Spanien!

Jag klunsade mig till framsätet i minibussen från Montpellier till Barcelona. Fransosen försökte med det gamla tricket dubbelsten men den gubben gick inte. Detta inlägget är författat från bussen och publicerat från första bästa wifi i Barca.

Gårdagskvällen var chansartad. Jag blev avsläppt ur en överfull bil i Montpellier vid sextiden. Fem personer, massa packning och en jamandes katt ihopträngd i en tysk kärra. Det var fantastiskt att kliva ur och känna på den medelhavska (nytt ord?) atmosfären. Det kändes så bra som jag hoppats. Ljumt och härligt, folk strosandes omkring i välstrukna skjortor, shorts och loafers. Det enda som saknades var havet som låg flera kilometer bort.

Vid klockan åtta var det vinkväll i en trång gränd med folk från couchsurfing. Jag tog mig dit och hade hur trevligt som helst! När jag först kom dit var det bara en annan person där, en riktig fransk kuf som reste så billigt att han tappade värdigheten. Sånt gillar jag. Han sov var som helst, åt vad som helst, och hoppades precis som jag att hitta en värd under kvällen. Jag frågade lite om hans matvanor och han berättade om sina kulinariska färdigheter. Särskilt hans billiga och mättande steak tartar lät hemsk. Rå köttfärs och råa ägg och pang ner i krävan bara!

Folk droppade in efter nio och stannade till midnatt. Vinglasen kostade en euro styck och jag fick komplimanger för min fina dialekt av en tjej från Dalarna.

När klockan var elva slog det mig att det vore bekvämt med ett ställe att sova på. Jag hade inte jagat alls, inte frågat någon, utan mest hoppats att det skulle lösa sig. Worst case-scenario var väl att ta sig till en camping och rigga tältet. Men det slapp jag. Det var en grupp mexikaner som jobbade som spanskalärare i Montpellier, och en av dem hade nyss flyttat. Hon hade betalat hyran månaden ut för hennes tidigare boende, ett rum i en korridor på campus. Dit fick jag nycklarna av Tania som bodde i rummet bredvid.

Det möblerade rummet var litet och inte så fräscht. Flyttstädningen var obefintlig. Sängen var bekvämt stenhård. Riktigt bra sov jag faktiskt, och när jag vaknade blev jag inbjuden till Tania för frukost. Skorpor och ost som förvarades i badrumsskåpet. Trots att osten mestadels var fängslad på toaletten – den tilläts förstås korta permissioner för att ätas – präglade den hela rummet. Så fort man öppnade dörren till Tania välkomnades man med en pikant odör. Men det var en väldigt trevlig morgon. Tania var sådär hemskt artig. Väluppfostrad. Rätt tråkigt att bli kallad för det, men det är positivt menat. Trevlig jänta helt enkelt. Efter en stund dök en jamaican upp, Michael. Så där satt vi fram till lunch då jag var tvungen att ta mig till centrum för att komma med minibussen till Barcelona.

Jag har ett boende några långa stenkast från vattnet hos en kille som pluggar filosofi. Vi ska antagligen på sangriaparty dagen till ära. Min uppskattning är att det blir fantastiskt!

So long,

Isak