Veckan som i och med denna söndag avslutas har varit intressant. Jag som enhällig domare för tävlingen årets badlegend 2020 tänkte bara dela med mig av mina tankar så att både fans och deltagare kan planera sin fortsatta säsong på rätt sätt.

Vädret har varit otroligt. Värmen är kontinental och det skapar förhållanden som vi i Östersund är lite ovana vid. För det första så blir vattnet naturligtvis varmt vilket gör att även badkrukor doppar sig. För det andra så torkar man väldigt fort efter ett dopp, så ”priset” för att bada (vilket i och för sig en sann badlegend inte tar i beaktning) blir lågt. En tredje faktor är att många känner sig tvungna att bada för att inte försmäkta.

Förlängningen av detta är att vi (läs: jag) har ett oerhört brett spelfält att ha i åtanke. Alla badar! Det är sannerligen tur att tävlingsledningen har stor erfarenhet och trots komplexiteten kommer att kunna fatta rätt beslut i frågan om vem som blir årets badlegend. Här ämnar jag att kommentera några enskilda händelser och deltagare som varit intressanta under veckan och midsommarhelgen.

• Isak Engström – Den femfaldige badlegenden fortsätter oförtrutet framåt och sågs under veckan på Bynäset, i Surfbukten och i Viken i Röde, där han verkligen började hitta rätt temperaturmässigt. Han är alltid med i toppstriden, och kommer antagligen att vara det i år igen.
• Anders Wilsson – ”Vattenvesslan” Wilsson gjorde under veckan ett ryck och var tydlig badetta i Östersund. Han är en av stans bästa tornhoppare och kryddade ytterligare med ett impulsbad av hög kvalitet när han slängde sig från en bro med kläderna på när suget efter sötvatten blev för stort. Helgen har dock förändrat allt. Wilsson går nu med mitella och det är oklart hur han ska fortsätta sin säsong. Intressant!
• Emil Kvarnlöf – Emil, som varit runner-up vid två tillfällen, fortsätter att hota. Han plockar ständigt poäng i leken bollen är het där han får andra att stanna längre i vattnet genom sin gentlemannamässiga stil och på så sätt sprider badets evangelium. Tävlingsledningen skulle dock vilja veta hur han tänker kring sitt långa hår. Ibland har Emil undvikit att doppa huvudet eftersom det stökar till håret, och med den inställningen blir det tufft att vinna årets upplaga av tävlingen.
• Per Persson – Har varit svår att hålla koll på under tidigare år, men denna vecka har Per visat upp en del av sin repertoar. Per har en somrig stil, som många verkar tro direkt gör honom till en badlegend, men där måste man vara försiktig. Absolut, Per verkar älska sommaren, men som tävlingsledare måste jag se bortom fasaden och studera hur mycket han faktiskt älskar att bada! Jag tror inte att Per just nu är aktuell för att vinna det stora priset, men sommaren är ännu ung och han kanske kan accelerera ytterligare i juli.
• Ian Kindstrand – Har de senaste åren levererat starka insatser, men inte riktigt i paritet med den oerhörda badlegenden Isak. I och med Wilssons skada tror jag att Ian kan ta hem utmärkelsen i år. Han badar på luncher, efter träningar och jobbar precis som Emil med att demokratisera badet och bjuder in andra. Något annat som imponerar på juryn är att han gör ett stort jobb i det fördolda. I skrivande stund uppehåller han sig nära Uppsala, och badar gör han garanterat.
• Simon Kvarnlöf – Svår spelare att hålla koll på. Verkar bada då tillfälle ges med approachen ”this is good for me”. Det ska bli intressant att följa hur Simon hanterar att temperaturerna går upp eftersom han hittills gjort sig känd för att främst uppskatta det som av de inbitna kallas sub-sixteen.
• Jens Johansson – har gjort en okej vecka men stått i Wilssons och Isaks skugga, även om han visat viss svansföring från hopptornet. Befinner sig nu i Åre och för Jens står det nu och väger (enligt tävlingsledningen). Vilken väg ska du gå Jens?

Det finns naturligtvis andra badare som simmat lite väl långt under radarn men som fortfarande kan utgöra ett hot, men veckans uppdatering fokuserar helt enkelt på dem som tävlingsledningen verkligen kunnat utvärdera. Jag hoppas texten kan förenkla nästa badvecka och bereder läsaren lite nöje.

Väl mött och keep simmin’!

