Igår vid lunch tog jag min trofasta Brompton till Liljeholmen. På ett ställe som heter Färgfabriken hoppade jag av och vecklade ihop cykeln. Där satt en kvinna som jag bestämt träff med, och när jag kom in genom dörren vinkade hon åt mig. Vi tittade på varandra lite frågande, för jag hade inga minnen av den här personen, och hon såg mig senast för ungefär 32 år sedan. Vi kramades och hon sa att det var fint att se mig,
Den här kvinnan, Anette, kände min mamma. Hon kände även min pappa, men det var inte därför vi sågs. Pappa känner ju även jag. Hon hade bott i kollektivet på Svanö och där lärde hon känna mamma Sigrid. Det var väldigt fint att få prata med Anette och även om jag inte fick veta så mycket nytt om mamma (jag ställde inte så många frågor) så fick jag bekräftat saker som jag hört av andra.
Vi pratade om saknad, avundsjuka och sorg. Hennes mamma hade dött för 15 (jag är osäker på siffran) år sedan. Hon hade en gammal bild på henne och sin mamma på sin telefon som visade sig när hon använde telefonen. Jag tyckte det var en fin liten teknik som hon fick viss tröst av och hon beskrev det på ett bra sätt. Sedan i somras har jag några fina digitala bilder på Siggan som jag kanske väljer att använda på samma sätt.
Den här bilden fick jag låna av Eva Nordangård. Den är tagen i Tanzania i slutet av 70-talet tror jag. Mamma flög dit för att hälsa på under några veckor. Barnet på bilden är Eva och Fredriks, men jag minns inte vem – antingen Sara eller Emma.
Efter två timmar var det dags att säga hejdå till Anette för den här gången. Jag var precis som vanligt bedrövlig på att säga adjö på ett normalt sätt, men vi löste det bra. Jag är väldigt glad över att vi träffades igår, och förhoppningsvis får jag träffa henne och andra av mammas vänner och bekanta när jag kommer hem från kontinenten.
Klockan är 0714 och jag sitter på ett direkttåg mellan Stockholm och Göteborg. Om två timmar hoppas jag vara med Alva och barnen. Ett av dem har jag inte träffat än. På eftermiddagen ska jag spela padel. Den formen verkar vara gryende, för i Stockholm fick jag till en timmes spel och det gick fantastiskt bra. I morgon borde jag serva min cykel, för den gnisslar och gnekar och beklagar sig över mitt vårdnadsskap.