160 nm

Igår eftermiddag kom jag och Pelle tillbaka med båten Bella Ciao till Frånö efter en etapp på 160 sjömil och cirka 32 timmar. Ojvoj vad trött jag var. Resan startade i Öregrund på måndag morgon klockan sju och sedan seglade vi rakt norrut till Härnösand där vi åt tisdagslunch efter 140 sjömil. Sedan puttrade vi upp den sista biten i Ångermanälven där vi hälsades välkomna av vindar på uppemot 17 m/s rakt i nyllet.

Väderprognoserna från alla möjliga håll och kanter hade utlovat vindar på cirka 5 m/s, men tji fick både vi och dem. Redan när vi åkte ut från Öregrund blåste det rätt friskt och mer skulle det bli. Vi hissade storsegel och fock och satte alltså av norrut. Det var rätt krabb sjö men den jämnade ut sig mer eftersom och på eftermiddagen var seglingen bekväm. Sen kom oväntat en kulingvarning via VHF när vi var långt ute på öppet hav. Vi bottenrevade storseglet och rullade in focken delvis innan vindar på kanske 12 m/s började ansätta oss från nordväst. Sjön tornade upp sig eftersom och båten sattes på prov. Vissa saker visade sig inte hålla måttet, medan Bella Ciao på andra sätt var toppen. Hon gick väldigt fint genom vågorna och kändes stabil, vilket var huvudsaken. Men hon tog in en del av vattnet som ständigt sköljde över däck och sittbrunn och länspumparna kunde ha fungerat bättre – en sög luft och den andra havererade. Pelle sa vid ett tillfälle att durkarna flöt omkring nere i kabyssen, men det var nog gränsfall. Det gick att ta undan vattnet betydligt snabbare än det kom in. Toalettstolen bröt också ihop av den hårda sjögången och våra ideliga pisspauser, men lite svinn får man räkna med.

Natten var värst. Vi körde varannan timme och vi hade bägge två svårt att vila den lediga tiden. Jag ville knappt gå ner eftersom sjögången var påtaglig och även risken för illamående. Så där satt vi uppe i sittbrunnen, styrandes skutan genom kulingen mitt i natten, blöta och kalla. Det var vackert i alla fall. Jag fick se solen gå ner och bara några timmar senare kom den upp igen.

På det hela taget har resan varit lärorik. Jag vet nu att jag inte har någon lust att i bidevind segla 140 distans non-stop ifall det inte finns möjlighet att vila på båten. Dagsetapper går bra om vädret inte är optimalt och ifall allt är gynnsamt får man passa på att avverka längre sträckor. Så känns det nu i alla fall.

Nu är det väl fem intensiva dagar kvar till avfärd. Jag ligger efter betänkligt men är positivt inställd till allt mentalt. Varken jobb eller fotbollsmatcher 15 mil bort tar min tid i anspråk så jag hoppas kunna få mycket gjort.

Vi hörs!