Jag möblerar om en del här. Det är dags nämligen. Tidigare fanns det en möjlighet att hitta innehåll på engelska här, men det tillhör nu det förflutna. Länken till Twitter och Skype är också raderade, och jag ska nog göra fler förändringar vad det lider.

Jag lägger ”statistiken” för förra årets Spanienresa till handlingarna. Den färden tog mig tydligen 55 timmar och kostade mig 185 kg i koldioxidutsläpp.

Just nu känner jag mig lugn. Ordet grundad tycker jag passar bra på något sätt. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men det är skönt. Solen skiner in genom balkongdörren, Jens tar en tupplur och jag har inte så höga krav på mig själv. En del av mig känner att jag BORDE och MÅSTE göra ditten och datten, lära mig spanska snabbare, konjugera verb bättre och sånt där, men den delen verkar vila precis som Jens. Kanske kan det bara få gå i den fart det gör?

I kväll kommer Mats hit. Vi har bokat en padelbana och förhoppningsvis kommer han i tid. Vår värd har ställt i ordning ett rum till, så alla tre får plats i det rökiga palatset. Den ursprungliga tanken var att jag och Mats skulle ha ett träningsläger några dagar, eftersom vi pratat om att tävla tillsammans nästa år, men Jens är fortfarande kvar. Vi kommer behöva ha ett litet möte för att bestämma hur vi ska göra så att alla kan åka hem nöjda och glada.

I går hände förresten något som var märkligt. Jag är osäker om jag skrivit ner detta, men för någon vecka sen träffade jag några engelskspråkiga tjejer här i stan. De jobbade som engelskalärare och skulle vara här till våren. So far, so good. En av de här tjejerna berättade under kvällen något om att hon var friendzonad av någon kille hon hade tyckt om väldigt länge. Jag fick inte direkt bra kontakt med den här människan, men inte dålig heller. Varken eller. När kvällen var slut sa vi allihopa hejdå, bytte några telefonnummer och gick hem. Sedan dess har jag inte sett någon av dem. Igår skrev dock den här tjejen och frågade om jag hade tid att ses, för hon ville prata med någon. Jag sa ”javisst”, men jag undrade varför i hela fridens namn hon ville prata med mig? Extremt konstigt att ens fråga, eftersom vi inte känner varandra alls. Aja, vi bestämde tid på någon pub och jag cyklade dit. Hon dök inte upp. Jag cyklade hem och hon bad om ursäkt via sms.

Nu orkar jag inte skriva mer. Mer än att jag ser fram emot helgen. Det kommer säkert 3+ personer till stan som på veckorna bor annorstädes och som jag ser fram emot att träffa.

I förrgår vilade jag medan Jens tränade med Ariel. Igår spelade vi match igen, mot två mediokra spelare. En representerade kategorin ”orörlig gubbe med bra handleder”, och den andra var en glad motionär i vår ålder. Vi vann ganska lätt och nu har vi spelat tre matcher utan att tappa ett set. Uppenbarligen måste vi hitta lite tuffare motstånd.

Det hände något lite spännande efter vi tränat med Andres förra gången. Han hade nämligen pratat med tränaren för klubbens lag, och jag blev erbjuden att träna med dem på tisdag. Det ska jag göra. Dagen efter tränade vi med Ariel på en annan klubb, och han erbjöd då samma sak till både Jens och mig. Men den träningen var på samma tid, så jag fick så lov att avböja. Kanske drar Jens dit och tränar.

Idag är det lördag och vi har inte lämnat lägenheten än. Det börjar mörkna, men det är slitsamt att ligga på topp. Vi kom hem klockan fyra i natt, och det är inte första gången den här veckan. Kanske inte heller sista, för det är som sagt lördag. Här hemma har vår värd Carmen pratat rätt mycket spanska med mig medan hon slagit in två paket, ett till sin systerdotter och ett till sitt barnbarn. Alltså sällan har jag skådat fulare paket. Jag kom med några bra förslag, men äh, ungarna skulle ju ändå slita sönder dem alldeles snart. Varför bemöda sig? Hon ville gärna ha receptet på pastan vi lagade igår, och hon ska åka till Valencia på måndag, så lägenheten är vår hela veckan om vi vill ha den. Jag vill nog ha den, men Jens vill till Cordoba för att kolla på World Padel Tour. Vi har inte bestämt än hur vi ska göra.

Det är en musikfestival i stan, så jag ska snart ta på mig ett par jeans och ge mig ut i jakt på nästa fix spanska och förhoppningsvis bra musik.