Nu har resan startat. Jag sitter på en plats bredvid två kirunasupportrar. De har sett sitt favoritlag förlora med 3-1 och nu undrar de lite var de är på väg. Eller, de är på väg hem till Älvsbyn, men de verkar lite osäkra på var de ska byta och så vidare. De dricker Jägermeister och oroar sig inte nämnvärt över hur rutten ser ut.
Själv har jag druckit Turrets whiskey och rundat av fotbollskarriären. Kan man kalla det karriär? En livstid av fotboll, eller ett kapitel i alla fall, känns avslutat. Vi vann sista matchen med sex eller sju noll.
Tåget tar mig till Sundsvall. Där ska pappa hämta mig och en timme senare bör jag vara i Kramfors. Det känns vemodigt och skönt att komma i väg. Östersunds vardag lämnar jag i andras omsorg en stund och åker vidare medan de berusade hockeyfantasterna kroknar mer och mer. Jag kanske får väcka dem i Sundsvall innan jag kliver av, för det är där de ska byta.