Författat tisdag kväll, publicerat från Rainers matbord lunchtid onsdag.
Jag har haft det så sjukt fint ikväll! Jag hade redan skrivit ett inlägg som var färdigt för publicering, men det fick skrotas eftersom det hände massa tuffa grejor senare.
Innehållet i det som skrotats kan sammanfattas till att jag slog upp tältet på en fotbollsplan i diersheim, att en fin gubbe som hette Rainer körde med sin elbil och hämtade bananer, bröd och starkpangare till mig, att jag spillde kokhett vatten över mitt ena ben och att jag cyklat typ sju eller åtta mil.
Jag trodde kvällen var över. Det blev mörkt och det var ingen aktivitet på fotbollsplanen. Inga gäster på puben som hörde till planen och satt ihop med omklädningsrummen. Men kvällen var långt ifrån över. Den hade visst bara börjat!
Jag hade blivit utlovad en dusch i omklädningsrummet och när jag frågade om den sa Axel som jobbade i puben och bodde på byggnadens övervåning att jag kunde ta den när som helst men att lirarna i fotbollslaget skulle komma om tio minuter. De var på en annan plan och tränade.
Jag fixade lite med tältet under tiden, och snart dök de upp, dussinlirarna i Diersheim sv. De tog varsin cigg innan de gick in i omklädningsrummet, och de tog varsin öl innan de gick in i duschen. En av de sa att deras tränare snackade lite svenska. Komisch! Jag följde med grabbarna in i duschrummet och någon tyckte det var rätt festligt med en svensk tältare bakom högra stolpen. Eftersom det var en pub i direkt anslutning till ombytet var det naturligt att följa upp träningen med Weissbier och Cola, Weissbier och lemonad, Weissbier och bananjuice och diverse andra lokala specialiteter. Eftersom jag var gäst blev jag bjuden av både den ena och den andra och bartendern själv, tidigare nämnda axel, bjöd på Amer, som är/var apelsinaperetif blandat med öl. Det drack tydligen fransmännen till frukost så det var bara bra jag lärde mig dricka det tyckte han. Axel erbjöd mig också att sova i hans lägenhet på ovanvåningen men tältet var redan riggat så jag avböjde.
Tränaren i laget pratade bra svenska. Mycket brytning, men han förstod och gjorde sig förstådd. Inga konstigheter tyckte han, han hade ju ändå varit i Ystad och Stockholm några gånger. Lika bra att lära sig då.
Största delen av kvällen snackade jag dock med David. Han var 22 år och höll på Dortmund. Han hade nyss avslutat ett förhållande med en tjej han träffat i Madrid efter att Dortmund spelat där i Champions league för två år sedan. Han var en riktigt hyvens kille och vi snackade om fotboll, resor, språk och allt möjligt till midnatt och den berömda refrängen gjorde sig påmind.
Han tyckte i alla fall att jag absolut skulle stanna en dag i Strasbourg och det tyckte Axel också. Kanske blir det så. Dit kommer jag på onsdag morgon om inget oförväntat händer.
Angående vädret; jinxade det genom att lovorda det tidigare. Upplevde som straff min första störtskur och motvind. Mycket regn.
Glad,
Isak