Jag tog mig till Sofia kring klockan tio på förmiddagen. Gubbarna hade tisdagsmöte med kaffe och bulle så det blev en riktigt slö och gosig start med mängder av kallprat och den senaste biltemakatalogen. De tyckte det var festligt att jag skulle börja vårrusta.
Elen var krångligare än jag trott. Sladdarna som suttit från start, alltså 40 år, var väldigt prydliga, men endast i grått och väldigt väl dolda bakom lister och tapeter, pvc-rör och skåp. När de väl dök upp och var tillgängliga nånstans pep de gärna rakt in i en liten sockerbit för att fördubblas på andra sidan. Bara grått. Överallt. Väldigt frustrerande. Dessa sockerbitsexplosioner markerade jag på min fulskiss med dödskallar. Det gick inte heller riktigt att felsöka eller komma fram till vilken sladd som gick var eftersom batterierna stod hemma, och med cykeln kunde jag inte gärna frakta dit dem. Men efter mörkrets inbrott ordnade jag det, så på torsdag fortsätter arbetet med spänning. Eftersom det då är spänning i sladdarna. Pun intended.
Imorrn ska jag göra mina första lektioner som fast vikarie.