategoriserat

Hej!
Jobbet jag med stor frenesi och entusiasm sökt är som kommunikatör på Länsstyrelsen. Tillsammans med Ida har jag författat ett CV och personligt brev som jag tyckte blev bra. På tisdag förmiddag ska jag på arbetsintervju. Jag blev mycket glad då jag fick det beskedet.

Efter förra inlägget skrev jag att jag skulle avsäga mig platsen på lärarprogrammet. Jag skrev också att jag skulle dammsuga, vilket jag gjorde. Men när jag skulle ta telefonen och ringa till Dalarna kom jag av mig, och istället tänkte jag att jag skulle testa lärarutbildningen en termin. Sannerligen är jag obeslutsam och nyckfull. Just nu, med arbetsintervjun i siktet, vill jag dock bara få tjänsten på Länsstyrelsen, köpa mig ett par Birkenstock och lära mig dricka kaffe (inte helt sant). Och distansera mig till skolväsendet.

I övrigt har jag koll på grejerna. Se!
1) Båten är fortsatt uthyrd via Airbnb men i December kan man inte hyra den för då tänker jag eventuellt vara där själv.
2) Kroppen är inte skadad. Ikväll spelar vi bortamatch mot Stugun och jag ska göra mitt yttersta för att vinna fruktkorgen – och matchen.
3) Renoveringen av lägenheten går väldigt sakta. Men väldigt sakta är bättre än stillastående. Båten gick också rätt sakta vill jag minnas?!

Jag har varit i Kramfors några dagar. Själva resan, alltså transporten, har inte varit särskilt intressant, och vistelsen hemma har inte heller varit omtumlande, men jag känner mig ändå som att jag rest. Tiden dras ut och några dagar känns i efterhand som mycket mer. Gamla insikter gör sig påminda och ger lite drivkraft till att förändra sådant jag vill förändra, eller att fatta beslut som jag skjutit upp. Som exempelvis hösten. Hösten är fortfarande höljd i dunkel (eller döljd i hunkel som någon sa någon gång) fast den typ står och knackar på dörren. För tillfället känner jag mig dock redo att ta mig an den och göra något bra av den. Jag har sökt jobb och ska söka fler. Jag är antagen till lärarprogrammet och ska antagligen tacka nej i morgon. Jag har till och med bokat tvättid och bestämt att jag ska dammsuga.

Mitt liv verkar präglas av olika vägskäl. Metaforiskt sett alltså. Det är inte så att jag går ut på gatan och har vägskäl ÖVERALLT. Men mina kortvariga anställningar och förehavanden gör att jag ofta måste göra nya val, söka nya jobb eller sysselsätta mig på ett eller annat sätt. Just nu jobbar jag i Mörsil (vilket jag antagligen kommer skriva mer om vid tillfälle) och i sommar ska jag jobba på ett LSS-boende.

Från augusti och framåt är jag obokad. Det gör att jag för tillfället funderar rätt mycket på vad jag ska göra då. Eftersom jag i alla fall är folkbokförd och lägenhetsinnehavare i Östersund lär jag stanna här, vilket skapar en ram. Det är skönt. Men ramen är stor. Jag kan läsa vid universitetet, läsa någon yrkesutbildning, hitta något jobb eller bara glida och vikariera runt. Universum ger mig inga tydliga tecken, eller så är jag inte mottaglig för tillfället.

Om vi lämnar den suddiga hösten därhän och fokuserar på aftonen kan jag förtälja att jag ska pröva på paddeltennis. Alldeles snart faktiskt.

Ma höres!

Jag har en ny cykel. Även en ny jacka och mössa som ni ser, men främst en ny cykel. Jag köpte den av en kille i fotbollslaget för ungefär fyra tusen kronor, och det är ungefär vad den kostat per utflykt också. I alla fall än så länge. Jag cyklade på den i fredags och fotografen Ida cyklade på min Brompton och såg cool ut.

I fjol lånade jag en mountainbike av Jon och följde med Emil och hans storebror Kristoffer på en vända eller två ute i skogen. Det var roligt även om jag var förvånansvärt långsam och oskicklig i förhållande till sällskapet. Men nu har jag ju en svart och röd Specialized, så i sommar kommer steken vara vänd upp-och-ner.

I helgen var jag på begravning, vilket påminde mig ännu en gång om att jag måste gå ur Svenska kyrkan. Jag måste verkligen göra det.