Igår var dagen kommen. Vimplarna vajade i den svaga vinden, fanblåsarna gjorde trumpetfanfarer och de polarade båtarna reflekterade solljuset. Allt bådade gott. Allt gick också väldigt bra. Kranmannen Svinge lyfte med stor precision båtar hit och dit och kalabalik utbröt aldrig. Men det är nog inte så att kalabaliken är borta, den bidar bara sin tid och invaggar just nu alla i falsk säkerhet för att sedan slå till med full kraft. Då kommer det sväras, gormas och familjefriden kommer att bli som bortblåst.
Sofia verkade trivas i vattnet och såvitt jag vet tog hon inte in något vatten. Knastertorrt på insidan. Motorn startade och jag tog mig till min plats på bryggan med hjälp av några elever på skolan jag jobbar på. Dagens ungdom, helt fantastisk!
Impellern hade jag faktiskt inte kollat innan sjösättning eller den lilla åkturen. Det borde jag nog ha gjort, för när båten låg vid bryggan och jag tagit ut impellern såg jag att en av ”vingarna” på den var en hårsmån från att gå av. Så det var bara till att byta. Naturligtvis hade dock gamle Murphy stuckit näsan i blöt och den nya impellern från Hjertmans passade inte. Men det går väl att beställa en ny så inom några dagar kan jag gå vidare med motorn.
Jag hämtade även några solpaneler från min bror i Härnösand på kvällen. Jag ska kolla om det kan vilja fungera idag, för solen skiner utanför och jag ska bara jobba några timmar.