Hej alla!
Det känns som jag varit inaktiv här länge, men så illa är det nog inte. Jag har haft fullt upp med att njuta av några fina dagar med familjen och internet med alla sina lömska frestelser har inte lockat. När jag nu ser tillbaka på dagarna i Sandhamn känns det som att det var ett paradis. Det fanns ingen stress eller jäkt utan saker och ting fick ta sin tid. Vi åt långa frukostar, spelade fotboll, lekte kurragömma och cyklade vid ett tillfälle iväg för att titta på fåren i en fin hage. Till sist skulle övriga familjen åka tillbaka norrut för att ta färjan till Gotland. Denna gång blev avskedet inte lika sorgligt, men ett tag var vi lite ledsna, både lillebror och jag. Vi satt på däck och kramades och Simon ställde en befogad fråga. ”Varför måste man ens åka? Kan vi inte stanna och sova över en natt till?” Jag grubblar fortfarande på det. Det hade ju varit rätt sak att göra. Men tiden verkar sätta käppar i hjulet. Gotland ska hinnas med innan semestern för dem, och jag ska försöka hinna till vissa ställen till vissa datum. Rätt dumt när man egentligen bara vill stanna kvar och umgås, fiska utan att få napp och äta glass.
Det blåste väldigt friska vindar igår när familjen åkte så vi tog det lugnt fram till på kvällen innan vi kastade loss. Vi nådde Utklippan men stannade inte länge. Vi sov och satte i morse av igen och nådde till sist Kivik av alla orter. Det ser väldigt fint ut men vi får utforska imorrn. Det ska tydligen dra förbi ett fruktansvärt lågtryck med regn och alldeles för starka vindar, så vi blir fångar i denna musteriets stad säkert en dag. Om nu prognosen stämmer.
Förresten, rätt nesligt att jag tidigare beklagat mig över att västanvinden inte förgyllt min resa, för nu blåser det bara väst och sydväst och det är fortsatt ett ständigt kryssande. Men med Ivanhoe som sällskap uthärdar jag faktiskt. Den prosa som boken innehåller borde inspirera mig till att skriva storslagna skildringar om livet till sjöss, men just nu verkar det inte riktigt lossna. Kanske imorgon.