Som elitidrottare ska man väl ha en fysioterapeut? Jag är inte på något sätt en elitidrottare, men nu har jag i alla fall en fysio. Jag var där i morse och pratade lite om min armbåge och han ställde lite frågor kring den och kände på den och gjorde sånt som de inom det skrået gör. Han körde även ett ultraljud på den vilket var lite roligt. På skärmen dök mina muskler, senor och ligament upp. Jag kunde naturligtvis inte förstå någonting av det där spektaklet, men förhoppningsvis gjorde min fysio det. Jag hade velat fotografera det, men min mobilkamera är fruktansvärt dålig, så det blev inte av. Det såg nämligen ut sådär som på ultraljuden kvinnor gör under sina graviditeter. Precis som de gravida kvinnorna hade jag velat haft ett foto att publicera på instagram och presentera den otroliga lyckan, att vi två ska bli tre. Men i mitt fall hade väl lyckan presenterats annorlunda. Jag hade nog skrivit något i stil med: ”Fysion säger att det inte är någon skada i armbågen. Den är bara trött och sliten och vill vila!”
Efteråt tänkte jag mer på den här fiktiva publicering jag skulle göra, och att det finns ett ytterligare djup i den där bilden. Är armbågen min bäbis? Är min uppgift att vårda min kropp och bara spela padel och aldrig få en riktig bäbis? Det kändes ganska vemodigt när jag tänkte på det där sättet, men bara för att jag tänkte så behöver det naturligtvis inte vara sant. Jaja, det fanns någon sorts symbolik där som först var rolig, sen lite sorgsen, sen lite rolig igen.
Jag ska lägga upp något annat på Instagram istället för den där bilden jag inte har (mer än i mitt minne).
Om 20 minuter ska Jens träna med Ariel Lopez, men min fysio tyckte jag skulle vila ett tag, så jag avstår. Jag vill verkligen inte avstå, för det är väldigt roligt att träna med Ariel Lopez. Han är från Argentina och säger att han har varit femma i världen. Han har spelat med lirare som Belasteguin tydligen, men det är svårt att tro nu, för Belasteguin tillhör fortfarande den finaste skaran spelare, medan Ariel inte längre ser atletisk ut.
Igår drack vi öl med ett gäng från Östeuropa som levde som flyktingar här. De var väldigt trevliga. Vi konstaterade att livet var orättvist. Jens ska nog spela poker med en av dem på fredag, och jag ska ge en av dem en engelskalektion någon dag tror jag. Kanske kan jag bjuda dem på middag nästa vecka. Det vore fint.
Xoxo