Jag har drabbats av toppform rent idrottsligt, därom tvistar ingen. Tyvärr tror jag det har gett mig hybris och gjort mig osmakligt skrytsam. Det som ändå talar för mig är att jag är medveten om det och kan försöka tona ner mig själv lite grand. Jag slog lillebror på hans pingisträning i fredags och innan det var dags att packa ihop och åka hem till Let’s dance ville både pappa och Simon att jag skulle utmana tränaren Mats eftersom jag gjort mig förtjänt av lite smörj. Sagt och gjort, ett set skulle det bli innan fredagsmyset var ett faktum. Ett bord centrerades till mitten av gympasalen, familjen agerade engagerad publik vid dess långsida och de två kombatanterna förberedde sina bästa servar. Matchen var jämn och väldigt rolig, men till allas förtvivlan vann jag till sist med typ 11-8 eller dylikt. Hemskheter.
Igår tog jag mig till hamnen. Det var trevligt även om både fingrar och tår tyckte det var lite tidigt på säsongen. För att respektera dessa känsliga och frusna extremiteter var jag inte i båten längre än nödvändigt. Egentligen var det mest som en liten kick-off som började med lite filosoferande i sittbrunnen innan jag tog tag i mina mikroärenden.
Jag mätte akterspegeln eftersom jag blivit informerad av Sailomat om dimensioner och pris på ett vindroder. Jag undersökte snabbt och inte så utförligt täthet utifrån råd från The Voyager’s Handbook samt gick igenom min ankringsgarderob. Min uppfattning efter genomförd okulärbesiktning är att båten är väldigt tät trots hennes respektabla ålder. Boken menar att det är klokast att täta om i stort sett alla hål på båtar äldre än tjugo år, men jag tror inte det ska vara nödvändigt. Mitt tyngsta ankare väger 10 kg, och enligt boken behöver jag nog tyngre doningar med mer kätting. Men det är enkelt ordnat. Nu ska jag tillbaka dit för att jollra med elen en stund.