Farligt leverne

Igår blev jag rädd för första gången på länge. På ett sätt var det uppfriskande, men mest när faran var över. Adrenalin, puls och lättnad över att man slunkit undan smärtans käftar.

Jag cyklade långt och kände mig pigg och stark och cykeln var dejlig precis som vanligt. Det var väldigt vackert på Rhens västra sida och jag åkte genom landskap med lövskog, majsfält och hästhagar. På eftermiddagen gled jag genom en liten ort och rullade förbi ett hus med ett staket. Plötsligt dök en söt liten hund upp vid staketet som skällde och sprang med på tomten. Jag pratade glatt med den och anade inte att den ville mig illa och med sitt skall kallade på gårdens best. När jag nästan passerat huset såg jag i ögonvrån hur en mörk skugga kom farande runt husknuten. Jag ökade farten och såg odjuret knappa in på mig på insidan av staketet. Jag tänkte ”Det här staketet är för lågt för byrackan”. Helt rätt. Den tog ett vigt språng ut på gatan och satte av efter mig, skällande. Jag trampade några tag till innan jag inte tordes ha benen på pedalerna längre. Jag drog upp benen och rullade ack så sakta vidare mot vad som borde varit min undergång. Jag var säker på att mina nytvättade byxor och vader skulle omslutas av en stinkande tandrad från den lokala brevbärarens förmodade ärkeantagonist.

I efterhand tänker jag att jag måste sett ut som en fullkomlig idiot där jag rullade fram med benen uppdragna och skräcken lysande ur ögonen, oförmögen att göra nånting.

Hunden slet mig aldrig i stycken tack och lov. Den bet mig inte ens. Min skyddsängel var med mig och fick matte att kalla tillbaka monstret innan blodvite uppstod. Med bultande hjärta och adrenalinet rusande kunde jag oskatt ta mig till Karlsruhe!

Framme i staden tog jag mig med hjälp av en välvillig tysk snabbt fram till rätt adress och serverades varm mat, kall öl och en skön dusch. Couchsurfarna är bäst! Generösa, trevliga och roliga. Det här paret sket också i att presentera ett välstädat hem kan man väl säga. Härligt!

image

David, som värden heter, är lite längre än jag, med långt hår och är trumlärare. Förra året cyklade han till Atlanten och han donerade glatt tre kartor över Franrike. Vi hade mycket gemensamt så det var en fin kväll.

Nu ska jag hitta plackers i den här stan och ge tandköttet en rejäl omgång. Sen cykla mot Freiburg. Det blir antagligen tältning ikväll.

Förresten. Vädret är perfekt hela tiden! Inte en dålig dag sedan jag lämnade Kramfors. Osannolikt.

På god väg söderut,

Isak

Couchsurfing i Worms

Ensamresandet levererade direkt igår! Det var som att det skulle visa vad jag missat bland ölsejdlar och renbäddade sängar den senaste tiden.

Jag kom på vanligt vis iväg för sent från Mats och cyklade kanske fem mil innan jag nådde staden Worms. En liten skitstad verkade vara den allmänna opinionen. En tyska tyckte det var särskilt komiskt att jag var på väg mot rivieran via Worms. Det måste jag varit först med.

Trots min ringa försening kom jag fram då jag tänkt, och möttes upp av värden Maren. Vi gick ut och åt flamkuchen, en tysk rätt jag hört snackas om en del. Typ som pizza. Sen käkade vi glass på Tysklands tredje bästa ställe. Det sa Maren och det förefaller rimligt.

image
Det var så mysigt! Vi strosade omkring där och käkade glass medan skymningen föll. Min värdinna tyckte nog lika, så istället för att kasta ut mig i och med sin första föreläsning föreslog hon att jag skulle stanna lite längre och äta frukost med henne när hon var färdig på universitetet.

Om vi övergår till presens är det i den situationen jag nu befinner mig. En studentlägenhet i hålan Worms. Maren har gått på en ekonomiföreläsning och återkommer med något ätbart om två timmar. Egentligen har jag inte tid, tror jag, men det löser sig nog. Nio mil på cykeln behöver förhoppningsvis bara ta en eftermiddag. I Karlsruhe, dit jag är på väg, väntar en annan soffa på mig, och jag fick fina vibbar av soffans ägare så det borde bli tipptopp där också!

Klar för avfärd

Hej! Detta blir en kortis. Jag skrev på ett mästerverk nyss som tyvärr försvann när jag skulle infoga en bild. Offerkoftan är ful och jag borde inte klä mig i den. Alltså låter jag denna fadäs gå i graven efter detta offentliggörande.

