Två veckor kvar

Nu är jag 33 och typ en gammal gubbe, även om jag inte riktigt känner mig som en gammal gubbe. Idag är det match mot IFK Östersund, och det har av någon kallats för ”årets ödematch”, vilket inte riktigt är sant. Men det låter dramatiskt kanske. En elev på skolan ska spela där, och han kunde inte för sitt liv förstå att jag spelade i Offerdal. När han till sist accepterat det sa han typ att han skulle döda mig, vilket var underligt. Jag sa till honom att det inte lät särskilt trevligt, och långt ifrån fair play. Då gjorde han det där tecknet som visar att man håller koll på någon. Ni vet, när man pekar på sina ögon och sedan på någon annan (i det här fallet mig då).

Jag har hittat en person som ska hyra lägenheten, men jag orkar typ inte för mitt liv städa ur den. Jag hatar sådan städning. Men jag är ledig på måndag, så jag hoppas att det ska bli min stora fixardag.

Ikväll är det en fest med 90-talstema. Jag har köpt en klänning som jag ska ha på mig. Det känns roligt.

Som rubriken och min nedräknare säger så är det bara två veckor kvar till jag åker till Kramfors och därifrån vidare. Det känns ännu roligare än kvällens fest.

Seriefinal…?

Hej!

Igår mötte vi ännu en gång våra ständiga rivaler och antagonister Game, Set & Mats. Det var dock första gången jag och Wilsson ställdes mot dem i seriespelet. Vanligtvis spelar vi väldigt jämnt men jag tror historiskt att de har slagit oss fler gånger än vi dem.

På väg in i hallen mötte vi två spelare i ett annat lag i vår division. De skrattade (var det hånfullt?) när jag talade om vår stundande drabbning som en seriefinal eftersom serien drog i gång förra veckan. Men vafan, det var ju en seriefinal! En oerhört tidig seriefinal!

Mats, anställd av Östersunds fotbollsklubb, kom lite disträ till matchen. ”Det är ganska mycket på jobbet” eller nåt sånt hette det, och det har förståelse för. SLK gick i alla fall upp till typ 5-1 i första set innan vi började choka. Efter mycket om och men kunde vi ändå knipa första set.

I andra set hade vi en setboll som vi förlorade, och sedan hela setet. Det kändes som vi hade övertaget fram till dess, men till sista och avgörande set vände Mats och Totte på steken. De gick upp till 4-1, och då hade vi bara en kvart kvar av matchen.

Jag, och även min vän Wilsson, tänkte ”Shit, nu händer det. Vi förlorar! I serien! Första gången!” När vi tänkt det och accepterat vårt öde servade vi hem ett gem och det stod 4-2. Sen lyckades vi bryta deras serve till 4-3. Då var det åtta minuter kvar. Regelverket i Östersunds ligaspel säger att man bara vinner icke färdigspelade set om man vinner med två gem, så där och då, med åtta minuter kvar, hade SLK oavgjort och allt att förlora. Men, vi tog oss an utmaningen och lyckades typ vinna sista gemet blankt till 4-4.

Det var en rolig match. Både Mats och Totte var rätt besvikna efter, och SLK var glada. Men det var rättvist tycker jag.

I övrigt kan jag säga att jobbet jag har nu är jobbigt, och jag förstår varför orden jobbigt och jobb är sammanlänkande, eller att det ena är skapat på grund av det andra. I morgon får jag dock helg efter klockan ett, och då får jag väl NJUTA av den sådär som folk gör. Fast vi har fotbollsmatch mot Tandsbyn på kvällen, men det är väl att njuta? Svårt att säga på förhand och enkelt att säga in hindsight.

Om Knausgård och piss

Jag fick en bok av min kusin när han var här för några veckor sedan. Den här veckan ska jag arbeta på en skola – vilket är en berättelse i sig – men det betyder att jag känner mig tvungen att ha bra rutiner kring säng och sömn. Detta ledde till att jag igår kväll började läsa boken min kusin alltså gett mig. Om hösten av Karl Ove Knausgård. Hittills är jag väldigt nöjd. Ett kapitel handlade om piss, och det tyckte jag var festligt. Det slutade med orden ”gud vad skönt det är att pissa på sig”. Jag skulle hellre avslutat med ”usch vad stökigt det är att pissa på sig”. En gång pissade jag på mig när jag spelade bandy på vägen. Jag förstår rent logiskt att det måste varit fruktansvärt roligt med bandyn, men var det verkligen roligt? Fan vad stökigt. Även skamligt. Aja, gjort är gjort. Jag undrar om de andra inblandade i den situationen minns vad som hände. En väldigt liten del av mig vill att jag typ ska höra av mig till någon av dem.

”Hej, det är Isak Engström!” skulle det kanske börja med, det här samtalet. ”Oj, hej! Det var längesen! Hur är läget bla bla bla?!” och vi skulle avhandla lite om boende, arbete, idrott och sånt innan jag skulle vara bisarr och liksom komma till saken. ”Jo, du… minns du att jag pissade på mig en gång när vi spelade bandy på vägen?”

Skulle vi komma varandra närmre eller skulle vår distans öka? Oavsett skulle det nog inte förändra något eftersom vårt grundavstånd för tillfället ändå är ansenligt. Personen ifråga skulle kanske berätta det för några bekanta och jag skulle framstå som rätt underlig kan jag tänka mig. Jag har bestämt mig för att inte föra den här pissgrejen på tal om det inte faller sig mer naturligt.

Jag avslutar med en grej angående resan. Idag på en rast satt jag och skapade en digital nedräkningsmojäng. Jag tycker sådana är rätt så töntiga och jag skulle gärna raljera kring dem, men idag var jag själv en tönt. Det är 26 dagar kvar. Jag kanske ska ta och lägga upp den här på sidan nånstans. Självklart som en ironisk gest. Hehe!

Sommaren är kort

Nu är uppehållet slut i serierna jag så idogt rapporterat från. Padeln är igång igen och SLK ångar på. Vi vann första matchen. På onsdag möter vi våra bittra rivaler Game, Set & Mats i en tidig seriefinal.

Fotbollen gick väldigt bra fram till förra veckan också. Först förlorade vi mot Järpen med 4-3 på ett extremt snöpligt sätt. För några dagar sen förlorade vi också mot Ope med 4-3. Om vi ska vinna serien nu krävs det att rätt mycket ska gå rätt.

I helgen har vi haft några tramsiga timmar i padelhallen. Vi var fem personer, så vi roterade på ett kaotiskt sätt för att hålla alla nöjda och glada. Ganska snart började alla olika lagkompositioner namnges, främst av Emil, vilket jag tyckte var barnsligt roligt. SLK var ju etablerade sedan innan, men helgen såg födseln av bland annat Wild hogs, Barndomsvännerna, Padeleros, Buksvågrarna, Sparkärlek (med artistnamnen Kassakon och Spargrisen), Oldtimers, Livets ord och Brüschorna. Det var en lyckad session, och kanske skulle vi ordna en riktig americano-turnering för att kröna det bästa paret.

Angående min kommande resa ska jag meddela att det om cirka 30 minuter kommer en människa för att kolla in lägenheten. Toby har fixat boende ”in a quite posh area of London” för veckan jag ska vara där.