I dag har vi fotbollsmatch igen. Det är den näst sista för säsongen, om det inte blir något kval, vilket det mycket väl kan bli. Men inte för egen del, eftersom min avfärd nalkas. Jag har registrerat ett konto på Workaway, vilket kanske kan löna sig när jag väl tagit mig till Spanien.

Jag borde fixa lunch. Trodde jag skulle kunna skriva lite inspirerat, men tji fick jag.

I bakgrunden leder PSG mot Real Madrid med 2-0. Lägenheten är mörk och Emil babblar på om någon frukost han eventuellt ska äta i morgon. ”Då kanske jag kliver upp kvart i.” säger han. Jag säger inte så mycket eftersom jag skriver denna reportagiga inledning.

Jag är a homeless bum för tillfället. Lägenheten blev hastigt och lustigt uthyrd till en student som jag hoppas kommer att vårda boendet i alla fall i paritet med hur jag själv gjort det. Jag ska sova några nätter på Emils soffa, några hos Lucas och i alla fall en hos Sudden innan jag avreser.

I dag har varit en mycket bra dag! Jag var en rebellisk vikarie på hemkunskapen och lät alla elever steka pannkakor. Oset och röken låg tät där i salen och efteråt var jag tvungen att lägga typ två timmar på att återställa ordningen. Jag hade förbrukat ordinarie lärares förtroende, alla ägg som stod att finna i skolan och även ganska mycket socker. Ungarna älskar socker.

Efter jobbet var det dags för padelligan igen. Den är varje onsdag. Jag och Wilsson skulle möta det där paret som lite hånfullt skrattat åt mig när jag pratade om den där seriefinalen för två veckor sedan. Vi vann med 3-0 i set. När det var över köpte jag pizza till mig och Emil för att fira att alltihopa med hemlösheten och padeln och så.

Nu ska jag vila och imorrn kanske jag äter frukost med Emil beroende på om han ska göra det eller inte. Hej då.

Nu är jag 33 och typ en gammal gubbe, även om jag inte riktigt känner mig som en gammal gubbe. Idag är det match mot IFK Östersund, och det har av någon kallats för ”årets ödematch”, vilket inte riktigt är sant. Men det låter dramatiskt kanske. En elev på skolan ska spela där, och han kunde inte för sitt liv förstå att jag spelade i Offerdal. När han till sist accepterat det sa han typ att han skulle döda mig, vilket var underligt. Jag sa till honom att det inte lät särskilt trevligt, och långt ifrån fair play. Då gjorde han det där tecknet som visar att man håller koll på någon. Ni vet, när man pekar på sina ögon och sedan på någon annan (i det här fallet mig då).

Jag har hittat en person som ska hyra lägenheten, men jag orkar typ inte för mitt liv städa ur den. Jag hatar sådan städning. Men jag är ledig på måndag, så jag hoppas att det ska bli min stora fixardag.

Ikväll är det en fest med 90-talstema. Jag har köpt en klänning som jag ska ha på mig. Det känns roligt.

Som rubriken och min nedräknare säger så är det bara två veckor kvar till jag åker till Kramfors och därifrån vidare. Det känns ännu roligare än kvällens fest.

Hej!

Igår mötte vi ännu en gång våra ständiga rivaler och antagonister Game, Set & Mats. Det var dock första gången jag och Wilsson ställdes mot dem i seriespelet. Vanligtvis spelar vi väldigt jämnt men jag tror historiskt att de har slagit oss fler gånger än vi dem.

På väg in i hallen mötte vi två spelare i ett annat lag i vår division. De skrattade (var det hånfullt?) när jag talade om vår stundande drabbning som en seriefinal eftersom serien drog i gång förra veckan. Men vafan, det var ju en seriefinal! En oerhört tidig seriefinal!

Mats, anställd av Östersunds fotbollsklubb, kom lite disträ till matchen. ”Det är ganska mycket på jobbet” eller nåt sånt hette det, och det har förståelse för. SLK gick i alla fall upp till typ 5-1 i första set innan vi började choka. Efter mycket om och men kunde vi ändå knipa första set.

I andra set hade vi en setboll som vi förlorade, och sedan hela setet. Det kändes som vi hade övertaget fram till dess, men till sista och avgörande set vände Mats och Totte på steken. De gick upp till 4-1, och då hade vi bara en kvart kvar av matchen.

Jag, och även min vän Wilsson, tänkte ”Shit, nu händer det. Vi förlorar! I serien! Första gången!” När vi tänkt det och accepterat vårt öde servade vi hem ett gem och det stod 4-2. Sen lyckades vi bryta deras serve till 4-3. Då var det åtta minuter kvar. Regelverket i Östersunds ligaspel säger att man bara vinner icke färdigspelade set om man vinner med två gem, så där och då, med åtta minuter kvar, hade SLK oavgjort och allt att förlora. Men, vi tog oss an utmaningen och lyckades typ vinna sista gemet blankt till 4-4.

Det var en rolig match. Både Mats och Totte var rätt besvikna efter, och SLK var glada. Men det var rättvist tycker jag.

I övrigt kan jag säga att jobbet jag har nu är jobbigt, och jag förstår varför orden jobbigt och jobb är sammanlänkande, eller att det ena är skapat på grund av det andra. I morgon får jag dock helg efter klockan ett, och då får jag väl NJUTA av den sådär som folk gör. Fast vi har fotbollsmatch mot Tandsbyn på kvällen, men det är väl att njuta? Svårt att säga på förhand och enkelt att säga in hindsight.