Igår var en dag rik på nya upplevelser. Via min kontakt inom asylverksamheten blev jag inbjuden till Kramfors Rotaryklubb, där jag nästa vecka ska prata om min resa. Så igår var jag där för att känna in vibben och äta lunch. Mötet var på Kramm och medlemmarna som deltog var mestadels av äldre karaktär. Eftersom jag var gäst fick jag en applåd trots att jag inte gjorde något mer uppseendeväckande än att tacka nej till en lott i ett vinlptteri med ursäkten att jag inte var intresserad av vinsten. Lunchen var bra och alla var trevliga. Varje vecka är det någon som berättar något av intresse och gårdagens föredrag handlade om att Kramfors kulturförening skulle fylla 70 år i maj. Det skulle firas med pompa, ståt och lite galna upptåg. Föreningen ville införa verbet ’tavlera’ i svenskan vilket jag personligen tyckte lät som ett härligt initiativ. Ordet skulle betyda för tavlor vad möblera betyder för möbler.
Så nu gäller det att skriva ett högklassigt tal och skapa en PowerPoint som antagligen sen inte kommer fungera i projektorn. Det blir spännande!
Stinn i magen av kokt potatis begav jag mig sedan till Gudmundråskolan för att skapa mig en uppfattning av vad jag gett mig in på. Jag fick tillfälle att säga hej till rektor Malin och några andra innan jag följde med Agneta till hennes klassrum för en svenskalektion med en klass i åttan. Det var en fin erfarenhet och alla var snälla och rara. Jag höll i uppropet och fick beröm för hur jag uttalade namnet på en kille som hävdade att jag skulle få en tjuga om jag uttalade det rätt. Några pengar såg jag aldrig så helt perfekt blev det ändå inte.
Ungarna var i alla fall utmärkta på att inte vara tysta, och det var nog rätt svårt för samtliga att få något gjort. Några tjejer pratade oavbrutet om handboll, en kille pratade om när hans kompis körde in i en snickarbod i slalombacken och alla andra pratade om annat. Typ. Men det ska bli roligt att komma tillbaka i morgon.
Innan kvällen hann jag också vara med på asylfotbollen i Bollsta. En ganska trevlig tillställning även om kommunikationssvårigheter gjorde att det inte flöt på som en vårflod. Några var rätt duktiga att spela, några var motsatsen, men alla verkade glada och ingen skadade sig så det var väl en småskalig succé. På fredag är det dags igen i Ådalshallen innan jag utvärderar fortsättningen. Jag tillförde egentligen ingenting tror jag, förutom en imponerande passningsprecision.
Så var det. I dag ska jag till biblioteket för att prats svenska med lite folk. Annars är det rätt lugnt!