På något sätt hamnade jag för två dagar sen i Colmar. Det var inte så roligt. Blött och utan några minnesvärda händelser. Förutom när jag skulle lämna staden igår, för då fick jag problem med cykeln. Jag går inte på detaljerna men jag fixade problemet väldigt fältmässigt med kniven jag äter lunch med.
Jag tog till sist tåget till Mulhouse och där satt jag sedan fundersam på vad jag skulle ta mig till. Ingen värd på gång förrän om flera dagar, ett blött tält och en känsla av att inte veta vad jag skulle ta mig till. Men velig och tafatt passar inte en fredagkväll, och jag ska ju faktiskt till Medelhavet, så jag tog ut en ny riktning. Montbeliard! Det var närmare sex mil bort, och klockan var lite innan fyra innan jag klappade min Brompton som vore den en livs levande kuse och satte av. Jag ville vara där innan sju ifall tältet skulle ställas upp om ingen av förfrågningarna på couchsurfing bar frukt. (Konstig mening, men jag är i alla fall medveten om det alla språkpoliser). Det skulle krävas betydligt högre fart än jag normalt färdas med. Jag satte högsta fart mot ovissheten. Vägen gick längs en kanal. Slät, rak, otrafikerad. Som ett skenande lokomotiv for jag fram, men jag drevs självklart inte av kol, utan billig mjölkchoklad. Vänsterhanden bedrev skytteltrafik mellan min ena benficka och den glupska käften och skyfflade in sötsaker medan högra handen styrde fordonet under vansinnesfärden.
Där ekipaget for fram fick allt och alla slänga sig ut vägen. Fjädrarna yrde när ankorna flydde i panik. Det hyttades med baguetter och vinbuteljer när fransoserna i förskräckelse bevittnade det som i framtiden kommer kallas jakten mot Montbeliard. För dem måste jag framstått som en modern viking som överdoserat flugsvamp. Frågade om vägen gjorde jag på svenska eftersom jag inte hade tid med annat. Trots bleken krusades vattnet i kanalen av suget bakom mig. Utan att veta vad som väntade där framme malde jag på med gott mod, och plötsligt ringde det.
– Hello its Remi from couchsurfing. I can host you!
– Great, thanks! Im soon in Montbeliard.
– Are you in a storm or something? I cant hear you because of all the wind.
– The weather is fine, Im just breaking the speedrecord for bikes!
– Ok nice see you soon and good luck!
Så gick det till. Det kom förresten en sån där hurtgubbe på racercykel som jag av ren artighet släppte förbi. Att bli frånkörd av en överlastad pojkspoling med 18″ däck skulle för honom säkert varit knäckande så jag lät honom cykla framför.
Remi var väldigt trevlig. Han körde radiostyrd bil på fritiden och tog med mig på en sen sightseeing i en stad som sov.
Ikväll har jag en värd 20 mil bort så jag tar tåget en bit och cyklar en bit. Och på söndag ska jag laga svensk mat till en tjej i Macon. Helgen blir nog bra trots att det såg dystert ut ett tag.
Utpumpad men torr,
Isak
Lagar cykeln med en matkniv. Värre än MacGyver.
Herro Isak! Jag hade missat denna sida (även om du kanske har berättat om den), men nu har jag läst igenom allt och glädjer mig inför kommande uppdateringar! Apropå din schizofreni så tror jag att jag uppskattat alla versioner av dolken_! Så ta i från tårna när du skriver, yes?