Okategoriserat

Nu är jag på väg hem, fyra dagar senare än beräknat. Kalsongerna är vända ut och in och humöret är på topp. Egentligen hade jag inte haft något emot att stanna längre, men jag har väl ett knä och fotbollslag att tänka på. Och en tvättmaskin att slänga mina osande kläder i.

Igår lämnade jag det trygga nästet på Sankt Eriksgatan efter att faktiskt varit smått produktiv! Jag hade arbetat vidare lite med bloggen (notera ny flik!) och dammtorkat några hyllor i bostadsrätten till tonerna av Gyllene tider. Naturligtvis försummade jag en hel del också, men det hör till. Hur som helst, ut på stan bar det på pedestrianskt vis. Tanken var att jag skulle söka försoning för en flera månader gammal oförrätt och mitt hjärta var marinerat i oro. Som så många gånger förut var oron obefogad och allt gick väldigt bra, sett ur mitt perspektiv i alla fall. Jag kan bara innerligt hoppas att motparten känner likadant.

Bussen följer tidtabellen på ett föredömligt sätt och det känns fint att slippa företaget ni-vet-vilka. När jag kommer hem ska jag hälsa på Sofia och kolla hur hon har det under sin presenning.

Hej allesammans! Då ska vi se om skeppare Engström kan frambåda något läsvänligt. Grejen blir väl gårdagens spektakel på Hovet.

Jag är kvar i den kungliga hufvudstaden fastän det var tänkt att jag skulle hem i söndags. Det är så otroligt trevligt här och svårt att slita sig. På dagarna är jag ruskigt ineffektiv och har i avskyvärt många timmar kollat på Netflix medan Jacke jobbat, vilat och gluttat om vartannat. Det är förvånansvärt mycket trevligare att vara ineffektiva tillsammans. Det finns väl ett ord för det vi håller på med. ”Hänga”.

På kvällarna har det sänkts diverse starkpangare och igår var vi på hockey. Hela bandet Nors – som många kanske inte känner till men som består av bröderna Edlund och mig – var där tillsammans med paret Högberg-Sjöstedt som närmast kan liknas vid två grekiska gudar när det gäller deras retoriska och atletiska egenskaper. Med tanke på hur Modo skötte sig hade de nog gjort större nytta på planen än i publiken. Det var en fin folkfest och humöret var på topp tidigt eftersom Modos nyförvärv Hossa gjorde mål efter mindre än två minuter. Jag liknade det med mina egna prestationer i fotbollscupen ”Barsta cup” för något år sen och sa typ ”Det var alltså bara ta bollen och göra mål” vilket fick bröderna Edlund att storkna.

Modo vann i alla fall till sist, trots att de var bedrövliga i egen zon. Jag tror det kan bero på att målvakten spelade som besatt av någon ande och att Djurgården var nåkingar som det så vackert hette på ståplats där vi befann oss.
På tunnelbanan hem uttryckte Leif att han ville att hans gamla konstverk skulle upp på min blogg. Så damer och herrar, en bild av Leif!

Historien bakom bilden är att jag en gång behövde hjälp med att skapa en liten logotyp och sökte assistans på Facebook. Leif skapade bilden utan att fråga ens vad jag efterfrågade. Så man kan säga att den passar både till vardags och fest. Ha det fint!

Okej! Som alla ser har jag gjort några förändringar rent utseendemässigt på sidan. Jag hoppas det blir bättre! För mig känns det i alla fall bättre och min fantastiska gästgivare Jacke lovordade utseendet.

Jag måste ta en promenad och sen kanske jag på något underhållande sätt kan förtälja om min Stockholmsvisit som fortfarande pågår.

Jag lever och mår bra. Men jag skriver inte här så mycket. Allt känns avlägset.

På fredag åker jag till Stockholm hur som haver. Det blir väldigt roligt hoppas jag.