Jag antar att det dykt in mer människor här än vad som är brukligt eftersom Johan la ut en blänkare på Facebook. Med det i åtanke verkar det artigt att skriva något nytt så alla besökare har något att läsa såhär nattetid eller till morgonkaffet på löningsdagen.
Jag vet inte riktigt hur jag känner mig. Främst vemodig verkar det som. Jag har bott i Kramfors i ett halvår nu och vant mig vid det, och som så många gånger förut när det vankas förändring blir jag först sorgsen. Likadant var det när jag cyklade iväg förra hösten och på samma sätt kändes det på skolavslutningen då det var dags att sluta jobba för två veckor sedan. Glädjen kommer först lite senare, efter separationsångesten. Det kanske är som det ska.
Hur det än är med den saken väntar väntar något nytt. Ett äventyr! Det är i alla fall vad jag föreställt mig. Det har gått två år sedan jag och Johan pratade om segelbåtens storhet och resandets briljans i Gävle, och jag har hållit intresset och drömmen vid liv sedan dess. Tämligen skickligt gjort va?
Det är dags för avfärd om cirka nio timmar (när jag skriver det 01:15) och det känns skönt med tanke på att jag planerat att åka redan i måndags. Hela familjen ska åka med till Lunde och efter den mjukstarten seglar jag och Laura vidare söderut mot någonting. Gävle om några dagar är egentligen det enda vi vet med säkerhet.
Avslutningsvis ska jag berätta att Pelle lånade ut sitt gamla beprövade seglarställ till mig och sin frus mindre beprövade seglarställ till Laura idag. Det kommer göra underverk och vi är så tacksamma!
Jag ska försöka sova. Tack för alla fina kommentarer på sociala medier allihopa! När resan kommer igång tänker jag skriva oftare och bättre så titta gärna förbi igen.
Kramar från mig – och säkert Laura också – härifrån Sofia i Frånö.
Over and out.