Jag tänkte köra det kronologiska upplägget nu, så min ankomst till Franrike dröjer ett stycke eller två ärade läsare!
Rainer, som jag nämnde i förra kapitlet av denna berättelse, har tillsammans med sin fru Anne varit gårdagens hjältar! Jag sov länge och väl i tältet på fotbollsplanen och ringde Rainer vid tiotiden enligt tidigare överenskommelse. Jag sa jag skulle titta förbi, men innan jag ens hunnit packa ihop sovsäcken var Rainer på plats för att hämta mig. Vi åkte till hans hus några minuter bort och jag blev bortskämd med te, mackor och äggröra från släktens kycklingar. Jag berättade om Ådalen 31 och Höga kusten, om Foppa och Sprängsviken medan mobilen laddades och tältet torkade i trädgården. Tiden rann iväg hos Herzoggarna eftersom det var så trevligt. Det blev lunch och aptiten var god även om min kroppshydda inte var så påtaglig som värdarna artigt uttryckte det.
Jag satt där vid matbordet några timmar och konverserade om ditten och datten. Vid tretiden blev det ändå dags att ge sig av, efter att ha sagt hej även till sonen Linus, som var på så bra humör att hälften vore nog.
Mosig av mat, uppskattning, glädje och till viss del slagget från Diersheims ölgroggar gav jag mig av mot Strasbourg och Franrike. Det var bara 15 kilometer men det gick sakta. Jag rullade mest utan att ta i, och bara njöt av tillvaron.
Till sist tog jag mig fram och rullade över bron och in i ett främmande rike. Skyltarna blev svåra att begripa och språket ännu mer så. Jag cyklade in till den magnifika katedralen i mitten av staden och satte mig och fikade.
Sedan följde en rad av kortfattade möten. Två med Bromptonanknytning. En fransk kvinna kom fram till mig och sa att hon hade en röd Brompton. Hon frågade lite om min packning och förklarade att färgen på min cykel var så snygg. Den var fashionabel tydligen. Hennes hår hade samma färg och det tyckte vi bägge var väldigt festligt. Jag snackade också med två tyskar på vikcyklar och till sist med en man som hade en egen blogg om sin Brompton. Vi tog ett foto tillsammans och snart finns jag kanske på hans sida också. Den länken får jag återkomma med.
Vidare gav jag bort en del av min matsäck till någon som låg och sov under en bro. Jag cyklade också runt på måfå och kom fram till att Strasbourg är ett fint ställe.
Övernattningen blev mitt i smeten hos en artig och välkammad tjänsteman på Europarådet. Han var väldigt trevlig och när jag sa att jag sovit hos Zeid tre nätter blev han lyrisk. Zeid hade sovit tre nätter i samma soffa som jag sov på.
– He was pleasant, som tjänstemannen sa.
Imorse var det tidig revelj och nu ska jag göra några ärenden och spana in insidan på katedralen. Sen söderut mot Mulhouse som jag inte kan uttala!
Med träningsverk i låren,
Isak