Lunchtid sjätte augusti.
Vi lämnade den deprimerande hamnen utanför Kiel igår morse efter att ha sagt hejdå till Teresa på byns bageri. Hon skulle åka vidare efter ungefär fyra veckor på båten.
Vi fyllde på motorolja och satte av mot Kiels kanal. Enligt Kaj behövde man intyg och dokument som bevisade ens kunnighet för att få komma in i kanalen, men sådana petitesser oroade inte den tappra men nu lite mindre besättningen på Sofia. Och Kaj hade fel lyckligtvis. Det enda man behövde var tolv euro i kalla kontanter i en liten tidningskiosk för att få åka vidare. Vid närmare eftertanke kanske 20 euro behövdes, för det fanns nämligen glass i kiosken också.
Innan kanalen, i inloppet till Kiel var det full kalabalik. Tyskarna älskar tydlgen att segla och det var båtar överallt. Vissa kryssade fram och tillbaka, andra åkte åt motsatt håll med vinden och här och var plöjde stora tankers/tankrar fram med ursprung i Panama och andra främmande länder. Vi var väldigt nära att krocka med en segelbåt men skepparen på den båten lyfte bara av hatten och verkade uppskatta vår respektlösa och oförnuftiga framfart som han säkert tolkade som ett arv från en stor vikingaätt.
Precis som brukligt är hade jag inte någon särskild koll på betalningen av passagen mot det skrämmande tidvattnet, men min förmåga att handskas med tyskar stod mig åter en gång bi. Med motorn på tomgång gled vi upp till en annan båt som låg och drev utanför slussen, och på oklanderlig germanska frågade jag någonting helt obegripligt. Tysken tittade konstigt på mig till jag bytte till engelska och snart framgick det att det bara var att följa efter deras båt så skulle de ta oss till den tidigare omnämnda kiosken där både glass och biljetter fanns.
Jag har bara slussat Sofia en gång tidigare och det blir lätt lite jäktigt. Först skulle de gigantiska tankfartygen in medan fritidsbåtsarna snällt fick guppa i svallet. Sedan som på en given signal – det var naturligtvis en given signal – satte alla småbåtar full fart mot kanalen. Vi hamnade rätt långt bak och hade lite klater med att lägga till. Fendrarna skulle sitta väldigt lågt, för kajen var bara tio cm ovan vatten. Men vi hann med att göra fast Sofia, köpa biljett och glass och komma iväg innan det var för sent.
Första dagen inne i kanalen var lugn och skön. Vädret var och är fortfarande otroligt bra. Solen låg på hela dagen och vi puttrade fram i fem knop mot Rendsburg, där vi tänkte att Jessica skulle hoppa på. Det gjorde hon inte, för hon var kvar i Berlin och avnjöt allt vad den staden har att erbjuda. Lika bra var nog det, för vi tog oss inte till Rendsburg heller. Vi trodde att den hamn vi sett på sjökortet var nära, men det blev lite fel.
När vi gled in till bryggan såg vi att våra ciceroner från slussandet var där, så vi la till bredvid och jag fick en snabbkurs i tidvattenboken och tips om vår vidare färd.
I övrigt har det inte hänt så mycket. Jag och Marcus spelade fotboll och schack som vanligt. Dariya gick på nattpromenad och skramlade så när hon kom tillbaka att jag trodde skeppet var ansatt av stigmän. Tur för henne att båtshaken var på däck, annars hade hon fått sina fiskar varma innan jag insett vem det var jag agade.
Vi är på väg igen och detta är skrivet utan uppkoppling men laddas väl upp när tillfälle ges.
Motorn läcker mer olja än jag befarat och på något sätt måste detta åtgärdas. Jag la ut några trasor under för att försöka lokalisera vart droppet kommer ifrån, men det känns inte som att det kommer lösa problemet. Vissa pratar om att byta till en tjockare olja, medan andra säger att man kan testa att köra igenom olja med tätningsmedel i. En annan grupp hävdar dock att sådant medel kan sätta igen andra kanaler och finesser och göra mer skada än nytta. Några tips?
Tack förresten för kommentarer och mail! Jag läser naturligtvis allt men tar mig inte tid att besvara allt.
Ikväll kommer nog Jessica i alla fall. Och Simon fyller år på hemmaplan, så det finns alla anledningar att festa till det!