På väg igen

Jag har sagt tack och adjö till Myles och Barcelona, och sitter nu på en camping i Sitkes där jag fått tio minuters wifi. De hade slut på lappar med två timmars internettillgång. Verkar hemskt omodernt.

Jag har valt att byta ut mitt hjul med dynamo mot ett helt vanligt hjul utan finesser men med bättre rull. Jag tror inte jag kommer ångra det, men det återstår att se. Än så länge känns det som rätt beslut.

På Myles inrådan tog jag tåget från Barcelona västerut, förbi flygplatsen, och hoppade av strax efter. Det blåste kuling rakt i nyllet och var varmt och skönt. Jag rullade fram längs havet i lägsta fart och försökte njuta trots sanden som ideligen blåste upp i mina ögon. Plötsligt tog stranden slut och byttes mot berg med serpentinvägar och avskyvärt smal vägren. Det var vackert. Tyvärr kunde jag inte i fulla drag uppskatta utsikten eftersom hela min koncentration krävdes för att balansera i säkerhet från bilar, motorcyklar och lastbilar. Det fanns några rastplatser så ett foto tog jag för att förmedla detta vidare till alla besökare här.
image
Med det nya hjulet gick uppförsbackarna faktiskt lätt och utförsbackarna krävde inte samma frenetiska trampande som innan, så det var med en angenäm känsla jag passerade höjdmeter både upp och ner.

Jag kom in i staden Sitkes vid fem och köpte en liten ordbok samt hittade en camping. På campingen slog jag upp tältet bredvid en svensk karavan och blev bjuden på räkor och en drink på sådär härligt campingmanér.

Nu ska jag plugga spanska glosor och göra det mesta av mina tio minuter i etern. Författarlustan är inte på topp av någon anledning. Den kommer nog tillbaka efter en natt i tältet.

Kram och godnatt,

Isak

Tjuvarnas stad

“Fuck! I can’t believe i fell for it! Aaaah I feel so stupid!”
image
Min soffas ägare i Barcelona heter Myles och pluggar filosofi. Han kommer från London, håller på Arsenal och låter typ som Jamie Oliver. “You fancy that? That’s wicked!”. Vi hade roligt igår under min första dag i Spanien. Han har väldigt bra sinne för humor denna britt, och han verkar kreativ. Vi kokade pasta tillsammans och drack vin, sen promenerade vi till en stor fest för soffsurfare i Barcelona. Festen var kass, och efter några glas sangria bestämde vi oss för att gå ner till stranden. Myles hade lyckats snacka upp två rätt ointressanta personer, från Korea och Holland, och de ville slå följe med oss.
image
Det var rätt speciellt. Vi drev omkring, drack några öl och personligen försökte jag mest bara avnjuta värmen och atmosfären, för konversationen lämnade rätt mycket att önska. Till sist sprang Myles in i några bekanta, vilket i slutändan ledde till att kompanjonerna gick hem och vi kunde gå ner till havet.

Vi slängde av oss paltorna och sprang ut i bräckta böljan blå med ständiga förmaningar från Myles: “Watch your stuff, they can nick it at any time!”. Varmt och skönt var det och fjärran från kalla, majestätiska Ångermanälven. Klockan var två när vi knatade upp till duscharna för att skölja av våra salta organismer.
image
Det stod flera sandskulpturer vid duscharna och intresserat började vi prata med han som vi trodde var konstnären själv. Då och då slängde jag ett grisöga mot våra klädhögar. Det var tur för mig och Myles! Två stråtrövare dök plötsligt upp ur mörka matten och plockade godsaker ur våra byxfickor. Med ett mäktigt “Hey!” uppmärksammade jag charlatanerna på att sådant beteende inte var okej, och sen satte jag vigt av i mina blöta kalsonger mot den ena tjuven som var större än mig själv. Jag låste med min ena griphummer fast hans underarm i ett löst järngrepp medan den andra hytte åt honom som för att förklara ett och annat angående rätt och fel samt begrepp som mitt och ditt. Till min stora förvåning och lycka släppte boven Myles mobiltelefon och plånbok och erkände sig besegrad av denna rättvisans förkämpe från den kalla Norden. När jag sedan höll fast honom mer medan Myles kontrollerade mina byxor blev han burdus och knuffade mig, som om det var jag som inte var juste. Mina grejer var kvar i fickorna, och tjuvarna lunkade iväg efter att de typ sagt hejdå och godnatt. Det var inget att ta personligt uppenbarligen. Helt klart skumt. Det var bara som ett litet spel, och den här gången föll de på mållinjen.

Resten av kvällen och promenaden hem kunde Myles inte förlåta sig själv för att ha låtit sig överlistats så simpelt. “They were clever I reckon, weren’t they? But I can’t believe I fell for it!!”

Klockan börjar nu närma sig lunch, solen strålar utanför och Myles har nyss vaknat. Han kom med en rolig sammanfattning. “We met some dicks last night, didn’t we? The nicest guys we met were the ones who tried to rob us, weren’t they?!”

Jag ska ge mig ut i gasset och läsa klart min bok, äta en glass och njuta av livet. Jag är tacksam att fru Fortuna står mig fortsatt bi. Utan plånbok och mobil hade denna dag gått i sorgens tecken tror jag. Det var lärorikt och nu vet jag bättre!

