Jag har sovit två nätter hos Carles, en fantastisk spanjor, och det har varit bra för mig. Jag har kommit till insikt i några frågor, men det tänkte jag inte avhandla här. Inte nu i alla fall.
Carles bor utanför Valencia i en ort som heter Rocafort. Det första som slog mig när jag såg honom på håll från min cykel var att han var väldigt kort. Det visade sig snart att han inte nådde mig ens upp till axeln. När jag kom närmare tänkte jag att han också var lik Bilbo från sagan om ringen när han blivit gammal. Kort och gott, det var en modern hobbit jag skulle bo hos.
Första kvällen åkte vi till Valencia med Carles bil och drack smoothies och åt på lite olika skumma ställen. Andra dagen, igår alltså, jobbade Carles hemifrån fram till lunch och jag planerade, funderade och läste. Jag kokade även pasta. Jag hade tagit min illa åtgångna, svenska plastpåse med mat in till köket för att koka ihop någon sorts energismet, och lyckades också med denna kulinariska bedrift.
Med magen fylld av kolhydrater stod jag och diskade i lugn och ro när det plötsligt började hända grejer i lägenheten. Mamma och pappa hobbit kom oannonserat på besök! De stormade in i köket och såg uppriktigt förvånade ut av att se en reslig människa stå med karott och diskmedel i högsta hugg. Om man ska fortsätta med sagan om ringen-liknelserna vill jag se mig själv som Aragorn faktiskt. Föräldrarna pratade ingen engelska och även om de gjort det tror jag inte de hade pratat med mig, de verkade rätt ointresserade överhuvudtaget. Lite skumma. Vi utbytte några spanska artighetsfraser innan de for fram i köket som två tazmanska djävlar. Utan att jag märkte det slängde de min matpåse och allt i den och tömde soporna och plockade ur diskstället. Pappan plockade isär kaffemaskinen och pekade på några delar medan han slängde ur sig spanska verb så den påtagliga buken guppade upp och ner. Med handen som inte var upptagen med disksvampen, tillika chokladskyfflaren från tidigare inlägg, klickade jag fram spanska ordboken på telefonen, och jag anade förstås oråd. Det var befogat. Det mannen sa medan han plockade isär mockamaskineriet var ”Rengör. Städa upp.” Sådär hunsade aldrig hoberna kungliga Aragorn i filmerna. Det var bara till att lyda. Senare sa föräldrarna hejdå och lämnade lika raskt som de anlänt.
Efter denna märkliga episod cyklade jag in till Valencia. Jag köpte ny mat på vägen men någon spfork hittade jag inte tyvärr. Den hade förstås försvunnit i och med föräldrarnas framfart.
I Valencia hände inte så mycket. Jag satt på en bänk, pratade med en hemlös och försökte få honom att rycka upp sig utan framgång. Sen snackade jag med två tvillingar, galningar på bmx som höll på att spela in en film. De var från Finland visade det sig. Rätt lustigt för de såg verkligen inte finska ut. Här är en av dem. Brodern såg likadan ut.
Kvällen avslutades med att jag blev bjuden på middag av Carles, och vi hade en riktig fin, flummig konversation om reinkarnation, mental inställning och sånt. Han bjöd tillbaka mig för en stor festival i mars. Någon sugen att hänka på?
Idag ska jag cykla till Gandia som ligger längs kusten och stanna två nätter.
Ständigt försenad,
Isak