Från Algarve med kärlek

Följande rader plitas ner av Emil och för er som undrar så är jag en del av besättningen sedan ungefär en månad tillbaka. Isak somnade nyss efter en lite väl tilltagen powerwalk genom Lagos stad. Solen visade ingen nåd men trots det plöjde vi på i timtal med endast apelsiner och tomater som villebråd för våra krävor. Vi fotade fina utsikter, tog av oss till bar överkropp och diskuterade den eviga frågan: ”vad ska jag svara när någon säger whats up?”

Jag och Perikles sitter nu och stirrar på varsin datorskärm, som sig bör, men med olika agendor. Perikles kollar att hans vänner i Paris är vid liv samtidigt som jag desperat försöker kittla min litterära kreativitet med hjälp av en fisljummen screwdriver. Hur det går får ni avgöra. Resan till Lagos från Sines var den hittills längsta för min del, jag tror vi var ute på det oförlåtande havet omkring arton timmar. Jag kan nu stolt konstatera att jag höll maginnehållet på plats under hela resan. Däremot blev jag trött de sista två timmarna varpå jag lämnade Isak till hans eviga lott i livet som tydligen är att, ensam, stirra ut mot havet på jakt efter rev, valar eller sjörövarskepp som kan tänkas vilja mucka gräl med Sofias bog eller skrov eller liknande.

Stringensen i det här inlägget får stryka på foten, jag känner redan att jag driftar iväg åt alla möjliga håll men det gör väl inget. När vi kom till Lagos sprang vi på vår norske vän Jörgen igen, han hade då varit på plats i Lagos i två dagar och på den tiden samlat på sig en orimligt stor besättning som nu skulle segla vidare till Marocco. Det var folk från Sverige, Australien, Argentina, Norge och annat. Eftersom att vi gillar Jörgen, och Jörgen gillar oss, så ville han att vi skulle fortsätta segla och hänga med på hans ”ilfarts-expedition” till Afrika. Detta var inte ett alternativ då vi nyligen förtöjt i Lagos och ingen av oss längtade ut på sjön igen. I klassisk James Bond-anda accepterade inte Jörgen vår inställning till hans skamlösa förslag. Vårt svar fungerade tydligen enbart som bränsle för Jörgen som nu intensifierade sina övertalningsförsök. Han lovade guld och gröna skogar när vi väl kommit fram till norra Afrika. Där skulle det tydligen inmundigas rusdrycker i mängder, vi skulle borda varandras båtar, ställa till med dans, armbrytning och andra teambuilding-aktiviteter. Detta lät ju hur kul som helst men tyvärr fick vi återigen säga nej med ord i stil med att han fick lugna ner sig lite med seglingen om han ville segla med oss. Något säger mig dock att vi inte sett det sista av Jörgen än. Kraften är stark hos honom.

Vad mer kan sägas om Lagos och vår nuvarande sits? Det är alltjämt strålande sol och varmt. På kvällarna blir det dock kallt och när vi gör våra utflykter efter mörkrets intåg så är det något som helst bör göras med sticketröjor och snusnäsduk. Det är lördag och ikväll stundar ett EM-kval som jag fruktar kommer att gå i besvikelsens tecken. Apropå fysisk aktivitet och besvikelser så har både jag och Isak varit snuviga en tid och därmed missat vår träning. Det gör oss aningen molokna men vi håller humöret uppe och tänker på hur det gick för Jesubarnet – han dog ju!