Bilderna är redigt suddiga va? Jag borde skaffa en riktig kamera.
Idag har vi nått Muxia efter några timmars puttrande. Eller snarare en vik en bit från Muxia där vi slängt i ankaret och njutit av den storslagna utsikten. Efter lunch på Amiga (Swedish neptune-båten alltså) tog vi jollen till land, fullastade med cyklar och mig samt Allexius. Från den undersköna stranden cyklade vi in mot staden, och stötte på mängder av människor som vandrade Camino de Santiago eller vad den nu heter. En av dem var tysk och verkade vara en prima vagabond, så honom bjöd jag omgående in till båten. Han skulle bara vandra klart leden, sedan var han redo att mönstra på. Så enkelt kan det vara att gå från ensamhet till tvåsamhet alltså.
Det vankas också storslagen fiesta här i helgen. Överallt riggas tält för fyra dagars firande. Festen börjar i morgon och avslutas på måndag med fyrverkerier och pang i bygget. Det är lockande, men det kanske också vara så att vi måste hugga det enda väderfönstret som erbjuds i morgon kväll, och köra ikapp de andra svenskbåtarna under natten mot lördag. Det verkar nämligen som att vi annars kan få stanna hela alldeles för länge i dessa trakter, och det är ju inte meningen.