Jag är helt slut. Det är fruktansvärt varmt, i ordets rätta bemärkelse. Värmen är värd att frukta. Jag satte av på cykeln efter elva i förmiddags, klart sämsta och varmaste tiden. Jag trodde vattenflaskorna var välfyllda, men tji fick jag. Tydligen hade jag slukat mer vatten igår kväll än beräknat.
Så där satt jag med läpparna torra och stubben i brevlådan i tryckande hetta på en lång, vältrafikerad bilväg. Jag köpte nytt vatten och trampade vidare. Nu är jag på en tågstation och väntar på tåget som ska ta mig till Castello de la plana eller nåt sånt, där jag ska bo hos en snubbe och dricka någon bägers. Klockers!
I går cyklade jag genom någon väldigt turistig ort vid havet. Brittiska gäng i likadana t-shirtar med fyndiga smeknamn på ryggen, fantastiska stränder, inkastare vid restaurangerna och försäljare av krimskrams överallt. Jag hamnade till sist på en camping bredvid ett vänligt tyskt par och deras hund. Mannen tyckte min tyska var helt okej och jag blev inbjuden till frukostbuffé i deras husbil i morse. Fina människor!
Jag läste till sist ut boken ”the secret history” och bytte den på campingen mot ”the man who cycled the americas”. Jag tror den kan vara lärorik på något sätt. Tror faktiskt jag ska öppna den nu, orkar inte prestera mer här i etern för tillfället.
Med dålig vätskebalans,
Isak
Fruktbarhet varmt alltså? 😉