Okategoriserat

Jag pratade nyss med Jerk Oldenburg, beryktad ensamseglare vars historia går att ta till sig på vindela.se. Kortfattat kan man säga att Jerk seglade till England 1998 med tanken att åka tillbaka till Sverige. Han ändrade sig dock på Brittiska öarna och seglade jorden runt i nio år istället. Jerk har också en Monsun med guldmast och jag tänkte att han kanske hade lite goda råd att komma med, så därför sökte jag upp hans nummer på nätet och slog en signal utan att varken planera samtalet eller fundera så mycket mer på saken, och det gick rätt prima. Jerk hade precis som jag hoppats åtskilliga tips och var av åsikten att man inte behövde göra några strukturella förbättringar av båten för att segla de vanligaste vägarna söderut, och det tyckte jag lät bra. Han tipsade om att byta några genomföringar, byta vajrar till riggen och skaffa sig en kortvågsradio. Vi diskuterade en del andra saker också, men jag tänker inte redogöra i detalj om detta. Han var väldigt trevlig och förhoppningsvis ses vi på båtveckan!

Jag har också hunnit ringa runt i, främst i Söderhamnsområdet, för att prata vindroder och inombordsmotor. På vindrodret gick jag bet och ärendet kring motorn är uppskjutet eftersom telefonen glödde och brände både hand och öra. Den får kyla ner sig lite och så tar vi nya tag gällande motorn en annan dag.

Jag tackade ja till jobbet på Gudmundråskolan efter lite funderande. Jag ska jobba ungefär 16 timmar i veckan, och då är det alltså riktiga timmar och inte skoltimmar (som bara är 40 minuter eller så?!) som jag pratar/skriver om. I stort sett allt jobb kommer fördelas på onsdag, torsdag och fredag, vilket passar mig som handen i handsken. Jag börjar den 18 mars (efter min semester med Nors) och slutar 12 juni, några veckor innan jag tänkt kasta loss. Det kommer bli toppen! Det känns lite lurigt såhär på förhand med nationella prov, betyg och sånt, men det tjänar som vanligt ingenting till att grubbla och oroa sig på förhand. Det blir vad det blir!

Vidare har jag slagit upp boken The Voyager’s Handbook och inser att jag har en del att stå i. Jag får helt enkelt lov att sluta spilla min tid och sätta igång istället, vilket känns helt okej. Jag har börjat snickra på utrustningslistan och jag tror det kan vara smart att göra ett besök på båtmässan nästa vecka innan vi åker till Spanien och solen. Jag kommer uppdatera båt-fliken inom kort med lite idéer på vad som ska göras.

Just nu haglar det anbud kring vår hjälte och lärarvikare Isak. Högakustenskolan, Ytterlännässkolan och Gudmundrå ligger alla på för att knyta min ringa kompetens till sig. Förra veckan blev jag erbjuden en kombinerad heltidstjänst på Ytterlännäs och Högakustenskolanheltid mellan april och juni, och idag frågade rektor Malin på Gudmundrå om jag kunde tänka mig att jobba cirka 50 procent efter sportlovet och fram till skolavslutningen den 12 juni. Det första erbjudandet tackade jag nej till eftersom logistiken är problematisk och att en heltidstjänst är för mycket arbete för mig. Dagens erbjudande ska jag funderade på tills fredag, men det känns mer lockande.

Eftersom det börjar hända väl mycket så känner jag att det är dags att ta en paus. Tillsammans med övriga medlemmar i bandet Nors har jag bokat en resa till Spanien. Mellan 7 och 14 mars kommer vi att befinna oss på Gran Canaria för att ladda batterierna och planera den tuffa turnén som ligger framför oss. Det ser jag storligen fram emot!

Glad alla hjärtans dag åt samtliga, såhär en dag i efterskott!
Jag klev igår upp alldeles okristligt tidigt för att tillsammans med en god lagkamrat representera fotbollslaget i Ramviks byatävling i längdskidor. Det var stor folkfest i skidspåret och inte mindre än tolv tappra lag hade anmält sig. Med pappas skidor stegade jag bakhalt in i vallaboden för att smeta på allt som fanns att smeta på och när jag kom ut i spåret kändes det som att jag skidade med ett par stighudar under fötterna. Taktiken på förhand var att jag skulle ta pole position i masstarten för att sedan hindra de snabbare åkarna (läs: alla andra) från att med lätthet åka om. Men eftersom mitt uppvärmningsvarv med stighudarna tog för mycket tid i anspråk omintetgjordes den planen på studs. När jag tagit mig varvet runt väntade alla redan på mig. Det var dags för start och längst bak fick jag naturligtvis börja. Den nya strategin blev att likt en mätt och lytt varg jaga från underläge!

Varven var bara 800 meter och jag överlämnande faktiskt inte som sista person till nästa åkare. Till sist slutade vårt lag typ sexa eller sjua, vilket får anses vara helt okej!

Dagen avrundades sedan med en fotbollsträning där jag presterade dåligt, middag med familjen och årets första #mello. Det var bland det sämsta jag skådat på riktigt länge måste jag säga. Usch.