Man ångrar aldrig ett bad

De där Kirunasupportrarna somnade i extremt oergonomiska ställningar vilket naturligtvis var att förvänta sig. Jag valde att inte väcka dem i Sundsvall eftersom tåget skulle stå där över en timme. De fick sitta kvar för att senare vakna med nackarna permanent krökta i minst 90 grader.

På söndagen var jag och familjen på bilmuseum i Lunde. Vi fortsatte utflykten med att åka till Gissjön för bad och tvagning, vilket så klart var kallt och inte alls särskilt mysigt. Sedan åt vi pappas bönkaka och pratade om att vi inte ångrade att vi badade. De som valde att inte bada (pappa och Mats) ångrade inte heller att de inte badade, så alla var helt enkelt rätt nöjda.

Om två timmar ska vi åka vidare söderut mot den kungliga hufvudstaden.

På tåget

Nu har resan startat. Jag sitter på en plats bredvid två kirunasupportrar. De har sett sitt favoritlag förlora med 3-1 och nu undrar de lite var de är på väg. Eller, de är på väg hem till Älvsbyn, men de verkar lite osäkra på var de ska byta och så vidare. De dricker Jägermeister och oroar sig inte nämnvärt över hur rutten ser ut.

Själv har jag druckit Turrets whiskey och rundat av fotbollskarriären. Kan man kalla det karriär? En livstid av fotboll, eller ett kapitel i alla fall, känns avslutat. Vi vann sista matchen med sex eller sju noll.

Tåget tar mig till Sundsvall. Där ska pappa hämta mig och en timme senare bör jag vara i Kramfors. Det känns vemodigt och skönt att komma i väg. Östersunds vardag lämnar jag i andras omsorg en stund och åker vidare medan de berusade hockeyfantasterna kroknar mer och mer. Jag kanske får väcka dem i Sundsvall innan jag kliver av, för det är där de ska byta.

Tjugoandra september

I dag har vi fotbollsmatch igen. Det är den näst sista för säsongen, om det inte blir något kval, vilket det mycket väl kan bli. Men inte för egen del, eftersom min avfärd nalkas. Jag har registrerat ett konto på Workaway, vilket kanske kan löna sig när jag väl tagit mig till Spanien.

Jag borde fixa lunch. Trodde jag skulle kunna skriva lite inspirerat, men tji fick jag.

On top of the world

I bakgrunden leder PSG mot Real Madrid med 2-0. Lägenheten är mörk och Emil babblar på om någon frukost han eventuellt ska äta i morgon. ”Då kanske jag kliver upp kvart i.” säger han. Jag säger inte så mycket eftersom jag skriver denna reportagiga inledning.

Jag är a homeless bum för tillfället. Lägenheten blev hastigt och lustigt uthyrd till en student som jag hoppas kommer att vårda boendet i alla fall i paritet med hur jag själv gjort det. Jag ska sova några nätter på Emils soffa, några hos Lucas och i alla fall en hos Sudden innan jag avreser.

I dag har varit en mycket bra dag! Jag var en rebellisk vikarie på hemkunskapen och lät alla elever steka pannkakor. Oset och röken låg tät där i salen och efteråt var jag tvungen att lägga typ två timmar på att återställa ordningen. Jag hade förbrukat ordinarie lärares förtroende, alla ägg som stod att finna i skolan och även ganska mycket socker. Ungarna älskar socker.

Efter jobbet var det dags för padelligan igen. Den är varje onsdag. Jag och Wilsson skulle möta det där paret som lite hånfullt skrattat åt mig när jag pratade om den där seriefinalen för två veckor sedan. Vi vann med 3-0 i set. När det var över köpte jag pizza till mig och Emil för att fira att alltihopa med hemlösheten och padeln och så.

Nu ska jag vila och imorrn kanske jag äter frukost med Emil beroende på om han ska göra det eller inte. Hej då.