Vi är i Falmouth sedan igår kväll!
Jag och Marcus är på en restaurang och har ätit orimligt mycket fish n chips och mashed peas och vinäger och allt som är friterat, fett och gott. Som två moderna människor har vi slutat prata med varandra för att istället låta oss uppslukas av våra telefoner och ärenden på sociala medier.
Engelska kusten har varit tuff tycker jag, men på något sätt har det ändå gått bra. Jag har haft feber och sviterna sitter fortfarande i. Hosta och skit gäckar mig dag som natt, men imorgon ska jag vara frisk.
Här i Falmouth ligger vi tills de konstanta lågtrycken ger oss en tillräcklig lucka för att segla mot Spanien. Som det ser ut nu skulle det kunna bli på fredag. Det känns skönt att vara inblåst på sätt och vis, för äntligen får vi ta det lugnt. Det har varit ett konstant farande den sista tiden och nu vill jag komma ikapp. Båten ska fixas och jag vill kunna cykla ut en dag i England och oj oj vad skönt med en paus.
Vi blir nog utslängda från det här trevliga stället med svenska servitrisen snart, så jag slänger ur mig lösrycktheter utan att skämmas.
Marcus har i stort sett bestämt sig för att återvända till Uppsala och universitetet när vi tagit oss över till Spanien. Det är tråkigt men också väldigt spännande på något sätt. Då blir jag ensam om ingenting inträffar. Som ett äventyr i äventyret antar jag. Men jag har redan slängt ut några krokar så antagligen blir jag inte ensam ändå.
Ok. Jag hoppas jag kan skriva något lite mer spännande och osant nästa gång.
So long!