Nu har jag varit med min nya familj ett dygn ungefär, och det känns toppen. Mamma, pappa, två barn, två loppätna byrackor, hönor och får. Igår sålde vi ekologiska tvålar på en marknad och idag har vi varit till pappan Daniels föräldrar för lunch. Det är väldigt avslappnat och blir säkert lärorikt!

Huset ligger uppe i bergen, bortom mobiltäckning och fast elektricitet. Solceller och regnvatten gör vardagen dräglig. Jag är fortfarande osäker på vad själva arbetet kommer innebära eftersom det är helg och massivt ätande som gäller. Men vi ska nog samla rosmarin i morgon och destillera den sönder och samman för att producera doft till tvålarna. Jag ser fram emot att få lära mig mer av denna ädla konst som annars snarare förknippas med fulgrogg och finkel.

Spanskan har en fin möjlighet att utvecklas eftersom de pratar rätt primitiv engelska i familjen. Men husmor vill lära sig så det blir en mix mellan de två språken.

Okej, jag får ingen riktig ro att skriva här och nu, men får återkomma när tillfälle ges. I och med min smarta strategi att skriva en mening på Facebook fick jag några att läsa och lämna mycket uppskattade kommentarer. Uppenbarligen är en blivande mustasch, eller mustatijoli, något som glädjer mina barndomsvänner. Jag ska i sann farmaranda kultivera den så gott jag kan. Undrar om resultatet blir så fantastiskt som den rådande opinionen gör gällande. Om några veckor får vi veta.

Imorgon börjar kneget. Ha det fint alla!

Med magen full av oliver,

Isak

Spanjoren på bageriet alltså. Jag frågade efter en karta och vägbeskrivning och han satte igång med obegripliga förklaringar. När jag till sist frågade efter toaletten hänvisade han plötsligt till byns cykelcenter, där de pratar engelska, har kartor och wifi. Bra han hävde ur sig det till sist.

Igår var en fantastisk dag! Jag lämnade kusten och kämpade mig upp i bergen. Efter en tuff strapats satt jag längs vägen och käkade nötter då en vit skåpbil skumpade fram. Föraren, Pere, stannade och vi snackade lite. Han hade ett hus på toppen av berget. Jag packade ihop cykeln och följde med. Väl där välkomnades vi alltså av Jean-Christian som hade bott och jobbat där i åtta månader.

Vi kom fram till att jag kunde övernatta där. Vi åkte ner till baren där Pere jobbade så JC kunde kontakta sin indiska fru. Hon skulle tydligen flyga dit så de kunde starta ett hemlöst liv tillsammans. Han var väldigt peppad.
Ännu en gång tog jag mig upp för berget, nu till fots med JC och hans hund. Han pratade oavbrutet om buddhism, djur, Indien och ett liv utan pengar. När vi kom upp tystnade han och började fritera potatis på gasspisen medan jag satt i en sliten lädersoffa och njöt. Hela huset var nedgånget men rejält. Två hundar, en katt och en galen åsna. JC älskade djur och var åsneexpert. Han hade vandrat 11000 kilometer i sällskap med sin åsna tidigare i livet. Här är en bild jag kom över från denna episod i hans liv.

Det var harmoniskt. Inga ljud mer än från djuren och JC. Alldeles stjärnklart utanför och stilla. Jag älskade det. Så vill jag ha det i framtiden tror jag. Inget överflöd.

Under natten hade jag besök av katten som kurrade förnöjt, och på morgonen drack vi vattning oboy. Jag erbjöd JC min matsäck men den fungerade inte för tandlösa tydligen. Livet som hemlös var hårt och vitaminbristen och skörbjuggen hade tagit i stort sett alla hans tänder.
Efter frukost jobbade vi en stund med några tunga stockar för att förbättra den galna åsnans inhängad. Hundarna sprang och gläfste kring benen och det kändes helt rätt. En harmonisk upplevelse, enligt SAOLs definition.

harm·oni [-ni’] s. -n -er • samklang; överensstämmelse, samstämmighet, enighet; tillstånd av balans och frid

Jag hoppas det blir lika bra på farmen där jag ska bo från i morgon och två veckor framåt. I så fall kommer jag ut på andra sidan som en mer fridfull och upplyst person.

