Jag fick en bok av min kusin när han var här för några veckor sedan. Den här veckan ska jag arbeta på en skola – vilket är en berättelse i sig – men det betyder att jag känner mig tvungen att ha bra rutiner kring säng och sömn. Detta ledde till att jag igår kväll började läsa boken min kusin alltså gett mig. Om hösten av Karl Ove Knausgård. Hittills är jag väldigt nöjd. Ett kapitel handlade om piss, och det tyckte jag var festligt. Det slutade med orden ”gud vad skönt det är att pissa på sig”. Jag skulle hellre avslutat med ”usch vad stökigt det är att pissa på sig”. En gång pissade jag på mig när jag spelade bandy på vägen. Jag förstår rent logiskt att det måste varit fruktansvärt roligt med bandyn, men var det verkligen så roligt? Fan vad stökigt. Även skamligt. Aja, gjort är gjort. Jag undrar om de andra inblandade i den situationen minns vad som hände. En väldigt liten del av mig vill att jag typ ska höra av mig till någon av dem.

”Hej, det är Isak Engström!” skulle det kanske börja med, det här samtalet. ”Oj, hej! Det var längesen! Hur är läget bla bla bla?!” och vi skulle avhandla lite om boende, arbete, idrott och sånt innan jag skulle vara bisarr och liksom komma till saken. ”Jo, du… minns du att jag pissade på mig en gång när vi spelade bandy på vägen?”

Skulle vi komma varandra närmre eller skulle vår distans öka? Oavsett skulle det nog inte förändra något eftersom vårt grundavstånd för tillfället ändå är ansenligt. Personen ifråga skulle kanske berätta det för några bekanta och jag skulle framstå som rätt underlig kan jag tänka mig. Jag har bestämt mig för att inte föra den här pissgrejen på tal om det inte faller sig mer naturligt.

Jag avslutar med en grej angående resan. Idag på en rast satt jag och skapade en digital nedräkningsmojäng. Jag tycker sådana är rätt så töntiga och jag skulle gärna raljera kring dem, men idag var jag själv en tönt. Det är 26 dagar kvar. Jag kanske ska ta och lägga upp den här på sidan nånstans. Självklart som en ironisk gest. Hehe!

Nu är uppehållet slut i serierna jag så idogt rapporterat från. Padeln är igång igen och SLK ångar på. Vi vann första matchen. På onsdag möter vi våra bittra rivaler Game, Set & Mats i en tidig seriefinal.

Fotbollen gick väldigt bra fram till förra veckan också. Först förlorade vi mot Järpen med 4-3 på ett extremt snöpligt sätt. För några dagar sen förlorade vi också mot Ope med 4-3. Om vi ska vinna serien nu krävs det att rätt mycket ska gå rätt.

I helgen har vi haft några tramsiga timmar i padelhallen. Vi var fem personer, så vi roterade på ett kaotiskt sätt för att hålla alla nöjda och glada. Ganska snart började alla olika lagkompositioner namnges, främst av Emil, vilket jag tyckte var barnsligt roligt. SLK var ju etablerade sedan innan, men helgen såg födseln av bland annat Wild hogs, Barndomsvännerna, Padeleros, Buksvågrarna, Sparkärlek (med artistnamnen Kassakon och Spargrisen), Oldtimers, Livets ord och Brüschorna. Det var en lyckad session, och kanske skulle vi ordna en riktig americano-turnering för att kröna det bästa paret.

Angående min kommande resa ska jag meddela att det om cirka 30 minuter kommer en människa för att kolla in lägenheten. Toby har fixat boende ”in a quite posh area of London” för veckan jag ska vara där.

Jag ska emigrera en sväng. Till Spanien. Jag vet inte hur länge jag blir borta, men i mina tankar blir det ungefär till nyår. Jag ser mycket fram emot att resa igen. Just nu känns det ungefär som det enda som jag faktiskt ser fram emot. Uppskattningsvis är det 33 dagar kvar till jag åker. Innan dess ska jag få lägenheten uthyrd och fylla år. Jag är även bjuden på en fest, så den ska jag gå på. Vid närmare eftertanke ska jag redan på onsdag vandra med en grupp elever vid Storulvån. Jag kanske har lite mer att se fram emot än vad jag först gjorde sken av.

Jaha då var det dags att sätta pennan till bladet igen, eller hur man nu säger. Situationernas tillstånd kräver nästan att jag infogar en tabell va? Äh, jag kan hoppa över det. Offerdals IF leder i alla fall fotbollsfyran, vilket är unheard of. En poäng före IFK Östersund ligger vi, trots att vi förlorade matchen mot dem med 2-1. Jag stukade foten för några veckor sedan dock, så jag har näppeligen haft någon inverkan på våra avslutande matcher.

En stukad fot ger så klart en stukad själ, men saker och ting börjar ljusna för mina anklar och liktornar. Jag kan i alla fall spela padel rätt obehindrat nu.

Mina dagar som arbetare är slut. Antagligen kommer jag att hitta något att jobba med i slutet av augusti, men fram tills dess är jag ledig. Jag, och många andra, kallar det för sommarlov. Det ska bli skönt!

Familjen från Kramfors är här just nu, men alla utom jag sover. Det är nog därför jag sitter och skriver. De sover rätt länge, tar rätt god tid på sig med saker och ting och frukosten är nog inte färdig förrän vid 12.00. Skönt på sätt och vis.

Hejdå!