Hemma igen efter en inte alltför lyckad spelning i Storlien. Jag pratade i telefon med Johan i morse och nu har jag lagt ut en tråd på couchsurfing för att se ifall någon är intresserad av att följa med på seglatsen. Förhoppningsvis får vi lite intresseanmälningar av folk som verkar helylle.
Jag har också pratat med Volvo penta i Söderhamn och de skulle se om de hade någon reservdelsmotor över åt mig.
Jag tog mig till Sofia kring klockan tio på förmiddagen. Gubbarna hade tisdagsmöte med kaffe och bulle så det blev en riktigt slö och gosig start med mängder av kallprat och den senaste biltemakatalogen. De tyckte det var festligt att jag skulle börja vårrusta.
Elen var krångligare än jag trott. Sladdarna som suttit från start, alltså 40 år, var väldigt prydliga, men endast i grått och väldigt väl dolda bakom lister och tapeter, pvc-rör och skåp. När de väl dök upp och var tillgängliga nånstans pep de gärna rakt in i en liten sockerbit för att fördubblas på andra sidan. Bara grått. Överallt. Väldigt frustrerande. Dessa sockerbitsexplosioner markerade jag på min fulskiss med dödskallar. Det gick inte heller riktigt att felsöka eller komma fram till vilken sladd som gick var eftersom batterierna stod hemma, och med cykeln kunde jag inte gärna frakta dit dem. Men efter mörkrets inbrott ordnade jag det, så på torsdag fortsätter arbetet med spänning. Eftersom det då är spänning i sladdarna. Pun intended.
Imorrn ska jag göra mina första lektioner som fast vikarie.
Jag är i min egen säng för första gången på två veckor och det känns förträffligt! För att göra bolstret ännu mer njutbart sprang jag uppför Babelsbergstrappan otaliga gånger innan läggdags. Det var jobbigt och faktiskt skrämmande vid ett tillfälle ska jag tala om för er. I mitten av trappan finns en platå där man kan njuta (?) av utsikten, och när jag närmade mig denna rastplats under en av mina rusher uppenbara sig plötsligt en gestalt där i mörkret och började gorma åt mig. Jag gjorde mig redo att fortsätta med benen på ryggen innan jag plötsligt insåg att det var min egen farsgubbe som stod och hejade på. Han hade varit på utflykt med soptunnan och sett mig på vägen. Tänk så det kan gå!
Hur som haver, imorrn ska jag låna nyss nämnda pappas cykel och cykla till båten. Jag har läst på massor om kortslutningar och andra mer fördelaktiga former av kretsar och ska påbörja en kartläggning av elen. Som ni ser på bilden har jag redan börjat skissa efter bästa förmåga vid köksbordet (efter fått redigt med smörj av lillebror i Yatzy). Jag ska också kolla några grejer angående stående riggen och höra av mig till lite olika företag tror jag. Det blir säkert produktivt och jag hoppas vädret blir bra.
God afton!
Nu är jag på hemmaplan igen. Det har varit väldigt härligt på Gran Canaria även om det finns vissa långtråkiga tendenser på charter – om jag uttrycker det så. Men vädret har varit toppen, sällskapet har varit världsklass, och att ha varit helt bortkopplad har också varit skönt. Jag skrev ju ett inlägg tidigt men det var så struligt att fixa internet så jag tröttnade fort.
Det känns mycket bra att vara hemma igen. Våren verkar ha gjort ett ryck medan vi var utomlands och jag ser fram emot att fortsätta med båtprojektet. Jag har uppdaterat kartan och gjort den mindre preliminär. En ny sida finns också tillgänglig ifall någon är intresserad av att följa med under någon speciell sträcka. Jag ska skriva i en diskussionsgrupp på couchsurfing.org men är inte redo riktigt än eftersom jag tror att jag kommer bli överröst av intresseanmälningar.