Spaniens Fylke

Jag har sovit två nätter hos Carles, en fantastisk spanjor, och det har varit bra för mig. Jag har kommit till insikt i några frågor, men det tänkte jag inte avhandla här. Inte nu i alla fall.

Carles bor utanför Valencia i en ort som heter Rocafort. Det första som slog mig när jag såg honom på håll från min cykel var att han var väldigt kort. Det visade sig snart att han inte nådde mig ens upp till axeln. När jag kom närmare tänkte jag att han också var lik Bilbo från sagan om ringen när han blivit gammal. Kort och gott, det var en modern hobbit jag skulle bo hos.

Första kvällen åkte vi till Valencia med Carles bil och drack smoothies och åt på lite olika skumma ställen. Andra dagen, igår alltså, jobbade Carles hemifrån fram till lunch och jag planerade, funderade och läste. Jag kokade även pasta. Jag hade tagit min illa åtgångna, svenska plastpåse med mat in till köket för att koka ihop någon sorts energismet, och lyckades också med denna kulinariska bedrift.

Med magen fylld av kolhydrater stod jag och diskade i lugn och ro när det plötsligt började hända grejer i lägenheten. Mamma och pappa hobbit kom oannonserat på besök! De stormade in i köket och såg uppriktigt förvånade ut av att se en reslig människa stå med karott och diskmedel i högsta hugg. Om man ska fortsätta med sagan om ringen-liknelserna vill jag se mig själv som Aragorn faktiskt. Föräldrarna pratade ingen engelska och även om de gjort det tror jag inte de hade pratat med mig, de verkade rätt ointresserade överhuvudtaget. Lite skumma. Vi utbytte några spanska artighetsfraser innan de for fram i köket som två tazmanska djävlar. Utan att jag märkte det slängde de min matpåse och allt i den och tömde soporna och plockade ur diskstället. Pappan plockade isär kaffemaskinen och pekade på några delar medan han slängde ur sig spanska verb så den påtagliga buken guppade upp och ner. Med handen som inte var upptagen med disksvampen, tillika chokladskyfflaren från tidigare inlägg, klickade jag fram spanska ordboken på telefonen, och jag anade förstås oråd. Det var befogat. Det mannen sa medan han plockade isär mockamaskineriet var ”Rengör. Städa upp.” Sådär hunsade aldrig hoberna kungliga Aragorn i filmerna. Det var bara till att lyda. Senare sa föräldrarna hejdå och lämnade lika raskt som de anlänt.

Efter denna märkliga episod cyklade jag in till Valencia. Jag köpte ny mat på vägen men någon spfork hittade jag inte tyvärr. Den hade förstås försvunnit i och med föräldrarnas framfart.

I Valencia hände inte så mycket. Jag satt på en bänk, pratade med en hemlös och försökte få honom att rycka upp sig utan framgång. Sen snackade jag med två tvillingar, galningar på bmx som höll på att spela in en film. De var från Finland visade det sig. Rätt lustigt för de såg verkligen inte finska ut. Här är en av dem. Brodern såg likadan ut.
image
Kvällen avslutades med att jag blev bjuden på middag av Carles, och vi hade en riktig fin, flummig konversation om reinkarnation, mental inställning och sånt. Han bjöd tillbaka mig för en stor festival i mars. Någon sugen att hänka på?

Idag ska jag cykla till Gandia som ligger längs kusten och stanna två nätter.

Ständigt försenad,

Isak

Dos dias con Diego

Diego stack för två timmar sen. Han skulle segla med en kvinna i två dagar och lämnade mig med ett hjärtligt hejdå och nycklarna till paradvåningen mitt i Castello. Om jag ska beskriva den killen med ett ord så är det nog tjejtjusare, eller charmör eller något liknande. Som en vuxen, spansk, Sune. Han har en väldigt fin lägenhet, stor bil, verkar otroligt nöjd hela tiden och håller högsta tempo jämt. Och han pratar om och smsar med tjejer oavbrutet.

