Igår spelade vi match mot Järpen. Det var fint väder och det var många högljudda ungdomar i publiken som väsnades. Det var en fin inramning helt enkelt. Matchen var inte lika fin tror jag. Det blev 1-1 och jag var ännu en gång en spelare som varken gjorde till eller från. På söndag ska vi till Järpen igen för att spela DM. Det känns inte så inspirerande, och jag tror att många offerdalingar håller med mig. Flera spelare gjorde illa sig på olika sätt och det tar ju en stund att återhämta sig efter en skärmytsling som gårdagens.

Oavsett status på våra kroppar så är helgen i antågande. Det uppskattar jag. Efter jobbet ska jag och några vänner spela padel i solen. På innergården kanske det blir grillparty, och lördagen är helt fri från ansvarsuppgifter. Ganska, ganska så nice.

I går hände något sannerligen oförglömligt! Jag gjorde väl något oväsentligt i godan ro, antagligen var det arbete, då telefonen gjorde sig påmind. Trots att min arbetsmoral är storslagen händer det då och då att jag kontrollerar min telefon för att se om någon intressant människa vill rådfråga mig och lyssna till min visdom. Ofta är så fallet, men igår var det viktigaste meddelandet från min vapendragare Wilsson. Han påstod att hans rygg var redo för att testa padel igen, vilket för mig verkade orimligt. Var inte just den ryggen typ bruten? Gick han inte fortfarande på morfin? Han var väl sjukskriven?

”Nädå lilla Isak, oroa dig inte” löd Vesslans genmäle. ”Doktorn säger att jag ska motionera och röra på mig” och så var det med den saken. Vi bokade två timmars skymningspadel och bjöd in våra ständiga rivaler Game, Set & Mats för att beskåda konungens återkomst.

Det var sällsynt roligt att spela med gamla Vesslan igen. Fast i sanning var han ingen riktig vessla eftersom han tappat en del rörlighet och styrka i ett ben. Han var snarare en halt och ledbruten gammelvessla som spelade på rutin och inspiration, men det räckte. I alla fall i ett set. Matchen förlorades faktiskt i sista set, men det spelar mindre roll. SLK verkar kunna återfå sin fornstora glans och i originaluppsättning ska vi återigen ta oss an uppgiften att klättra till division 2.

Hej alla (ingen?)! Vi vann med 4-0, vilket var väldigt glädjande. Rubriken åsyftar min egen prestation faktiskt. Jag kom inte in i matchen alls, men det gjorde inte så mycket igår. Det var det andra som gjorde. Men en sak lyckades jag med, och det var att typ bryta armen på en lagkamrat i en olycklig situation då jag snubblade och for och han kom in i någon sorts glidtackling och det small och jag kände och tänkte att ”det där gjorde nog fruktansvärt ont för honom”. Det gjorde det. Men han, Simon, beklagade sig inte särskilt mycket förrän efter matchen då han sa att han aldrig haft så ont i sin arm någonsin och att den nog var bruten. Jag har försökt ringa och kolla läget med honom i dag men ej fått något svar. Jag är väl svartlistad av honom nu. Nåja, man är ju inte direkt med för att skaffa sig kompisar va? VI SPELAR FÖR ATT VINNA!

Motståndarna, ÖFK u19 i fårakläder, spelade bra tyckte jag. Spelarna är dock rätt unga och väger lite mindre än halvfeta 30-åringar i straffområdet, och det fällde avgörandet. Det var några gamla elever jag spelade mot. En tunnlade mig rätt tjusigt. Det kan jag högakta!

Nu ska jag äta ris och dra till padelhallen för att fortsätta min resa mot toppen!

Ikväll klockan 19 är det dags! Seriepremiär! Jag har tydligen bestämt mig för att det gör den här dagen till högtidsdag och har klätt mig därefter. Eleverna kommer att undra vad som står på, och deras frågor kommer inte att förbli obesvarade. Det som står på är alltså att Offerdal möter Alsen 2 på en tillfällig hemmaplan i Krokom. Alsen 2 består för kvällen faktiskt bara av massa spelare från ÖFK:s u19-lag, så det är så till vida lite rörigt. För tillfället leder de i alla fall serien. Det känns väldigt roligt att spektaklet drar igång. Faktiskt känns det nästan lite overkligt också av någon anledning. Vi har spelat två träningsmatcher, och i den senare spelade jag ”i kedjan”, vilket i stort sett är första gången som senior. Det var mycket roligare än jag hade trott, och antagligen är det där jag får spela mot busungarna ikväll också. Kanske måste jag fundera över en kreativ målgest? Lär ju bli några baljor…

De här spelbolagen låter en inte vara i fred, det har säkert alla märkt. Det är reklamer hit och dit, det är spel och dobbel på helgerna (förkastligt) och nu har deras långa arm även nått oss som fotbollslag. Titta bara på bilden nedan!

Coolbet verkar ha lagt sin näsa i blöt och försökt jobba in en rejäl jinx mot oss. De har skickat t-tröjor och Jon har en av dem på sig. Vi som seriesegrare? Jag tror ingen i vårt lag tagit de bevingade orden ”i år vinner vi ligan!” i sin mun. Jag tror även att IFK Östersunds ungdomslag rimligtvis borde vara favoriter. Men, det är lite kul också med den överdrivna uppmärksamheten man får i fyran. Undrar hur det var för alla storspelare som höll hov i gamla fyran. Den serien var ju visst extremt bra, så spelarna måste knappt fått en lugn stund va?

Så här såg vår träningsanläggning ut i tisdags. Hemskt var det. Slog man en passning längs marken samlade bollen på sig så mycket snö under vägen till adressaten att denne riskerade att bli mosad om den inte mötte bollen innan det var för sent. Som tur var blev ingen mosad, för vi är utmärkta möta-bollen-spelare, och därför kan vi i afton ställa upp med tillräckligt friska spelare för att göra den här premiären till en minnesvärd och trepoängsfylld upplevelse. So long!