Få av er vet om detta, men jag tillhör en hemlig organisation. Det är egentligen en utbrytargrupp, avknoppade från Falkarna 2016. Sedan dess har vi opererat från skuggorna, höljda i dunkel. Vi värnar om ÖFK och Norraste stå, men mer av vår agenda kommer inte att avslöjas här. Inte än. Läget är dock kritiskt, och vi Hökar känner att vi måste presentera oss för omvärlden och göra ett uttalande i all välmening.
I måndags besökte jag Jämtkraft arena för att se ÖFK tvåla till Helsingborg rätt rejält. Jag tänker inte skriva mer om matchen, förutom att jag känner med spelarna i bortalaget som blev utbytta på grund av skador. Ingen livsgnista med brustna höftböjare.
Det jag tänker skriva om handlar om läktarlivet. Jag blev inte direkt vederkvickt av ramsorna som supporterföreningen Falkarna levererade och har levererat så länge jag varit en ÖFK-åskådare, vilket borde vara i alla fall tre säsonger. Är det inte dags för något nytt? Oavsett hur högt och passionerat vi sittplatsare skallar ”ÖÖÖÖÖ” när Falkarna första gången gör gällande att det är dags för sittplatsarna att just ”ge oss ett Ö”, så blir vi utbuade. I och för sig kanske det är berättigat att bua lite, för personligen orkar jag inte längre engagera mig i ramsan, och antagligen är jag inte ensam.
Kanske är det dags för en rams-inventering? Rätt många av klubbens spelare byts ut årligen. In kommer nya spännande förmågor som antingen gör det bra eller mindre bra. Jag föreslår ett liknande system för Falkarnas ramsgarderob. Trimma bort lite av buandet i ramsan jag sågade i förra stycket, släng bort det som händer vid hörnorna och skapa något nytt. Eller är det ett strukturellt problem? Är ramsorna inskrivna i stadgarna? Krävs det beslut på någon årsstämma för att förändra?
I ett dammigt, men inte bortglömt, arkiv hittade jag faktiskt två ramsor Hökarnas generalskald skrev redan för två år sedan, då precis samma tankar som nu hemsökte mig efter hemmamatcherna. Jag påstår inte att de passar fotbollsformatet exemplariskt, men kanske kan de i alla fall väcka liv i Falkarnas till synes medvetslösa musor.
Den första följer Igelkottaskinnets melodi, och den tycker jag personligen lyfter lite när man klämmer i. Används med fördel vid hörnor (kanske även kan modifieras för straffar och frisparkar?) och är ”intelligent”, det vill säga går olika vägar beroende på vad som händer under den fasta situationen. Here goes:
START:
Åh ÖFK sätt denna hörnan då
In i boxen med lädret och tjonga i mål
Vi är ÖFK, vi är ÖFK
Bollen ini målet tack från Norra stå
OM MÅL:
Åh bollen den hamna i nätet med fart
För spelarna gillar vår ramsa såklart
Vi är ÖFK, vi är ÖFK
Bollen ini målet tack från Norra stå
OM MISS:
Åh inget mål gjorde vi denna gång
men vi sjunger ändå vår glada sång
vi är ÖFK, vi är ÖFK
Bollen ini målet tack från Norra stå
AVSLUTNING:
Nya chanser kommer så småningom
Åh ÖFK sätter ju nästan alla dom
Vi är ÖFK, vi är ÖFK
Bollen ini målet tack från Norra stå.
Den andra hyllningen bygger på Bamses sång. Curtis Edwards är mig veterligen en lojal publikfavorit, och det vill Hökarna uppmuntra.
Curtis Edwards, mittfältsgeneralen
Xavi skulle inte ha en chans
Vårdar bollen som heligaste graalen
Sheriffen i laget spelar som i trance
Och ibland så kan det hända
att han hänger en fin balja
eller spelar annan rödsvart lirare helt fri
Curtis Edwards, passningslegendaren
skjuter, kämpar, stojar och står i
Ramsorna kanske kräver alldeles för mycket tungvrickarfärdigheter och kanske finns det mängder av andra anledningar till att det ska fortsätta på det gamla, goda sättet, men här ska inte helgarderas. Hökarna har sagt sitt denna gång, och kommer nu antagligen att återgå till skuggorna för att bida sin tid till nästa oförrätt måste hanteras. Tack för mig och oss!
Isak Engström
Grundare, president och medlem av Hökarna – rovdjuren från Norra Stå