Jag kom till staden med tåg vid nio i fredags kväll och blev hämtad på stationen av Diego. Vi åkte hem till honom, installerade mig och duschade, sen bar det av ut på stan för att träffa bekanta, tjejer och äta mat. Han hade stämt träff med två pinglor och några kompisar och det var ett sällan skådat hålligång på gatorna. Trånga gränder smockade med folk som åt tapas, drack vin och öl och diskuterade högljutt. Väldigt stämningsfullt. Diego frågade om jag var boxare, vilket kom väldigt oannonserat, och jag svarade som vanligt sanningsenligt att jag inte var det.

– Nähä okej hur kommer det sig att din näsa är bruten då, frågade han.

Min näsa är inte bruten faktiskt.
image
Jag presenterades i alla fall för Claudia och Estell, och Diego frågade mig om jag tyckte de var vackra som om de inte var där, en halvmeter bort. Awkward beskriver bra hur det kändes. Han satte mig i många liknande situationer faktiskt. Vid ett tillfälle stoppade han väldigt odiskret ner en kondom i min byxficka när jag pratade med en tjej till hela umgängets stora förtjusning.

Fredagskvällen avslutades på ett hemskt disko där Diego gick fram till alla tjejer han ansåg duga för mig, presenterade mig och gick vidare. Bedrövliga konversationer, eller försök till sådana uppstod på ömsom engelska, ömsom spanska.

På lördag morgon stack Min värd till universitetet efter några timmars sömn, och jag fick tid att sova, lyssna på musik, plugga lite språk och planera resan. När han kom tillbaka var det bara att packa väskan för vi skulle till stranden med tjejerna från kvällen innan plus en tjej till. Vädret var som vanligt strålande och vattnet varmt. För mig alltså, som kom från eskimåernas rike, fick jag påtalat några gånger. De andra tyckte att det var kallt. Vi åt lunch vid stranden vid fyra, Paella och några sjukt mystiska fiskar stekta i massa smör och vitlök. Först trodde jag det var typ sniglar, men alla hävdade att det kom från havet och var gott.

Sen bar det av överallt, hem till föräldrarna för att hämta grejer för spearfishing, till affären för att proviantera och möta båtkvinnan. Vidare till båten för att lasta i allting och sen ut på stan för att dricka en drink med någon tjej och sen middag med några andra tjejer. Det här med mattiderna är verkligen annorlunda. Lunch vid fyra, och middagen serverades nog inte förrän halv två på natten. Blir lätt sena nätter då.

Det har varit grymt roligt här och Diego har varit en fin värd. Jag hade faktiskt möjlighet att sätta honom på pottkanten när båtkvinnan frågade om jag ville följa med och segla. Jag avböjde väldigt artigt till allas glädje, men i efterhand borde jag först sagt ja bara för att se spanska Sunes reaktion och sedan avböjt. Synd att jag är en sån tråkmåns.

Nu måste jag agera, typ 70 kilometer till Valencia!

Hasta luego,

Isak

Furchtbar heiß

Jag är helt slut. Det är fruktansvärt varmt, i ordets rätta bemärkelse. Värmen är värd att frukta. Jag satte av på cykeln efter elva i förmiddags, klart sämsta och varmaste tiden. Jag trodde vattenflaskorna var välfyllda, men tji fick jag. Tydligen hade jag slukat mer vatten igår kväll än beräknat.
Så där satt jag med läpparna torra och stubben i brevlådan i tryckande hetta på en lång, vältrafikerad bilväg. Jag köpte nytt vatten och trampade vidare. Nu är jag på en tågstation och väntar på tåget som ska ta mig till Castello de la plana eller nåt sånt, där jag ska bo hos en snubbe och dricka någon bägers. Klockers!

I går cyklade jag genom någon väldigt turistig ort vid havet. Brittiska gäng i likadana t-shirtar med fyndiga smeknamn på ryggen, fantastiska stränder, inkastare vid restaurangerna och försäljare av krimskrams överallt. Jag hamnade till sist på en camping bredvid ett vänligt tyskt par och deras hund. Mannen tyckte min tyska var helt okej och jag blev inbjuden till frukostbuffé i deras husbil i morse. Fina människor!

