Söderut

Livet är rätt så fantastiskt! Solen skiner, Emma sitter i fören och mediterar, Laura ligger på däck och vilar medan Sofia går högre mot vinden än vad som verkar rimligt. Efter några timmars kryssande har vinden vänt till sydväst och vi gör ca 4 knop rakt söderut från ön Gran på ett lugnt och av solskenet glittrande hav.

Gårdagens problem med storfallet löstes och berikade livet. Carl Nyström ryckte in och fixade biffen innan frukosten ens var uppäten.

– Du behöver en båtmansstol så du kommer upp i masten, sa den gänglige och handlingskraftige gossen mellan två tuggor fruktsallad.

Ut gick han sedan raskt och byggde en sådan och jag fick lämna juicen halvdrucken i glaset när han stormade in i stugan och tog med mig till båten. Som ni ser på bilden så vinschades sedan en person upp, och det var Carl. Inom några minuter var fallet nerdraget till däck igen och allt hade gått hur bra som helst. Tack så mycket Carl!

Emma från Mittuniversitetet mönstrade på och sedan åkte vi till Skatan och tankade vatten. Klockan 1500 tog vi oss ut på havet igen men vinden var sydlig och vi kryssade fram och tillbaka innan vi på kvällen hamnade på ön och naturreservatet Gran. Vi hann precis med att lägga till båten efter att ha undvikit alla stenar i inloppet (något vi inte lyckades med i morse) innan solen gick ner på västra sidan av ön. Vi gick dit med te och kakor och avnjöt solnedgången. Själv sprang jag sen runt på ön längs spänger och stenar innan jag kom vilse och kom av mig. Det blev en fin promenad innan jag hamnade rätt igen.

Idag har solen gassat ideligen och alla öron lyser röda som Rudolfs mule. Vi slog personbästa och kom iväg innan tio och sedan dess har vi gjort allt vi kunnat för att nå så långt söderut som möjligt.

Vi ska försöka pressa oss förbi Hornslandet utan att behöva göra ett slag ut mot Finland igen, och sen är det nog dags att göra kväll. Håll tummarna!