I går hände något sannerligen oförglömligt! Jag gjorde väl något oväsentligt i godan ro, antagligen var det arbete, då telefonen gjorde sig påmind. Trots att min arbetsmoral är storslagen händer det då och då att jag kontrollerar min telefon för att se om någon intressant människa vill rådfråga mig och lyssna till min visdom. Ofta är så fallet, men igår var det viktigaste meddelandet från min vapendragare Wilsson. Han påstod att hans rygg var redo för att testa padel igen, vilket för mig verkade orimligt. Var inte just den ryggen typ bruten? Gick han inte fortfarande på morfin? Han var väl sjukskriven?
”Nädå lilla Isak, oroa dig inte” löd Vesslans genmäle. ”Doktorn säger att jag ska motionera och röra på mig” och så var det med den saken. Vi bokade två timmars skymningspadel och bjöd in våra ständiga rivaler Game, Set & Mats för att beskåda konungens återkomst.
Det var sällsynt roligt att spela med gamla Vesslan igen. Fast i sanning var han ingen riktig vessla eftersom han tappat en del rörlighet och styrka i ett ben. Han var snarare en halt och ledbruten gammelvessla som spelade på rutin och inspiration, men det räckte. I alla fall i ett set. Matchen förlorades faktiskt i sista set, men det spelar mindre roll. SLK verkar kunna återfå sin fornstora glans och i originaluppsättning ska vi återigen ta oss an uppgiften att klättra till division 2.