Mina damer och herrar och kära läsare! Efter en klaustrofobisk upplevelse på busstoaletten (Braunschweig-Nürnberg) är jag redo att skriva! Det har inte hänt mycket sen sist så jag ska tillfället i akt och välkomna alla och mig själv till den här sidan och bloggen. Det är några som efterfrågat ett sätt att hålla sig uppdaterade angående var jag är, vad jag gör och hur ont jag har i sätesmuskulaturen med mera. Här kan man göra det. Länk till min instagram finns också här.
Kort om vad jag gör:
Jag håller på med en Europaresa på cykel. Det är en hopfällbar, orange Brompton med små däck som passar utmärkt för tåg, buss och liftning. Jag har tält och trangiakök och hela tjofaderittan med mig. Först ska jag till München och sen Spanien.
Kort om bloggen:
Jag hade ursprungligen tänkt publicera något inlägg i veckan men håller uppenbarligen ett högre tempo än så just nu. Det blir tidigt mörkt i tältet och då passar det bra att skriva har jag märkt. Här kommer det finnas berättelser från vad jag upplever och generella tankar. Oklart ännu hur det kommer att balanseras.
Det får duga som presentation. Jag har nu gått ut i offentligheten (Facebook (konstigt att saker är officiella bara för att de finns där, typ relationsstatus osv)) med det här projektet och jag ska därför skriva om problemet med detsamma:
Det som gör skrivandet svårt är att jag knappt vet vem jag skriver för. Det kommer säkert landa i något som är bra, men ännu känns det luddigt.
Det beror nog på att jag, Isak, finns i många varianter. En som är med familjen, en i fotbollslaget, en med kompisarna från universitetet, en med kompisarna från Kramfors. Osv. Det är lätt att vara en åt gången, men publicerar jag något här når det alla grupper/personer på samma gång och det skapar en viss konflikt inombords. På Facebook – där jag nu meddelat alla om bloggen – lägger jag sällan ut någonting eftersom jag börjar grubbla på vad folk tycker och hur inlägget förändrar synen på mig i vissa förhållanden. Jag exemplifierar för att klargöra: Vissa vill kanske läsa om dekadenta missöden och andra om kulturella iakttagelser men inte vice versa. Jag tror och hoppas att resonemanget går att förstå och jag är säker på att fler känner igen sig i det här. Det är kanske därför det blir mycket platt och meningslöst material som uppfyller FB-flödet.
Den här resan – och resor i allmänhet – är väldigt intressant med det här i åtanke. Särskilt som ensam resenär kan jag vara en grund-Isak. Mig själv tror jag. De jag möter har ingen tidigare erfarenhet av mig mer än eventuella fördomar så jag behöver bara köra på. Hittills har det gått otroligt bra så den Isak jag är nu verkar vara reko. Skönt! Det går ju också att återskapa en ny variant av sig själv som man tycker verkar ball, men det orkar jag inte resonera kring nu.
Det får nog räcka angående det här ämnet. För tillfället i alla fall. Om någon läst till slutet: Lämna gärna en kommentar, det vore dejligt!
Bussresan är över sju timmar, så nu ska jag sova en stund och sen bestämma hur spriträdd jag ska vara ikväll på festen. Säkert inte så rädd, vilket skrämmer mig. Tut mir leid.
Slutligen: Speciellt tack till Johan Edlund för att du finns och för all fin support med sidan!
Hej Isak! Såg att du länkade till din blogg på fb och klickade mig in. Glad att jag gjorde så! Vilken otrolig resa du är på och jag beundrar ditt mod och levnadsglädje. Kommer följa ditt äventyr! Be safe och trampa på!
Hej Josephine! Vad roligt att du skriver och tack för de fina orden, de glädjer mig storligen! Fortsätt så 😉
Himla roligt att läsa om vad du får vara med om på resan. Snart ses vi i München och tänk vad kuligt det kommer bli!! Kraaaam
Åh bästa Anna himla roligt att du visar ditt stöd! Ses snart. Kommer bli sååå bra!
Efter att ha läst detta inlägg väntar jag med hög spänning på en uppdatering av ”Om mig”. haha 😉
Haha men det där känns så pajigt. Jag håller dig ajour! 🙂
Fysören, låter skitnajs med hopfällbar cykel! Att jag själv inte har tänkt på det innan 🙁 Lycka till och prata inte med främlingar!
Beställ en du med för första monsterlönen åsså tar du en weekend och kommer ner på sydligare breddgrader! Och angående främlingar: jag försöker hålla dem stången men i Danmark var det svårt. Älskar ju att snacke dänsk!
Nu är jag med! Läste de tidigare inläggen och väntar nu med spänning på nästa uppdatering. Väldigt fint språk, och resan verkar vara grym! Go Isak! (Lisas Daniel bör kanske tilläggas.)
Hej Daniel! Jag har hört att du är på bättringsvägen och det glädjer mig! Tack för de fina orden, de värmer 🙂
Izzie! Fantastisk läsning. Jag tog igen allt i dag på min lunch. Sätt ihop det till en bok när du kommer hem, den skulle bli succé. Var rädd om dig så ses vi i München snart! 😀
Men Lizzie tack så mycket!! Ja vi ses snart vettu. Ganska precis två dygn 🙂
Hej Isak! Va kul att läsa om din resa! Och jag vill bara säga att jag (trots min närmast medelåldriga ålder) känner igen mig mkt i det du skriver. Tänkte också så en hel del under tiden jag bloggade (vilket jag för övrigt saknar!). Du verkar vara en natural när det kommer till bloggande. Fortsätt! Vår handledare brukar för övrigt säga att man inte är någon förutom i mötet med andra; ”vi blir till i varandras ögon”. Så vi kanske alla till mans är lite schizofrena!
Ha det fint och lycka till på din tripp.
/Kusinen
Hej Sofia! Ja men det är intressant det där, och det ligger något i handledarens ord va!? Tack för supporten också! Men om du saknar det är det väl dags att återuppta det? 🙂
Isak, du har lyft hela min bakissöndag, har läst igenom allt från start och skrattat till tårar, härligt att du verkar ha det gott! Var rädd om dig!