Jag har gjort klart allt med cykel, energikakor och sparsmakad planering. Det känns roligt att få komma iväg igen. För länge har jag nu svävat i visshet och bekvämlighet, och nu lockas jag av nya upplevelser! Ikväll ska jag couchsurfa efter bara några mils cykling, men efter det är resan oklar. Jag ska nog cykla längs Rhen, antagligen på tyska sidan och svänga till höger in i Franrike innan alperna. De känns onödigt backiga och tunga.

Jag och Mats har varit på tur med bilen även igår och det var prima. Vi åkte längs det som kallas Bergstraße och besökte två städer. Till Heidelberg, där vi avslutade, vill jag igen! Där fanns ett magnifikt slott, visserligen i ruiner, och en fin gammal innerstad med kullerstenar och gränder. Vill man känna sig som Bellman och gå från krog till krog så tror jag absolut på denna stad! Slottet som låg ovanför staden hade en fin utsikt.

image

Om min värd ikväll har internet lär jag göra mig hörd igen. Jag har flera saker jag vill skriva och nu får det vara nog att skjuta sådant in i framtiden (vilket jag i och för sig gör nu genom att inte skriva det på studs. Dårskap).

Må vädret och vinden vara med mig,

Isak

Frankensteins fästning

Ok gott folk; jag är tillbaka i ny tappning och håller återigen huvudet högt! Mina kläder är ordentligt rena, jag har rakat mig och känner mig som att en smärre toppform kommer att drabba mig inom kort. Jag har påbörjat funderingar på förändringar och beslut som kommer att genomföras och fattas, men de tänker jag spara till ett senare kapitel av denna min krönika.

Jag och min utomordentlige onkel Mats, tillika expert på något så underligt som en partikelaccelerator, har idag genomfört min resas första sightseeing. Det har varit en intressant dag, och här hade jag tänkt redogöra för den i extrem korthet.

Vi åkte med bil in till tarmstadens centrala delar och tittade på ett hus som jag tyckte såg ut vara hämtat från Fred Flintstone’s hemby. Huset hette Hundertwasserhaus och arkitekten var inspirerad av Gaudí som tydligen är/var någon höjdare i denna sorts värv.

image

Total asymmetri! Jag ska dock inte uppehålla mig mer vid denna byggnad utan går vidare, precis som vi gjorde, till Darmstadts centrum. Mats berättade väldigt kunnigt om hur egentligen hela innerstaden bombades sönder av engelsmännen i slutet av andra världskriget, vilket gjorde att det inte var särskilt mysigt där. Inte så mycket var återuppbyggt så staden var inte direkt vacker. Enligt min ciceron blev staden bombad i övningssyfte. Engelsmännen ville testa något extra effektivt sätt att åstadkomma ond, bråd död med både brand- och sprängbomber och lyckades väl. 8000 dog och staden förstördes i denna övning. Senare användes samma teknik tydligen mot Dresden där cirka 100 000 civila strök med. Efter denna mörka historielektion promenerade vi bort till ett gammalt konstnärskollektiv eller dylikt. Där rymdes konst, byggnader i Jugendstil och en rysk minikyrka på samma ställe.

image

Världens största och starkaste primat gorillan är vegan, och inspirerade av detta åt vi veganlunch á la Japan med pinnar. Så här ser Mats ut när han gör det.

image

På menyn fanns också en dryck som marknadsfördes som ungdomens källa och den ville jag förstås dricka ur. Servitören tyckte det var ett fint val och Mats tyckte att han skulle beställt in samma med tanke på hans lite högre ålder. Men den var slut! Källan har sinat! Förhoppningsvis hade den ändå smakat illa.
Vi promenerade en bit till i stan och åkte senare ut till ett slott i bergen some hette Burg Franktenstein. Det var en väldig fin utsikt och det måste varit otroligt jobbigt att släpa upp all sten dit. Med tanke på att man fick nackspärr bara av att titta på fästningen från utsidan måste det även varit slitsamt att försöka storma den. Från insidan av ett av tornen såg det ut typ såhär. Längst borta i horisonten kan man skymta Frankfurts skyskrapor.

image

Det har som sagt varit intressant och lärorikt att turista med en väldigt påläst guide, och till viss del tar jag tillbaka min tidigare kommentar om hur jag finner byggnader och sånt ointressanta. Mats läser på innan och kan berätta mycket runtomkring vilket förhöjer upplevelsen avsevärt. Jag ska kanske göra lika själv innan jag hamnar på olika platser och se om det blir mer spännande.

Min att-göra-lista har jag inte hunnit avverka till fullo än men jag stannar nog här till söndag vilket ger mig gott om tid.

Ciao,

Isak