Jag läste till sist ut boken ”the secret history” och bytte den på campingen mot ”the man who cycled the americas”. Jag tror den kan vara lärorik på något sätt. Tror faktiskt jag ska öppna den nu, orkar inte prestera mer här i etern för tillfället.

Med dålig vätskebalans,

Isak

Rapport från Tarragona

Morgonskriverier igen. Jag hoppas min inspirerande musa är med mig. Jag har inte mycket att förtälja men ska ge en kort resumé av det senaste dygnet.

Det blåste hela förra natten men lugnade sig på morgonen. Tältet blev blästrat av all sand, men för en gångs skull var det ingen kondens. Knastertorrt. En strumpa är det enda offret från stormnatten. Å andra sidan slängde jag tvillingstrumpan… Från det bryska uppvaknandet förvandlades gårdagen till en fin dag kort och gott.

Jag hade fått en svar från en tjej på couchsurfing. Hon var upptagen till klockan tio på kvällen, så jag hade möjlighet att förfoga över dagen precis som jag fann lämpligt.

Det var härligt att tidigt ha besked inför kvällen och inte så många mil att cykla. Jag slog följe med Roy, en man från Holland, ner till Medelhavets strand och var där någon timme när det var som varmast. Jag tyckte det var fantastiskt varmt och skyddade min bleka lekamen med t-shirt och den starkaste solkräm affärerna här har till försäljning över disk.
image
Min utrustning är inte på alla sätt optimerad för strandliv, och mina kängor kändes malplacerade ute i sanden. Men så skönt att bara låta cykeln stå, ha all packning säkert förvarad och bara plaska, simma och filosofera i sanden.
image
Roy skulle fylla 60 och var singel utan barn. Vi pratade om relationer och han tyckte absolut det var tråkigt att vara ensam. Ironiskt nog var han grundare till dejtingsajten nicedating som kanske inte finns i Sverige. Eller så var det inte ironiskt alls. Han hade filosofin att om man bara gjorde det man tyckte om skulle allt lösa sig. Man skulle skina, utstråla någonting som skulle locka allt man behövde till sig. Så det var bara fortsätta glassa och slå till när tillfälle gavs.

Hursomhelst hade vi det trevligt och timmarna försvann. Han var fint sällskap Roy, och det var på gränsen till vemodigt när det var dags att säga hejdå. Som tur var glömde jag mina badshorts på hans tvättlina så jag kom tillbaka och sa hejdå igen till allas stora glädje.
Jag följde vattnet västerut och till sist kom jag till Tarragona efter att den sista biten cyklat med bilarna på deras hemska autostrada.

De timmar jag hade kvar innan jag var välkommen in i värmen spenderade jag på en parkbänk efter att ha sett solen gå ner bakom Tarragonas hamn. Jag satt faktiskt och läste när klockan blev tio och en spanjorska började tilltala mig. Boken måste varit alldeles extra spännande vid det tillfället, för jag kissade nästan på mig av rädsla vid tilltalet. Det var värdens mamma, Estrella, som skrämt upp mig så innerligt. Hon var i och för sig också min värd eftersom de bodde tillsammans.

Det är en stor lägenhet det här, alldeles nära stadens centrum, med gästrum, gästtoalett och gästfrihet! Vi satt uppe till midnatt och åt vindruvor, pratade om Svarta skogen i Tyskland och förbättrade min spanska. Av Estrella fick jag erbjudandet att stanna ett halvår för att lära mig språket och i utbyte lära henne engelska. Jag tackade ja men sa att jag inte hade tid för tillfället. Det hade hon full förståelse för, jag ska ju ändå till Andalucien, himlen på jorden. Det var i alla fall hur man såg på regionen i den här familjen. Hoppas det blir något åt det hållet!

Nyduschad,

Isak