Jag tror det är 60 kilometers cykling i bergen kvar. Tungt men vackert. På vägen hit till L’Orxa har utsikten varit fantastisk!

I dag, den sista oktober når jag för övrigt ett mål med bloggen och 1000 unika besökare. Det betyder väl egentligen ingenting, men det är en fin siffra. Otroligt jämn och tydlig. Det hade inte gått utan allehanda.se är jag övertygad om.

I morgon börjar alltså farmlivet och Movember, så det blir till att sluta raka sig, sluta cykla och fokusera på spanskan och annat. Känns motiverande.

Från de soldränkta bergen,

Isak

Jag har lanat datorn av tandlos fransk filosof och forfattare som jobbar i ett hus via sidan workaway som ar lite lik wwoofing. Han skoter om djuren osv. Det har tangentbordet ar hemskt. Jag skriver mer imorrn och publicerar bilder. Jag overnattar med filosofen alltsa. Kung!

Den här resan har varit en fantastisk upplevelse! De sista dagarna har varit intressanta, för jag känner att det har hänt något inom mig. Det är svårt att klä känslan i ord, men jag har fått vissa insikter om vad jag ska göra efter nyår och innan sommaren. Universum talar till mig, eller kanske är det mitt undermedvetna. Flummigt värre!
Ett problem vi har i våra vardagliga liv är att vi hela tiden gör saker utan att ta oss tid att fundera, eller lyssna på oss själva vilket känns synonymt i det här fallet. Det har i alla fall varit ett problem för mig och jag tror andra kan känna igen sig. Hela tiden stimulerar vi oss med externa ljud och intryck. Vi är rädda för att ha tråkigt och bara umgås med våra egna tankar. Till och med när vi springer måste vi lyssna på något. Eller så är det kanske att tidseffektivisera, men oavsett så är det inte om detta jag ska skriva.

På cykeln är jag ensam med mina tankar timme efter timme, och det är inget problem alls. Det är skönt och nyttigt. Jag kan skriva mycket, mycket mer om själva fenomenet men tänkte istället bara klargöra kort vad jag ska göra nästa termin, och vill någon läsa mer om mina tankar kring det undermedvetnas meddelanden får man göra mig uppmärksam på det.

På något sätt ska jag ge mig in i läraryrket och se hur det är och hjälpa till, som Alfons sa. Eftersom jag saknar pedagogisk utbildning vet jag inte hur det ska gå till, men det får visa sig. Jag känner i alla fall att jag har saker att lära ut och jag tycker själv att jag är fantastisk på svenska och engelska (kaxigt huh!?), så det får bli min ingång. Var det slutar vet jag inte. Det är dags att på något sätt bidra och göra nytta för fler än mig själv. Jag har blivit hjälpt kopiöst mycket under min resa och vill nu stå till tjänst för andra. Som ett led i detta har jag kontaktat och erbjudit Ådalsskolan mig själv som mångfacetterad resurs.

Jag har också börjat tänkt mer på nästa års segling eftersom jag är på det klara med att den ska bli av. Planeringen måste komma igång, och det viktigaste är nog att hitta en till munter filur till den permanenta besättningen. Även viktigt att till hundra procent klargöra om jag har en befintlig partner förstås.

Jag kontaktade Hallberg Rassy idag och frågade när båten levererades. Svaret blev den 24 april 1975. Alltså blir det 40-årskalas nästa vår. Väldigt festligt!

Angående resan då. Jag fick punktering igår och blev tvungen att promenera en mil ungefär. Jag bor hos två tjejer och deras hund i ett väldigt stort hus som inte är så städat. I morse lagade jag min punka och slängde trasan som följt både mig och tidigare Zeid genom Franrike.

Tack för lång och trogen tjänst.

Imorgon cyklar jag vidare och på lördag anländer jag på farmen där jag ska bo i två veckor. Det känns riktigt roligt! Spanskan kommer bli såååå bra!

Upplyst,

Isak