Figueira da Foz

Jag tror stället heter som rubriken säger. Stället dit vi nyss kom alltså. Det verkar vara ett bra ställe än så länge.

Innan vi kom hit ankrade vi två nätter vid Aviero. Vi försökte ta oss in i en väldigt liten marina och lyckades ungefär till 50 procent, men upplevelsen var så skärrande att vi var tvungna att lämna på direkten och uppsöka ankring. Vi kom nämligen dit vid totalt lågvatten, men som jag förstått hamnkaptenen på VHF-radion skulle det inte ställa till några problem. Det gjorde det förstås. Efter att ha gormat till en gammal fiskare på en pir blev jag glatt invinkad i marinan och fick en tumme upp, trots att det verkade lite lurt. Lågvattnet skulle nog inte ställa till några problem tyckte han.

Väl inne i marinan såg alla platser upptagna ut, men vi fick tips av några killar på en brygga att försöka lite längre in vid några mindre båtar. Jag sa ”håll tummarna gossar” och körde ditåt, men som ni alla förstår vid det här laget fastnade vi i den väldigt mjuka sanden under kölen. Och där satt vi. Killarna som gett oss tipset fick plötsligt väldigt bråttom att sticka därifrån, utan att varken säga hejdå eller beklaga oturen. Den enda person som tog någon notis om oss var en galen gammal fransman som bara ropade ”Garcon! Garcon!” till mig och Jascha, trots att han faktiskt kunde prata med Hugo.
Jascha och Hugo hade nämligen simmat in till land med en lina för att försöka dra loss båten, och för att skita. På caféet där de uträttade sina behov hittade de då fransmannen, som Hugo snabbt titulerade måttligt galen. Efter att ha vinschat båten som en galning och låtit vattnet rinna tillbaka in i marinan kunde vi till sist lämna stället. Istället ankrade vi alltså, och i morse stack vi vidare söderut.

Ok. Det var någon sorts resumé av det som hänt de senaste dagarna. Ha det fint så återkommer jag snart!