Från en bäddsoffa i Katalonien,

Isak

PS. “Tjuvarnas stad” är en festlig bok, läs den. DS.

Spanien!

Jag klunsade mig till framsätet i minibussen från Montpellier till Barcelona. Fransosen försökte med det gamla tricket dubbelsten men den gubben gick inte. Detta inlägget är författat från bussen och publicerat från första bästa wifi i Barca.

Gårdagskvällen var chansartad. Jag blev avsläppt ur en överfull bil i Montpellier vid sextiden. Fem personer, massa packning och en jamandes katt ihopträngd i en tysk kärra. Det var fantastiskt att kliva ur och känna på den medelhavska (nytt ord?) atmosfären. Det kändes så bra som jag hoppats. Ljumt och härligt, folk strosandes omkring i välstrukna skjortor, shorts och loafers. Det enda som saknades var havet som låg flera kilometer bort.

Vid klockan åtta var det vinkväll i en trång gränd med folk från couchsurfing. Jag tog mig dit och hade hur trevligt som helst! När jag först kom dit var det bara en annan person där, en riktig fransk kuf som reste så billigt att han tappade värdigheten. Sånt gillar jag. Han sov var som helst, åt vad som helst, och hoppades precis som jag att hitta en värd under kvällen. Jag frågade lite om hans matvanor och han berättade om sina kulinariska färdigheter. Särskilt hans billiga och mättande steak tartar lät hemsk. Rå köttfärs och råa ägg och pang ner i krävan bara!
image
Folk droppade in efter nio och stannade till midnatt. Vinglasen kostade en euro styck och jag fick komplimanger för min fina dialekt av en tjej från Dalarna.

När klockan var elva slog det mig att det vore bekvämt med ett ställe att sova på. Jag hade inte jagat alls, inte frågat någon, utan mest hoppats att det skulle lösa sig. Worst case-scenario var väl att ta sig till en camping och rigga tältet. Men det slapp jag. Det var en grupp mexikaner som jobbade som spanskalärare i Montpellier, och en av dem hade nyss flyttat. Hon hade betalat hyran månaden ut för hennes tidigare boende, ett rum i en korridor på campus. Dit fick jag nycklarna av Tania som bodde i rummet bredvid.

Det möblerade rummet var litet och inte så fräscht. Flyttstädningen var obefintlig. Sängen var bekvämt stenhård. Riktigt bra sov jag faktiskt, och när jag vaknade blev jag inbjuden till Tania för frukost. Skorpor och ost som förvarades i badrumsskåpet. Trots att osten mestadels var fängslad på toaletten – den tilläts förstås korta permissioner för att ätas – präglade den hela rummet. Så fort man öppnade dörren till Tania välkomnades man med en pikant odör. Men det var en väldigt trevlig morgon. Tania var sådär hemskt artig. Väluppfostrad. Rätt tråkigt att bli kallad för det, men det är positivt menat. Trevlig jänta helt enkelt. Efter en stund dök en jamaican upp, Michael. Så där satt vi fram till lunch då jag var tvungen att ta mig till centrum för att komma med minibussen till Barcelona.

Jag har ett boende några långa stenkast från vattnet hos en kille som pluggar filosofi. Vi ska antagligen på sangriaparty dagen till ära. Min uppskattning är att det blir fantastiskt!

So long,

Isak

Cykelstrul

image

So, here is the deal. Jag fick en ny punktering två kvällar sedan. Denna gång på bakre däcket. Det vad lärorikt att fixa det. Massa grejer att skruva loss osv.

Men framhjulet verkar vara permanent skadat av någon anledning. Det rullar så sjukt dåligt, och har gjort så ett tag. Vid ett tillfälle var jag tvungen att trampa i en nedförsbacke eftersom jag stannade om jag förlitade mig på rullet. Det är frustrerande.

Jag tog cykeln till en verkstad igår, som hade lite koll på Brompton. Ägaren trodde det var fel på några lager och ansåg att jag hade lastat cykeln för tungt. Han plockade loss hjulet och började felsöka. När han var färdig var allt sämre än när han började. “This is a mess” sa han hopplöst. Jag har en dynamo-hub inne i hjulet med en väldigt ömtålig kontakt som går till lyset på cykeln. Den kontakten gjorde ägaren biffhacke av när han skulle smörja lagren. “You win some, you lose some”, sa han. Vi var båda överens om att vi båda två var förlorare vid det tillfället. Så nu är cykeln utan lyse, men med välsmorda lager. Fast lagren var inte problemet. Jag måste köpa ett nytt hjul, och ingen butik i närheten har dem på lager. Jag måste till Barcelona.

Jag har registrerat mig på Blablacar, vilket är en populär sida för samåkning på kontinenten. I eftermiddag åker jag bil från Valence till Montpellier där jag förhoppningsvis hittar ett härbärge för natten. Imorgon eftermiddag åker jag vidare till Barcelona med en annan bil och köper hjulet jag reserverat och hittar något roligt att göra på kvällen. Det är ändå helg nu! Förhoppningsvis kan jag stanna någon natt och dra vidare söderut lite senare.
image
Jag och min värd Christophe har på förmiddagen idag vandrat upp på ett berg i närheten. Solen sken och det var varmt och skönt. Utsikten var super och jag kände mig tillfreds med livet och lugn inombords. Hinner dock inte referera mer, måste hinna med skjutsen till Montpellier.

Från något som känns som svensk högsommar,

Isak